Upp och så ner igen...
70,1 igår och 69,8 idag :-)
Det går rätt trögt nu, men ujjabujja, det ska gå!
Vår VD har fått veta att det har kommit ett brev till koncernledningen om honom...
Platschefen låtsades ovetande när VD frågade om han visste var det kom ifrån...
Ingen ska ju behöva känna sig utpekad.
Och även om det var jag som fysiskt skrev och skickade iväg brevet, så ville ju alla att vi skulle göra det. Alla stod bakom.
Känns skönt!
Idag var sonen riktigt trött på morgonen.
Snuvig och lite hostig, tyckte han nog också att han var.
Men sen kom han på att de får besök på skolan idag av en klass från någon annan stad (lite osäkert vilken) som skulle utmana sonens klass på schack, och då blev det fart. Helt plötsligt ville han skynda sig så att han kom i god tid till skolan!
:-)
Det måste ha stört mig en hel del, tjorvet med sonens far, för på nåt sätt känner jag mig mycket lugnare nu.
Jag har inte tyckt att jag har gått och tänkt på det så mycket, men nu när jag tänker på det så inser jag att det ständigt har funnits nån form av oro eller osäkerhet inför hur det ska bli nästa gång vi åker norröver, eller irritation för hur det (inte) blev förra gången...
Nu har jag lagt det åt sidan.
Hör han av sig hör han av sig.
Annars inte.
Och det känns bra så!
Dessutom är det är ju ändå bara mig han har hört av sig till, inte sonen...
Och nu slipper jag :-)
Nu ska jag bara se till att bli av med 6 kilo till så är jag på topp sen!
Lite tidigt, kanske, eftersom jag ju har bestämt mig för att vara på topp när jag blir 40...
Det är ju trots allt ett och ett halvt år kvar...
Meeeen, det skadar väl inte att vänja sig med att må bra, antar jag :-)
Tidelipom!
Det går rätt trögt nu, men ujjabujja, det ska gå!
Vår VD har fått veta att det har kommit ett brev till koncernledningen om honom...
Platschefen låtsades ovetande när VD frågade om han visste var det kom ifrån...
Ingen ska ju behöva känna sig utpekad.
Och även om det var jag som fysiskt skrev och skickade iväg brevet, så ville ju alla att vi skulle göra det. Alla stod bakom.
Känns skönt!
Idag var sonen riktigt trött på morgonen.
Snuvig och lite hostig, tyckte han nog också att han var.
Men sen kom han på att de får besök på skolan idag av en klass från någon annan stad (lite osäkert vilken) som skulle utmana sonens klass på schack, och då blev det fart. Helt plötsligt ville han skynda sig så att han kom i god tid till skolan!
:-)
Det måste ha stört mig en hel del, tjorvet med sonens far, för på nåt sätt känner jag mig mycket lugnare nu.
Jag har inte tyckt att jag har gått och tänkt på det så mycket, men nu när jag tänker på det så inser jag att det ständigt har funnits nån form av oro eller osäkerhet inför hur det ska bli nästa gång vi åker norröver, eller irritation för hur det (inte) blev förra gången...
Nu har jag lagt det åt sidan.
Hör han av sig hör han av sig.
Annars inte.
Och det känns bra så!
Dessutom är det är ju ändå bara mig han har hört av sig till, inte sonen...
Och nu slipper jag :-)
Nu ska jag bara se till att bli av med 6 kilo till så är jag på topp sen!
Lite tidigt, kanske, eftersom jag ju har bestämt mig för att vara på topp när jag blir 40...
Det är ju trots allt ett och ett halvt år kvar...
Meeeen, det skadar väl inte att vänja sig med att må bra, antar jag :-)
Tidelipom!
Kommentarer
Trackback