bloggtrollet

Ett leende sprider sig på läpparna...

Om bara några sekunder lämnar jag det här dårhuset och slipper komma tillbaka på över en vecka :-)

En vecka på Gotland kommer att sitta fint nu, oavsett väder!
Vi får väl ta kortleken med oss och sitta i tältet i värsta fall :-)

Tidelipom pidom!!!
:-)

Grattis på födelsedagen L !!!

Hittade inget med Gessle som sjöng grattis, så det fick bli Harry Brandelius istället :-)

http://www.youtube.com/watch?v=sF6S6N3azbg

(äsch, jag vet inte hur jag ska få in youtube-rutan här på bloggen, så du får klicka på länken istället ... :-)

Sitter och nästan somnar...
Ibland känns skärmen mest som en stor lysande blobb med suddiga tecken på...

Det händer inte så mycket här, och jag kunde få hur mycket som helst gjort, men efter igår känner jag mig mest bara less...

Fick nämligen veta av en som jobbar här som kom förbi en sväng (han som fick foten överkörd av en truck och mest har varit sjukskriven senaste året...) att det kommer att vara borta en del nyckelpersoner nästa vecka och veckan därpå.
Så nästa vecka lär jag vara hans "sekreterare", eftersom han inte kan använda systemet och inte har minsta lust att lära sig, och jag ändå inte skulle lita på honom i systemet för fem öre...
Bara det att han som har hand om planering och bokning av transporter tydligen också ska vara ledig då, föräldraledig. Och risken är stor att jag får rycka in där också...
Och reservdelarna kommer knappt att funka eftersom han med foten är den ende av tre som jobbar de här veckorna, plus att det blir problem med att få med delar på lassen...och jag vet inte om det är planerat några lass...och vem ska i så fall göra det?

Och så har vi vår nye svetsansvarige...som verkar vara av samma skrot och korn som de flesta andra gamla gubbar som anställts senaste tiden...suck! Han vill väl väl, men jisses vad han har otur när han tänker!

Visst är det väl bra om saldona i systemet är plus, men om de ändå inte stämmer så spelar det ju mindre roll om de är plus eller minus...och då kanske man inte ska lägga krut på saker som bara tar tid, istället för att försöka lösa själva problemet... Svårt att förklara vad jag menar, men hur som helst så märker jag (och grabbarna på svetsen) att det inte funkar som det ska...

Hoppsan...nu ringde VDn och hälsade att en kund som jag hade pratat med och hänvisat till VDn ville att han skulle hälsa till mig att jag hade varit fantastiskt trevlig och hjälpsam! En liten ljusglimt :-)

Nu ska jag ut och leta efter en kärra.
Ska bli skönt att sträcka på benen och få lite frisk luft :-)

Tidelipom!

Nu är jag tillbaka!
I bloggvärlden...
Och på jobbet...

Och vet ni va?!...
Sa jag att jag inte trodde att det skulle fungera med faktureringen när hon som sköter den gick på semester/mammaledighet (fick barn dan efter semestern började :-)...sa jag det?!
Ja det sa jag!
Och det gör det inte!
Han ringde mig igår, vår "eminente" ekonomiansvarige, och sa att han inte hade kunnat fakturera eftersom han var osäker på frakterna...och kunde jag göra det så vore det jättebra!
HA!
Ibland vill jag inte få rätt...

Och VDn ringde och undrade om jag inte kunde skicka iväg en dragbalk...
Det där fixar duuu! sa han, med den där rösten som menar att det inte finns nåt i hela världen som jag inte klarar av...

Så nu är jag tydligen reservdelsansvarig och ekonomibiträde också...
Undrarns när jag ska hinna göra MITT jobb...
Trodde ju liksom att det skulle hinnas med åtminstone den här veckan, när nästan ingen annan är här...

Semestern har väl varit sådär.
Alldeles för kort...
Jobbade några timmar de två första dagarna, och sen var jag i Boden en dryg vecka...och då hade helt plötsligt två av semesterveckorna redan gått...
Den tredje var jag hemma själv!
Alldeles själv!
Och först då kändes det som semester!

