FREDAAAG!!!
Ska plocka upp pojken och åka och sen handla.
Och sen är det fredagsmys!!!
Eventuellt tar jag en springtur förbi solariet och mår gott i värmen en stund...
Var där i onsdags också.
Innan det var det väl senast nån gång i höstas som jag hade lite färg...
Trött på att vara genomskinlig :-)
Må så gott alla!!!
Kram och go fredag!
Tidelipom!
Pigg men irriterad...fast glad :-)
Tror det är träningen som sätter fart på kroppen :-)
Börjar gå riktigt bra.
På ett sätt.
På ett annat inte...
Bra - för jag börjar få upp farten och orken rejält när jag är ute och springer!
Inte bra - för att det har stått helt still på vågen den här veckan!
67,8 varenda dag sen i måndags...
Och jag har slitit...
Sprungit, gått, gått med stavar, tränat i källaren, haft aerobicspass i köket (det skulle ni (inte) ha sett :-)
...men inte ett hekto har det rört sig!
Och inte har jag ätit mer heller...
Så nu förväntar jag mig att det snart skuttar till igen och hoppar ner ett halvt kilo eller nåt tills imorgon!
Annars...
...ger jag inte upp, men jädrars vad taskigt om det inte händer nåt snart på vågen.
Fast den kanske är sympatitrasig med fordonsvågen här på jobbet :-)
Den var det kul att ställa sig på igår...för den hade fått spunk, så att om man ställde på nåt så visade det först en vikt. Väntade man en liten stund så sjönk det först ett kilo...sen ett kilo till...ett kilo till...
Tror kroppen skulle må lite dåligt av att gå ner i vikt SÅ fort, men trevligt var det att stå där och se kilona rasa av :-)
Ikväll ska sonen få en riktigt trevlig mysa-kväll.
Och vill han ha baguett med kyckling och mimosasallad så ska han få det!
Jag är så himla stolt över honom.
Han cyklar två kilometer till och från skolan varje dag, och jag vet att han är rätt less på det ibland, men han gör det ändå.
Jag VET att man blir less på det, för det gjorde jag när jag gick i skolan. Fast då var det nästan tre kilometer. Och på vägen fanns en hund som ofta var lös som sprang efter mig och ibland bredvid mig och skällde och verkade försöka bita mig i benen...inte najs alls!
Igår var jag på judo-sekretariats-kurs.
Vi ska ha tävling här i stan i början av april, så då blir det till att sitta och klocka matcherna och skriva poäng.
Tycker det är rätt kul...
Matcherna blir lite extra spännande när man måste vara koncentrerad på vad som händer.
Nu ska jag fortsätta med tråkiga inmatningar...
Gamla produktionsordrar som ska arkiveras.
Men först måste de gås igenom och kollas och fixas till...och det ligger ett antal kvar ända sen 2007...så om några 100 ordrar kommer jag förmodligen att vara alldeles åksjuk efter att ha irrat med blicken över skärmen i några timmar.
Ha en alldeles underbar fredag, godingar!
Fnuss fnuss och tidelipom :-)
Trött...
Tänk, det tar bara två dagar på jobbet att bli helt slut...
Mycket att göra, men nu får det halka efter om ingen vill hjälpa mig.
För som jag mådde i höstas fram till jul tänker jag inte må igen!
Mår för bra för det nu :-)
Nu ska jag och sonen spela lite kort innan han ska isäng.
Och sen är jag nog inte så mycket senare med att krocka med kudden...
Men det har varit en bra dag, fast jag är trött.
Sov gott vännerna!
Fnuss!
67,8
Bildbevis
...och här är mamma:
Och det var jättekul!!!
Fast mamma var på väg att ge upp...men då fick jag påminna henne om att man faktiskt inte kan kunna allt på en gång. Precis som jag fick påminna sonen, när han mitt i backen drämde näven i snön och tyckte att det var pest och pina att han inte kunde åka som de som bara svischade nerför backen...
Jag kan inte påstå att jag svischar nerför backen...men det börjar gå undan!
Och jag skulle så himla gärna vilja fortsätta åka bräda!
Men det kostar ju...
Och nu har jag snart ingen lust att gå uppför backen längre, så då kostar det med liftkort också...
Suck!
Men åtminstone en gång i vinter tänker jag försöka få oss till Säfsen för att åka!
Sonen åker hellre slalom, men för min del blir det bräda :-)
Idag har vi tagit det lugnt.