Har läst, tränat, mått gott, fixat hemma, suttit vid datorn, möljt omkring i trädgården när solen har visat sig (typ varannan dag) och säckat ihop i puffen framför nån radiostation när regnet har öst ner (typ de andra varannan dagarna...)

Kände mig inte redo att börja jobba igen!
Menmen...

Ikväll är sista kvällen för den här gången som jag inte har några andra bekymmer än mina egna, för imorgon kväll kommer förmodligen sonen och mamma!
Förmodligen - för att det är svårt att slita honom från hans superkompisar däruppe...och de måste ju inte åka därifrån just idag. Men samtidigt vill mamma hit så hon hinner vara här några dagar innan en kompis till henne kommer hit och de åker iväg upp till Boden tillsammans.

Kan egentligen inte påstå att jag längtar efter honom.
Jag vet ju att han har det bra!
Att jag däremot tänker på honom en massa är ju en annan sak.
Och så vet jag ju att jag ska dras med det lilla grynet varenda dag i många år till... :-)

Gotland om två veckor!
Bara vi får plats på de sönderkrockade färjorna :-)
Längtar!

Samlar kraft för ett sista ryck nu innan jag går hem för dan.
Ytterligare en dag som kan räknas till de allra värsta, alla kategorier.
ALLT har jävlats!
Och när jag sen skulle sätta mig med mina inventeringslistor på övertid, ja då dyker det upp en kund som skulle hämta kärror.
Men han får lasta själv, för lastfolket har åkt hem.
Och jag får fippla med att leta efter kärror åt honom och skriva papper, istället för att få klart inventeringen...
Fast nu har jag pratat med sonen och fått godkänt att jag blir kvar ett tag till, bara vi kommer oss iväg ut till morfar sen för att hämta fiskespön.
För imorgon kväll/natt ska vi ut och fiska! :-)
Han har fått med sig en kompis också, som ska sova över hos oss sen, eftersom det blir sent innan vi är hemma.
Mitt största bekymmer är hur jag ska lyckas hålla mig vaken...kommer förmodligen att vilja slockna vid 21...men då står vi förmodligen och metar som bäst...

Är så fruktansvärt trött.
Och det är absolut inte bara värmens fel.

Och igår blev en av mina mardrömmar sann.
Jag hade en dröm för flera veckor sen om att jag skulle skriva papper och exportera kärror till Norge, men jag hade fel sorts papper, så jag for omkring och letade papper på alla möjliga konstiga ställen...
Igår blev det så.
Skriver särskilda tullkort på kärrorna som ska vara på en speciell sorts tjockare ohålat papper, och jag hade beställt och trodde att det skulle hinna komma...men det gjorde det inte. Så vi fick skicka in en löpare till stan för att handla papper...
Snurrigt värre...
Och lite otäckt att det blev som i drömmen...
Fast i drömmen vaknade jag till slut...
Önskar jag kunde vakna på riktigt också...

Nu ska jag göra ett ryck till innan jag ger upp.

Ha en härlig kväll, alla!

Faandjävlaskiitchefen har kommenderat ner AB till produktion igen!
Djävla idiot!
Och här sitter jag med inventeringslistorna och så vet jag att imorgon ska det gå tre lastbilar fulla med kärror som det väl i så fall blir mitt jobb att skriva papper till, varav en till Norge. Och jag måste dessutom ta reda på med tullen vad som gäller nu, för det har tydligen ändrats fr.o.m. första juli...

FAANFAANFAAN!!!

Blir så helvetes djävla less på att inget får vara som det är tänkt, och att man tycker att det är helt djävla ok att spela med oss som små förbannade fia-pjäser...knuff - du är ute!

FAANFAANFAAN!!!

:-)
Det är skönt att svära när man är irro!
Skitskönt!
Annars tycker jag liksom inte att jag har nån anledning...
Men nu!

Får se hur det går.
Jag kanske låtsas som ingenting och skiter i att göra AB:s jobb.
Vem vet...
Men jag tror inte det.
Jag är alldeles för djävla lojal och ansvarstagande för det. USCH!
Men jag skulle vilja att det kändes för han som har bestämt det här.

Problemet är bara det...
Precis som när huliganer ger sig på affärer och byggnader...
...att det drabbar fel personer.
Det blir de oskyldiga, som man egentligen vill uppmuntra, som får lida...
Så vi får väl se vad jag gör.
Inget drömläge direkt...

FAANFAANFAAN!!!

Idag har det faktiskt känts riktigt bra.
Inte jättebra, men allt är ju relativt :-)

Bestämde mig för att gå till jobbet, gå hem tidigare och åka dit i helgen för att städa av mitt skrivbord så att det känns bättre när jag kommer dit på måndag.
Och när jag stod där och tänkte, att på måndag när jag kommer hit så ser man skrivbordet, ja då kändes det riktigt bra.
Visserligen ligger det ju lite jobb emellan, men ändå :-)

Nu har jag varit förbi bibblan och lånat tre ljudböcker.
Ska strax byta till lite lättare sommarkläder och sen ska jag ut och vattna min gräsmatteplantering, sola, kanske dra i nåt ogräs...får se :-)

Kör med alla kurer jag bara hittar...spikmatta och minusjon-armband än så länge. Får se om jag kommer på nåt mer. Allt för att släppa stressen och ändå inte känna mig som en sengångare. Det måste få vara lite fart ändå :-)

Tjoflöjt! Ha det alldeles lysande härligt!

Hej bara vad det går upp och ner...
Bättre än på länge ena dagen och sämre än nånsin nästa...
Livet leker verkligen...med mig...som en dans på rosor...taggig och eländig...

Men det är lustigt, eller nåt, för när det är som värst brukar jag fundera över vad det egentligen är som driver folk till att ta livet av sig.
För det har jag verkligen ingen lust med.
Vad som än händer är ju alltid lusten att leva starkare än alla bekymmer.
Jag kan inte förstå vad det är som gör att man inte vill uppleva morgondagen.
För den bär alltid med sig nåt nytt.
Och hur illa det än är, så kommer det ju en ny dag efter den som kan bli bättre...
Eller sämre...men dagen efter den då? Kanske blir bättre...

Vet inte var jag ska dra gränsen för vad jag orkar med utan att det brister helt.
När är jag så slutkörd att jag inte klarar mer?...utan att för den skull hamna där...
Som att droppa vatten på en 50-öring.
Vattenspänningen håller ihop vattnet i en stor kupol över myntet...tills den sista "för-mycket-droppen" kommer och får allt att rinna av. Men vilken är den sista droppen? Går det med en borde det gå med två. Går det med två borde det gå med tre...
Det är som gambling...hur mycket vågar jag satsa och när ska jag dra mig ur och slicka mina sår...

Vi stack till stranden ikväll, sonen och jag.
Lekte jagad bland bryggorna och dök och for omkring.
Satt och värmde oss på filten och käkade bullar.
Mådde gott medan solen började gå ner och det blev lite svalare.
Hade kunnat sitta kvar där länge till, men det kommer ju en dag imorgon också.
Och vi behövde förbi affären för att handla.
Men det var en välbehövlig njuta-stund.

Tack mina kära vänner för att ni finns där!
Det är värt otroligt mycket!
Och det ska till mycket när jag inte orkar protestera när någon ställer sig och diskar hemma hos mig :-)
Guld värt!
Och spikmattan är också härlig!
Stickig, men skön...
:-)

Nu är det natten, alldeles för sent.
Men jag orkar liksom inte ta mig i säng.
Jag har kunnat bruka skoja om att jag har varit för trött för att gå och lägga mig, men nu är det verkligen så...

Tidelipom, govänner out there!
Imorgon är en ny dag!

Mår gott.
Satt igår kväll och tittade i böcker om Gotland innan jag somnade.
Vi ska dit i höst.
Sätter upp cyklarna på taket på bilen och drar iväg.
Ska bli kul.
Gjorde detsamma för två år sen, och det blev riktigt lyckat.
Då gjorde vi södra ön, nu blir det norra, plus Fårö, har jag tänkt.
Hittar ställen som kommer att passa både mig och sonen, och det ska bli jätte kul.
Har tänkt tillbaka till glasblåseriet också, för att fixa några fler glasbubblor.
Kul att kunna dekorera med hemma sen, och ännu roligare när man har gjort det själv :-)

Tyckte synd om sonen idag.
Han cyklade iväg till en kompis.
När han gick ut sken solen.
Två minuter senare dånade regnet på altantaket så att jag nästan blev lomhörd.
Och sen blev det ännu värre...
Några minuter senare ringde sonen från kompisen.
Han lär nog inte torka än på några dar...