Enda dagen vi inte har varit ute och rört på oss...
Mamma och jag, i alla fall.
Sonen har åkt bob med kompisarna.
Imorgon blir det pulkabacken.
Och sen ska vi bjuda på middag.
Det blir mammas ena brorsa med respektive som kommer, så det blir inte så många, men ändå. Rätt trevligt.
Och sen åker vi hem igen...
Strax före 21 imorgon kväll sätter vi oss på tåget, och är framme nån gång efter 13.
Ska både bli skönt och tråkigt.
Vi har haft det himla bra!
Hoppas ni har det bäst, alla!!!
Nu blir det en kort luftningspromenad och sedan natten...
Tidelipom, gonatt!
:-)
Hälsning från snön...
Mamma har installerat nån ny sorts internetläsare som jag inte har fattat än hur jag ska kunna radera sidorna jag har varit inne på...men så kom jag på att jag kan logga in på min jobbdator och skriva därifrån :-)
Så nu sitter jag i Boden och skriver på min dator på jobbet så att ni kan läsa om vad vi pysslar med här uppe :-)
Sonen har lekt med sina kompisar - som tyvärr inte har sportlov samtidigt, men det funkar bra ändå.
Mamma och jag var på dans i lördags - och när hon pratade om att det skulle vara yngre där, så trodde jag 30-40-åringar, medan hon menade 50-60-åringar (borde jag väl ha fattat...)
Vi har eldat brasa och åkt slalom och telis...
Rullat runt i 20 cm pudersnö med pulkor och bob...
Promenerat...
Sprungit...
Ätit gott...
Mått gott...
Igår var en höjdpunkt när vi åkte till Gällivare och Dundret över dagen.
Först åkte vi 3 timmar på dagspasset.
Jag på mina telisar och mamma och sonen på sina slalomskidor.
Sen åkte vi in till Gällivare och åt gott på HusMans.
Jag åt den största måltiden jag har ätit sedan 31/12 (!).
En supergod souvlaki - grillade kycklingspett, pommes frites, tzatsiki och tomater...
Sen for vi tillbaka till backen och jag och sonen hyrde varsin snowboard på kvällspasset!!!
Och sen klättrade vi upp en liten bit i nån av backarna och försökte ta oss ner levande och i ett stycke...
"Mot döden" och "mot ödet" var vårt motto :-)
Så höll vi på i nästan en timme innan vi vågade oss på att ta liften upp i gröna backen och ta oss ner där...
Sonen var först ut...och stöp efter 2 meter i liften.
Sen föreslog hon som hjälpte oss att vi skulle åka tillsammans (ankarlift).
Så jag ändrade om bindningen på min bräda så att vi kunde åka mittemot varandra, och så gjorde vi ett nytt försök...
...OCH KLARADE DET!!!
Ända upp åkte vi utan att ramla och vi var mäkta stolta!!!
:-)
Vi ramlade tillräckligt i pisten sen :-)
Och jag fick faktiskt hyfsad kläm på det!
Sonen tyckte inte riktigt att det var hans grej...
...men jag kommer att prova fler gånger.
Tyckte det var skitkul!!!
Nu måste jag väl bara köpa nya kläder också :-)
Idag ska vi till Nordpoolen och bada...
Och ikväll ska vi till Storklinten med sonens kompis och åka utför igen.
Får se om jag tar telisarna eller hyr en bräda :-)
Men först ska jag ut och springa runt träsket.
Solen gassar och det är bara -6º så det ska bli riktigt skönt!
Hoppas ni har det toppen!
Nu ska jag jaga upp sonen till frukostbordet :-)
Jo, han är vaken :-)
Ha en härlig onsdag!!!
Tidelipom :-)
Sista invägningen...
Samma som igår.
Men samma är det samma som inte upp!!!
:-)
Ikväll lämnar vi den lilla staden med buss strax efter 18.
Lämnade över extranyckeln till min granne igår.
Han verkar riktigt ha längtat efter att få se efter mitt hus när jag nån gång åker bort, för han har nämnt det flera gånger..."När Kalle bodde här, då såg vi efter varandras hus..."
:-)
Han är för go!
Och supersnäll!
Så mitt lilla hus är i goda händer!
Har packat nästan allt...
Inte riktigt säker på hur det sista ska få plats, men vi får väl ta varsin rygga om det kniper.