Nu ska jag dra ut träningscykeln i källaruppfarten och riva loss i en dryg timme.
Sen ska jag se vad jag kan få ihop för käk åt oss.
Om jag får hem honom nån gång :-)

Det kom några skurar på kvällen, men annars blev det en riktigt fin midsommar!

Vi firade dubbelt i år!
Först ute hos pappa med tjocka (!) släkten.
Riktigt trevligt faktiskt.
Och sonen var så gullig med sin lilla tremänning.
De gick runt och plockade blommor till stången tillsammans.
Sen gick de in en stund, och när de skulle ut igen hjälpte han henne med skorna...det var så himla gulligt :-)

Sen for vi hem och därifrån cyklade vi, under protester från sonen, ut till kompisars kompisar nästan vid Picasso.
Efter lite möda med att hitta fram, kom vi till ett jättehärligt gäng som precis hade börjat grilla.
Mat och prat och bus och lek...och några ynkliga försök att gå ner i brygga...
Med andra ord en riktigt härligt kväll.

Och när vi cyklade hem åkte vi genvägen genom skogen...
Kan ju säga att sonen är ENORMT mörkrädd.
Lika rädd som jag har varit.
Han babblade på om björnar och älgar och spöken och skrek till lite då och då...

Han hade en önskan också.
Att vi skulle åka förbi en affär på hemvägen och köpa en dajmtårta, så att vi skulle ha ätit tre tårtor på samma dag...
Så vid ett på natten stod vi inne på Statoil...
En kvart senare satt vi i soffan och smaskade...
Mums!!!
:-)

Nu ska jag försöka peta i honom lite mat, för han ska tydligen iväg till en kompis, men vi har liksom inte ätit mat än, så han lär ju få i sig nåt innan han stupar...jo, frukost har vi ju ätit, men det börjar ju va ett tag sen...

Har gjort av med en tusenlapp av min skatteåterbäring idag!
Beställde en spikmatta till mig och ett wii-spel till sonen.
Han vet inte än att det är beställt, och jag kanske lyckas hålla mig från att berätta tills vi åker upp till mormor på semestern. Får se :-)

Om det bara är hälften så bra med den där spikmattan som jag har hört så kommer det att vara värt varenda liten slant den kostade!!!


Ha en underbar helg, alla!
Tidelipom och på snart återseende!!!

Följde med sonen och en av hans kompisar till badhuset igår.

(I BRIST PÅ SOL OCH VÄRME OCH UTOMHUSBAD - LYSSNA OCH GÖR NÅGOT ÅT SAKEN DÄRUPPE BLAND MOLNEN!!!)

Och det var superhärligt.
Det var nästan helt tomt i bassängerna.
Jag och en annan kvinna hade varsin bana på motionssimmet tills hon gav upp.
Då hade jag hela för mig själv.
Var bara några som tränade i två banor.
Leksidan var helt tom, förutom när sonen och kompisen var där.
Det var så lugnt och fridfullt.
Jag simmade drygt en timme och tog det lugnt ibland och simmade fort ibland.
Flöt runt på rygg och bara njöt och lät all stress bara rinna av.

Det hjälper också att jag hade bestämt mig för att vara ledig nu på förmiddagen för att vara med på sonens skolavslutning.
Jobbar bara eftermiddag idag.
Sköööönt!

Nu ska vi göra oss lite frukost och vakna till.

Ha en underbar dag!

"Lugn Paula, det vet du väl att man blir starkare med åren. Från 55 och uppåt..."

"Typiskt,  jag som bara är 39..."

Jag satt under äppelträdet och grät och min granne stod på andra sidan staketet och tittade bekymrat på mig.
Det var bara småsaker som fick mig att bryta ihop.
Först var det gräsklipparen, den nya fina jag fick med bergvärmen ifjol, som har börjat hacka och stanna efter några minuter. Sen var det sonen och hans kompis som stod i vägen för mig när jag äntligen fick igång gräsklipparen igen, och de ville att jag skulle skjutsa ut dem till pappa...jaja, men inte förrän jag är klar med gräset. Och till sist, när gräsklipparen stannade igen och jag gick in för att säga att vi åker på en gång, och ser att de är i full fräs med att mixa ihop gräs, gräslök, kryddor (och säkert nåt annat också) i min mortel. Det ligger gräs på köksbordet och på golvet...och jag morrar till sonen att det där städar de upp! och det hade de ju tänkt "för du har ju så mycket att göra ändå"..."Tack! Bra!" fick jag ur mig, på väg ut...tog en lov runt trädgården och hamnade till slut under ett äppelträd, där jag sjönk ihop och blundade, med huvudet i händerna.

Då kom tårarna.
Och där satt jag.
Gråtande och förbannande mitt jävla jobb som gör mig till en sån jävla stril... (hmmm, skulle ha passat på att vattna några av blommorna :-) fast saltvatten är väl inte så bra, kanske...)

Jag sket i gräsklipparen.
Tvättade bara av mig i ansiktet och försökte känna mig någorlunda normal, när jag till slut kom på fötter.
Vi åkte ut till pappa och han och jag gick omkring och tittade på blommor och träd medan killarna lekte och gosade med katterna.
När vi kom hem rullade jag in gräsklipparen i garaget och var inte längre arg på den.
Och när sonen låg till sängs pratade vi om det som hade hänt och han förstår ju hur jag har det och menar på att jag är världens bästa mamma ändå, fast jag är grinig...

Idag glömde jag väcka honom i tid.
Han skulle vara tidigare än vanligt på skolan, och han hann precis, men var ju inte direkt glad på mig...

Sen tog jag upp läget med platschefen.
Sa till honom att jag håller på att bryta ihop och att jag bröt ihop hemma igår.
Och han tog det på allvar.
Allt går inte att lösa direkt idag, men till en början slipper jag i alla fall telefonen.
Jag pratade med tjejen i växeln också, så att hon förstår vad som händer. Och platschefen hade också pratat med henne.

Så, nu får vi se hur det går.
Jag verkar förmodligen helt knäpp, för de som tjuvkikar på mig, för jag kör skratterapi så fort jag bara kommer åt :-)
Eller tja, le- och fniss-terapi :-)
Än är jag inte så galen att jag skrattar rakt ut inne på kontoret, det väntar jag med till bilen på väg hem :-)
Fast å andra sidan, jag skulle kanske prova...avdramatisera det hela lite :-)

Jaja.
Så länge jag inte tappar mitt goda humör har jag i alla fall en liten bit kvar till väggen.
Och som chefen sa, det gäller ju att stanna en meter innan man kommer fram till den...
Jag har nog bara några decimeter kvar, i och för sig, men gör allt jag kan för att backa.
Och med lite hjälp så ska nog det här också lösa sig.
Bara semestern kunde vara några månader längre...suck!

Jag tänker i alla fall göra vad jag kan för att få en riktigt härlig onsdag, och önskar er det samma!

Sköt om er, vännerna!

(usch, nu har jag skrämt er...men ni behöver inte vara rädda för min skull. Det kommer att fixa sig. Och jag lovar att om det blir bara det minsta värre så sjukskriver jag mig!
puss på er!)

Så himla less!

Bara ta mig härifrån, nån!

...mer intelligent än så känner jag mig inte just nu...
Helt blåsst i huuvett efter den här veckans jobb.

Kvar på jobbet helt frivilligt fram till fyra idag för att försöka röja av några lager papper från skrivbordet...
För vi skulle tydligen sluta två, egentligen...

Men jag kände att det inte gick.
Så jag stannade.
Och det var faktiskt rätt skönt.
Blev av med lite papper.
Önskar bara att det inte var fler lager på skrivbordet som kunde hoppa upp och slänga sig över mig när jag kommer tillbaka på måndag...