Så nu får ni ha det så gott!
Jag ska försöka rapportera på plats, men jag vet inte hur det blir med mamma kikandes över axeln...
Hur mycket jag än tycker om henne har jag ju faktiskt ingen lust att ha henne läsande på den här sidan...
Här ska det vara FF!
:-)
Nu har jag gjort en ritning på ett sulkyfäste.
Nästa projekt är att skrapa ihop en bunt chassinummer...
...programmera lite i Excel...
...reda ut några reklamationer...
Tja, jag har att göra :-)
Ha den bästaste fredagen hittills!
Tidelipom, pidom!
68,4 :-)
Och att jag saknar er, vännerna...
Har lite på g, bara, som tar en massa tid...och vill liksom överraska er...
Och så är jag ju lite extremt tränande just nu...tar också tid...men det är inte många veckor kvar nu :-)
Sen kommer jag att kunna vara social också :-)
Och det har jag verkligen tänkt vara!
Ha en bästast torsdag!
Tidelipom!!!
:-)
Aaaah...
......hinner inte riktigt med nu, känner jag...
Men jag får hinna det jag hinner. Mer är det inte.
Igår satt jag först på ett riktigt intressant föräldraråd.
Skolan ska arrangera ett "café" för föräldrarna där man ska ta upp olika spel och filmer som är aktuella och visa föräldrarna vad de här spelen och filmerna faktiskt innehåller.
Tydligen har man märkt på skolan att eleverna ser på saker som de är alldeles för unga för att klara av.
Och själv märkte jag av det i höstas när en sonen och en klasskompis satt och diskuterade en tredje klasskompis och hur annorlunda han har blivit på grund av spelen han spelar...och de är 10!
Ska bli himla intressant och se vad de får ihop.
Rektorn trodde nog inte det skulle bli några problem att få gamla elever att komma och visa upp olika spel i alla fall...
Fast jag var tvungen att gå innan det var helt slut...
För sen åkte jag iväg till den lilla röda krogen vid vattnet för att träffa platschefen och en annan arbetskollega (efter ett stopp hemma för att se hur det var med sonen).
Inte ofta jag sitter där en tisdagkväll...
(inte ofta jag sitter där över huvud taget, faktiskt... :-)
De hade suttit några stycken med vår VD och diskuterat en massa saker.
Och nu ville han gärna berätta för oss som inte var med vad som blivit sagt.
Det var mycket intressant.
Och framför allt så kommer vi att få råda oss i stort sett själva nu.
Känns himla bra!!!
Men det blev sent...
På väg hem ringde sonen som var livrädd att det hade hänt mig nåt eftersom jag var så sen...
Väl i säng kunde jag knappt sova...
När jag väl somnat drömde jag en konstig dröm där nån hade lämnat kvar en flaska rödvin hos mig. En jättefin flaska, 13,9% minsann...och det smakade jättegott (jag gillar inte rödvin...) och det var gjort av blåbär!!! Skulle precis kolla numret på vinet så jag skulle kunna köpa det när jag hade vaknat (medveten om att jag sov?) men hann inte för jag vaknade och nu minns jag bara ungefär hur flaskan såg ut...och jag har på känn att det inte finns några blåbärsviner på systemet...
Lika bra det, förresten, för det var så gott så hade jag köpt det hade jag varit alkoholist på en kvart!
Fryser idag. Också.
Men det är en bra dag!
Ha det bäst, världen!
Sekunder skulle det ju vara...
2 minuter också.
Och kanske 1 minut...
Men 10 sekunder...det tar emot.
Fast han är jätteduktig nu när vi sitter hemma.
Vi hjälps åt.
Vi kommer med idéer, spånar lite. Ofta kommer jag med tips om början på en mening och han avslutar den och skriver.
Ska se om jag kan hitta nån bra bild och skriva ut till honom.
Han försöker ju verkligen nu, och jag hjälper gärna till så gott jag kan, utan att för den skull på något sätt ta över hans projekt.
Det var bland det värsta jag visste när jag var liten, när pappa tog över det jag ville göra...
Kunde röra sig om vad som helst, men det jag kommer ihåg mest är när jag ville bygga en trädkoja.
Då var det han som tog fram stora skivor och sågade till med gluggar till fönster och allt.
Upp me't i trädet och på med ett snyggt och käckt litet brutet tak...
Så där stod jag och drömde om att få snickra ihop en egen liten trädkoja, bräda för bräda, och såg plötsligt ett färdigt litet miniatyrhus med stege och allt.
Suck.
Han ville ju bara vara snäll, och för honom blev det ju lika roligt som jag hade tänkt ha...
Hmmm...kan man månne se varför jag har så svårt att be om hjälp...
Jag är nog rädd att inte få myschla på själv...
Att nån ska ta över och göra det jag vill göra...
Hipp!
Kul med lite självanalys så här på tisdagsförmiddagen :-)
Igår var jag förresten himla stolt över sonen.
Han spelar altfiol, och igår spelade han och hans fröken upp en duett på caféet på musikskolan.
Det gick jättebra!
Och jag tycker att det är jättekul att han törs.
Hans fröken sa till mig att hon tycker att han är duktig, och jag kunde bara hålla med. Och, sa jag, så är det så kul att han äntligen har börjat få en känsla för tonerna...
Det kan nämligen vara lite jobbigt att lyssna på fiolspel om den som spelar inte hör om det blir falskt eller inte...det är ju liksom inga tangenter att trycka på, direkt :-)
- - - - - - - - - -
Håller på med tråkigt monotont inmatningsarbete...
Och det är rätt tomt här...
De flesta på kontoret sitter i nåt rum på hotellet i stan och diskuterar igenom en massa punkter med vår VD.
Ett resultat av att vi tog tag i saken och skickade brevet...
Förhoppningsvis kommer det ut något bra av det!
Nu ska jag mata vidare.
Lite snö ser jag virvla i luften, och det blir en härlig dag idag också!
Tidelipom!
Många känslor...
Jag menar, bryr de sig särskilt mycket om eleverna lär sig nåt, eller ska de bara må bra?
Jag var så arg både på min son och hans lärare igår kväll.
Sonen hade med sig hem ett individuellt projekt som de har hållit på med i några veckor, två pass i veckan.
Han hade med sig samma hem förra helgen också, och vi satt och gick igenom hur han kunde gå vidare och vad han skulle göra.
Igår kväll när han äntligen kom till skott och plockade fram papperen igen (redovisning på onsdag) så hade han skrivit en eller två meningar på hela veckan, vilket i och för sig dubblerade det totala antalet...
Och han har jobbat med det här två gånger sen jag såg papperet sist!
En mening per 40 minuter alltså...
Är det ingen lärare som är med och ser vad de gör?
Får de sitta och drömma som de vill?
Han har en redovisning som skulle vara över på 10 sekunder (!), och för den ska jag ta ledigt från jobbet i några timmar och köra några mil för att få se?!?
Jag frågade om han verkligen tyckte att det var bra, det han hade gjort, men det tyckte han ju inte.
Visserligen kanske jag lät lite ledande arg, men ändå...
De tjugo minutrarna han satt och skrev efter att jag hade gormat ett tag fick han mer gjort än på alla veckorna i skolan!
Ska det vara så?
JAG ÄR ARG!!!
Grabben vill bli så himla mycket, och han går faktiskt i 4:an...
Börjar han inte lära sig jobba med skolarbetet snart så lär han inte få betyg för att bli varken veterinär eller industridesigner (skapa nya bionicle :-) som han så himla gärna vill...
Och jag vet ju att han kan bara han koncentrerar sig och vill...
Så jag blir så himla besviken när inte skolan verkar ställa några som helst krav...
Vill bara säga att vi är "sams" igen.
Går aldrig ifrån varandra eller somnar utan att ställa allt till rätta.
Och han vet att han är min världens bästa pojke, bara det att han ibland gör rätt irriterande saker.
Och jag är också irriterande, för honom.
För jag är ju mamma :-)
Och vi mammor ska väl ändå vara lite irriterande :-)
68,9 imorse, förresten :-)
Ha en underbar dag!!!
Litet skutt...
Det har i stort sett inte rört sig alls några dagar, och så har det helt plötsligt tagit ett skutt ner...
Nu har det hänt igen.
69,1 tyckte vågen att jag vägde i morse!
Och det tyckte jag också :-)
I början av nästa vecka kanske jag väger nåt på 68...
Det gjorde jag faktiskt för...hmmm...vad blir det nu...ungefär 5 år sen, tror jag.
Men sen har jag inte mått så bra och vikten har kommit smygande igen...