...jo, jag kom i så småningom.
Vi åkte ner till stranden jag och sonen.
Helst hade han velat ha en kompis med sig, men kompisarna var borta så han fick nöja sig med en gammal frusen morsa...

Tog inte på mig linserna.
Och när jag kom till stranden och tog av mig glasögonen var allt (till och med jag) så himla vackert och luddigt :-)
Gick i en liten bit i vattnet när sonen långsamt tog sig i...för att sen börja dyka och simma med cyklop och simfenor...
Burr!!!...

Sen dök plötsligt A upp, när jag låg där och värmde mig i solen.
Hon var på väg hem med de sina, och hade resonerat som jag när hon åkte dit, att det kom så plötsligt på att det inte var nån idé att slänga iväg ett sms...
Typiskt!
Men det får bli nästa gång istället :-)

Innan vi for hem så var jag faktiskt i.
Doppade inte huvudet, för det var nog kallt ändå...
Men jag simmade i alla fall!
Så nu har jag badat första gången i år!
:-)

Annars har jag mest grävt i mitt potatisland i helgen.
Har gått över i stort sett hela nu och rensat bort en massa rötter.
Har bara kvar hörnet med gräslöken, som jag ska flytta på.
Men det är inte klart dit de ska, så de får vänta ett tag.
Måste köpa mer jord också, för att fylla ut och göra det plant för gräset.
Och så ska ölandstoken bort.

Har varit jätteskönt att stå där och jobba, för det har varit lite skugga från syrenträden, och jorden har varit så sval kring fötterna...riktigt härligt i sommarvärmen!

Nu sitter jag här igen.
På hatastället...
Känner för att bara sluta bry mig, men jag kan inte.
Måste bry mig.
Jag bara är sån...
Suck...
Jaja, det är väl positivt på sätt och vis...

Ha en bästast måndag, världen.

Visst skiner solen ute, och visst har jag suttit i solen och trampat en stund på träningscykeln, och visst njöt jag av värmen och ljuset, men jag trivs rätt bra inne också, där jag kan sitta i svalkan och fundelidera lite på allt och bara slappna av och må gott...

Självklart ska jag ut igen...

Ska ju fortsätta gräva i mitt nya trädgårdsland,
och plana till potatislandet så att jag kan så gräsmatta där,
och klippa gräset igen,
och rensa ogräs...

Men om det inte blir av så känns det inte så farligt.
Det är så många måsten på jobbet.
Hemma vill jag bara flyta på nu...som en liten motpol...

Stötte på mäklaren på Coop igår, på väg hem från Fastingen.
Han undrade när han skulle få komma och värdera om huset efter vattenskadan och allt jag hållit på med i kök och badrum...
Jodå, sa jag, snart så. Men det blir nog inte förrän till hösten...för jag drog igång med vardagsrummet också...

Och då skrattade han åt mig och skakade på huvudet :-)

Ja, jag vet att jag sätter igång lite mycket ibland, men det är kanske vad jag behöver.
Skulle kännas himla tomt utan en massa små projekt här och var :-)
Fast, det är klart, det vore ju bra om nåt blev HELT klart :-)

Nu ska jag ta mig en dusch innan jag ger mig ut i värmen igen!

Ha en riktigt härlig helg!!!

Ville bara skriva några ord om en sak som hände igår...
Då kändes det lite för färskt...

Meningen var att jag skulle sluta tidigare, åka hem vid halv fyra för att skjutsa sonen till en spelning med musikskolan.
Men tiden gick i kaoset och hur jag än kämpade så fick jag se mig besegrad, och vid kvart i fyra ringde jag sonen och bad så mycket om ursäkt, men han måste cykla själv. Och så beskrev jag vart han skulle - för det var mest det han var osäker på.

Någon minut senare ringer han och undrar vart hans notmapp är.
Jag var ganska säker på att det var i köket så jag sa det, och hörde i telefonen hur det lät "dunk, dunk, dunk..." när han sprang nerför trappan och sen upp igen med andan i halsen.
Nej, där var den tydligen inte.
Ööööh, vardagsrummet då!?
"dunk, dunk, dunk..."
Och sen...
"AAAAAAAAHHHH..."