Misstänker att det kommer att bli kämpigt att ta sig under 68, eftersom den vikten liksom har etsat sig fast i mitt medvetande...kommer så väl ihåg hur jag lyckligt studsade omkring och berättade för killen jag var "ihop" med (suck, det är en annan historia...) att jag äntligen var nere på 68 kilo!!! Han brydde sig inte så särdeles mycket, och några veckor senare var det slut...
Lika glad för det är jag...nu. Inte då :-)
Hur som helst så är det bara en dryg månad kvar nu innan ni slipper mitt vikt-tjat :-)
För då kommer målet att vara nått!!!
Måste det bara vara.
För det känns så himla bra.
Igår kväll provade jag mina gamla täckbyxor som jag inte har kunnat ha på hur länge som helst. Tänkte att jag skulle ha dem när vi är i Boden v9 och åker slalom och telis.
Och nu kunde jag ha dem!!!
Sitter fortfarande lite tajt, men jag kan knäppa knapparna och dra upp dragkedjan!!!
SEGER!!!
:-)
Ha en alldeles underbar fredag, världen!
Kallt ute men varmt i hjärtat!
:-)
Upp och så ner igen...
Det går rätt trögt nu, men ujjabujja, det ska gå!
Vår VD har fått veta att det har kommit ett brev till koncernledningen om honom...
Platschefen låtsades ovetande när VD frågade om han visste var det kom ifrån...
Ingen ska ju behöva känna sig utpekad.
Och även om det var jag som fysiskt skrev och skickade iväg brevet, så ville ju alla att vi skulle göra det. Alla stod bakom.
Känns skönt!
Idag var sonen riktigt trött på morgonen.
Snuvig och lite hostig, tyckte han nog också att han var.
Men sen kom han på att de får besök på skolan idag av en klass från någon annan stad (lite osäkert vilken) som skulle utmana sonens klass på schack, och då blev det fart. Helt plötsligt ville han skynda sig så att han kom i god tid till skolan!
:-)
Det måste ha stört mig en hel del, tjorvet med sonens far, för på nåt sätt känner jag mig mycket lugnare nu.
Jag har inte tyckt att jag har gått och tänkt på det så mycket, men nu när jag tänker på det så inser jag att det ständigt har funnits nån form av oro eller osäkerhet inför hur det ska bli nästa gång vi åker norröver, eller irritation för hur det (inte) blev förra gången...
Nu har jag lagt det åt sidan.
Hör han av sig hör han av sig.
Annars inte.
Och det känns bra så!
Dessutom är det är ju ändå bara mig han har hört av sig till, inte sonen...
Och nu slipper jag :-)
Nu ska jag bara se till att bli av med 6 kilo till så är jag på topp sen!
Lite tidigt, kanske, eftersom jag ju har bestämt mig för att vara på topp när jag blir 40...
Det är ju trots allt ett och ett halvt år kvar...
Meeeen, det skadar väl inte att vänja sig med att må bra, antar jag :-)
Tidelipom!
Jag har trååååkigt...
Får inte många knop gjorda.
Det får ingen av oss.
Vår VD ger oss ständigt nya saker att prata om, oavsett om han får direktiv uppifrån eller ej.
Han påstår både det ena och det andra och lägger ord i våra kunders munnar, som vi senare får reda på är rena lögnerna.
Så vi har en skvallerdag idag.
Står och hänger vid disken ute i receptionen och pratar skit.
Allt vi bara kommer på.
Känns nästan som fredag...
A-haa, a-haa...
A-haa...a-haa...
Det är en glädjedans, om nån undrar :-)
För nu börjar det hända saker här.
Vår VD har tydligen fått sig tillsagt att han ska bry sig mindre i vad vi gör här på jobbet, plus att vår platschef ska få mer att säga till om. Vi ska också få ställa krav på vilken information vi vill ha.
!
Hur det hela ska gå till och vem som bestämmer hur det slutligen ska bli har jag ingen aning om, men äntligen känns det som att vi får gehör för våra synpunkter!
Tycker bara synd om dem i systerbolaget.
Där kommer han ju till följd av det här att vara mer, plus att han lär vara grinigare än vanligt...
Jaja, vi får väl se hur långt det här går.
Han kanske försvinner helt, vem vet :-)
A-haa...a-haa...
:-)
69,9 69,9 69,9 69,9 ...
Gränsen är krossad!!!
:-)
Trodde ett tag att min våg inte var förmögen att visa vikter under 70 kg, men nu har den äntligen ändrat sig!!!
:-)
Visst kan det gå upp igen.
Imorgon står den säkert på 70,2 igen :-(
Men nu vet jag att det går att komma under 70, så nu är det helt ok om det först går lite upp igen.
:-)
För övrigt så trodde jag inte att jag skulle kunna tycka att judo är tråkigt...
...men i söndags kväll var det faktiskt det.
Har sällan upplevt 1,5 timmar så långa...
Det var jag och 8 ungdomar på träningen (4 tjejer - fnissiga som bara den, och 4 killar - stöddiga som bara den).
3 av grabbarna var från grannstaden i väster...
Och två av dem höll på att tracka den tredje så att det blev riktigt jobbigt.
Jag har ingen aning om om de är släkt...såg nästan likadana ut alla tre :-)
Men jag tänkte fråga när jag är på nästa träning.
Hur som helst så blir det nog inga fler söndagsträningar för min del.
Liksom inte så roligt när det inte är så många där som man har nåt gemensamt med...
Synd, för det passar så bra med grabbens träning. Då kan han stanna kvar och kolla på en film när han har duschat, och så går vi hem tillsammans när min träning är klar.
Nåväl, nu får det duga med att det är så på torsdagarna.
K, snälla, nu får du lov att börja igen!!!
Det är mycket roligare när du är med!!!
:-)
Igår var det så otroligt vackert väder!
Och jag var till hon som lägger rätt muskler-senor-nerver på lunchen och fick en härligt plågsamt skön massage.
Och vi kom på att det borde utlysas extrahelger sådana där dagar, när alla kan få komma ut och njuta av solen och allt det vackra. "Out of the blue" skulle det dyka upp stora megafoner som skulle beordra alla att sluta jobba :-)
Skulle gärna sluta jobba nu också :-)
Jamen det finns ju så mycket annat jag vill göra!
Synd bara att jag behöver jobbpengarna för att göra allt annat...
Hmmm...vilket ekorrhjul...
Undrar om man nån gång i livet får möjlighet att kliva av och verkligen göra allt man vill istället...
Hm!
Fast det känns inte så dumt nu heller, faktiskt.
Trivs himla bra med att låta bli att stressa! :-)
Och är det nån (typ VD) som inte accepterar att jag inte hinner allt han vill att jag ska hinna, så får jag väl lov att "hota" med att sjukskriva mig då. För nu är det familj och personlig hälsa som vinner över arbete!
Det blir en bra dag idag!
Trots att VD och alla säljarna är här och svamlar runt...
Kram världen!
Upp o ner, ner o upp...
Sonen blev alldeles hel-ilsk när den där "ugglan" gick vidare första gången.
"Får jag svära?" frågade han.. (fniss - vilken pli jag har på honom va ?! :-)
"Ja, absolut!!!" svarade jag, plus "svär lite åt mej också!"
...och jädrar vad han svor...
Hela registret på en gång.
Sen frågade han om han fick slå sönder TVn om inte våran favvis rocklåten tick tock gick vidare i slutspurten...
Först skrattade jag, för jag tänkte att det inte var nån risk att "ugglan" skulle slå den...
Men hu!
Och jag skyndade mig att säga att han inte fick slå sönder TVn...
Fast stänga av hade ju inte gjort nåt...
Jaja...
Än är jag inte under 70.
Det har gått lite uppåt istället.
Grämer mig lite.
Och ikväll fick jag inte gå ut på nån promenad, för vi hade kollat på en deckare och det var lite läskigt att vara ensam hemma, tyckte sonen.
Men jag får ta igen det imorgon istället när det är ljust.
För under 70 SKA jag!
Ungefär 6 kilo under, för att vara ungefär exakt!
:-)
Nu ska här sovas.
Ser fram emot imorgon.
Det har jag faktiskt gjort varenda dag i år.
Hoppas trenden håller i sig.
Leva är faktiskt härligt!
Inte varje ögonblick, kanske...
...men utan gupp i vägen skulle man ju inte uppskatta dom släta sträckorna på samma sätt...
Gonatt världen!
Tycker om dig!
70,0
Var ute och sprang igår kväll.
Blev nästan en timme.
Passade på när sonen var på judo.
Sprang bort till där vägen gör en skarp sväng bortanför campingen ut mot skärgår'n och tillbaka.