Han skrek som en stucken gris nerifrån hallen nånstans.
Och jag visste inte vad jag skulle göra.
Kändes som att timmar gick medan han fortsatte gallskrika och jag började fundera på hur jag skulle kunna leta fram grannens telefonnummer och ringa till honom på den andra telefonen för att han skulle kunna gå över och kolla hur det var fatt...

Men till slut närmade sig skriken telefonen och han plockade upp luren...
Tydligen hade han sprungit in i bänken i hallen med knät, och han var alldeles otröstlig.
Så jag frågade om han ville att jag skulle ringa och säga att han inte kunde komma, och det tyckte han lät bra.
Och där satt jag och förbannade mitt jobb för att allt bara blev fel för att inte jag kunde åka hem när jag hade tänkt...

Världens blåmärke har det blivit.
Tack och lov inget mer.

Men så fruktansvärt handikappad jag kände mig när jag bara kunde sitta och lyssna på hans skrik och inget kunde göra, och inte visste hur det var med honom.
Att han levde hörde jag ju :-) men hur länge?
Suck...

Men idag är en ny dag.
Kan bara bli bättre än igår...
Hoppas jag!
:-)

Sköt om er!
Tidelipom!

...längtar jag så det värker efter en varm famn att krypa in i när jag kommer hem på kvällarna.

...känns det som att hjärtat ska spricka när jag inte kan vara på två ställen samtidigt.

...förstår jag inte varför jag alls stiger upp och åker till jobbet.

...skulle jag bara vilja krypa in i min sons byggrum och terapibygga konstiga legofigurer hela dagarna.

...kan inte ens en springtur få tankarna att sluta snurra och blicken att sluta irra.

...känns det fantastiskt skönt att gå och lägga sig, även om jag vet att det kommer en lika överdjävlig dag efteråt.

Och ändå är jag så himla glad bara för att jag finns till och kan uppleva allt jag gör...

Jag är nog inte riktigt fisk :-)
Och tur är väl det i så fall...

"It takes a fool to remain sane!"

Dags att duscha och slänga omkull gamm-kroppen.
Har blivit sittande vid datorn alldeles för länge...attans face-book... :-)
Men lite kul är det allt...
Fast vi saknar S där, så vi kan få rapporter om vad hon håller på med om dagarna nu...
Hint hint... :-)

Sov gott, vännerna! och resten av världen (som naturligtvis tjuvläser vad jag skriver!)
:-)

Helt otroligt vad jag hatar det här stället ibland!
Jobbet alltså...

Den här veckan har varit en mardröm.
Sååå himla mycket att göra, och då lägger vår käre VD över ännu mer på mig och platschefen...
Plus en idiot till ekonomichef som inte fattar jota...som jag blev så irriterad på idag att jag förmodligen lät RIKTIGT arg på i telefonen idag. Det är inte ofta jag tar till den rösten, men vissa idioter får ta del av den när de inte lyssnar på vanligt språk...

Men idag är det faktiskt Må-Bra-Dag!
:-)
Jag har försökt sprida det till alla idag.
Min son sa det till mig i morse.
Får jag bara säga en liten sak, sa han i telefonen i morse när jag ringde och väckte honom.
Ja visst! svarade jag.
JAG HAR INGA LEKTIONER IDAG, VI HAR MÅ-BRA-DAG!

Och då bestämde jag mig för att det skulle vara Må-Bra-Dag på mitt jobb också idag!
Jag har försökt sprida budskapet till alla och envar, och vissa kunder har fått höra det också när de har ringt.
Va! sa en, har jag alldeles missat det?!
Jajjemän, sa jag.

Och det var precis vad jag behövde för att klara av den här dagen.
Vi skulle sluta 14.
Snart är klockan 16...
Men nu ser jag ljuset...kommer nog att kunna åka vid fyra, tror jag.
Hoppas jag!

Ska skratta hela vägen hem i bilen!
Jo, det är jättebra terapi, men jag använder det alldeles för lite.
Man slappnar av i musklerna efteråt, och det är jätteskönt :-)

Och på fredag är det fest!!!
Ska bli så himla kuuul!!!

Ha en underbar onsdag, världen!

Over and out...tidelipom!