Sen var det lite för mycket tid kvar tills han skulle sluta, så jag tog några vändor med ruscher uppför och nerför cykelvägsbacken vid judolokalen. Brände gôtt i rumpan :-)
På bortvägen var det mycket av ilsk-springning. Det snurrade bara av elaka tankar i huvudet.
Men på hemvägen bestämde jag mig för att börja tänka positivt. Tänka ut en plan.
Det gjorde jag på lunchen också, när jag var ute och gick.
Då bestämde jag att jag skulle ta reda på hur man gör när man söker ensam vårdnad, så det gjorde jag.
Tog reda på hur man gör, alltså.
Nu har jag en rätt heltäckande plan :-)
Jag har ett standardsvar klart i huvudet som jag ska använda mig av om M hör av sig om nåt annat än att han vill träffa S.
Jag har bestämt mig för att så småningom ta upp med sonen hur det ligger till, även om jag inte kommer att gå in på de värsta detaljerna. Men jag tycker att han har rätt att veta varför han inte träffar sin pappa.
Jag har också bestämt mig för att, förmodligen under året, söka om ensam vårdnad.
Tycker väl inte att det finns nån anledning till varför jag ska ha pappans påskrift på olika papper om han ändå inte vill ha något med pojken att göra... Dessutom känner jag att jag inte längre kan vara säker på om han kommer att skriva på. Tänk om jag till exempel behöver ett nytt pass till pojken för att vi ska ut och resa, och så förhalas det tills det är för sent...
Nä. Det får räcka nu.
Orkar inte vara mesig längre...
:-)
Dessutom inbillar jag mig att M blev glad av mitt SMS.
Jag menar så här: han vill ju inte hålla på och svettas när han får ett SMS från mig att S kommer att vara i närheten och jag undrar om de kan träffas. Nu när det är upp till honom kan ju han slappna av, eftersom jag inte kommer att höra av mig, och han slipper att tänka på det över huvud taget, eftersom han inte vill höra av sig, eftersom det är för jobbigt att träffa sonen!
Och jag slipper att fundera över om de kommer att kunna träffas eller inte. Plus att det förmodligen kommer att dröja ååår innan han hör av sig igen och är redo att träffa pojken. Och då kan ju jag också slappna av.
Win - Win!!!
För oss, ja.
Men hur är det för pojken?
Inbillar mig faktiskt att det är precis så som han (sonen) sa när jag pratade med honom om det efter jul, när vi kom tillbaka från ännu en resa norröver utan att han hade träffat sin far. Han tänker inte så mycket på det. Visst händer det ibland att han tänker på det och blir lite ledsen, men det är väldigt sällan. Och vem är inte lite ledsen då och då...?!...
Så förhoppningsvis blir det bra för oss båda. Och för honom kommer det ju inte att ändras så mycket...
Inte träffa sin far - inte träffa sin far.
Hm...ingen större skillnad där inte :-)
Det blir en riktigt bra dag idag!
Puss o kram o nyp i stjärten!
:-)
"Jag har en ny familj...
Så jävla patetiskt!
Som om inte jag vet att han har en familj!
Men tydligen har inte S någon plats i hans liv längre.
Hur ledsen han än var för det i höstas när han beklagade sig för mig och menade att hon blev sur hemma om han ville träffa honom.
Men vill inte han så kan jag inget göra längre, känner jag.
Får väl jobba hårdare på att skaffa sonen en låtsaspappa :-)
Så här svarade jag i alla fall. Hade ingen lust att lägga band på mig längre.
"Ingen egen fritid för att ringa ETT samtal om året för att säga grattis, för att EN gång om året träffa honom några timmar?
Skärpning!
Men vill du inte veta av honom så tänker minsann inte jag tjata mer.
Jag har försökt för hans skull, för att det gör mig ledsen att han inte får träffa sin pappa.
Och i höstas verkade du minsann vilja träffa honom, när du klagade över att det blev gnäll hemma om du ville träffa honom.
Dåligt, M, men ok.
Vill du träffa S igen är det nu upp till dig att höra av dig.
Adjö."
Nu ska jag ut på en kort av-ilsknings-promenad!
:-)
Jag kan inget lova
Suck!
Mitt svar:
"Trodde väl det eftersom du inte ens hörde av dig till honom varken när han fyllde 10 år eller till jul.
Jaja, hör av dig när du har bestämt om det blir nåt."
Är jag lite less nu, eller?...