bloggtrollet

Här är jag:


...och här är mamma:


Och det var jättekul!!!

Fast mamma var på väg att ge upp...men då fick jag påminna henne om att man faktiskt inte kan kunna allt på en gång. Precis som jag fick påminna sonen, när han mitt i backen drämde näven i snön och tyckte att det var pest och pina att han inte kunde åka som de som bara svischade nerför backen...

Jag kan inte påstå att jag svischar nerför backen...men det börjar gå undan!
Och jag skulle så himla gärna vilja fortsätta åka bräda!
Men det kostar ju...
Och nu har jag snart ingen lust att gå uppför backen längre, så då kostar det med liftkort också...
Suck!
Men åtminstone en gång i vinter tänker jag försöka få oss till Säfsen för att åka!
Sonen åker hellre slalom, men för min del blir det bräda :-)

Idag har vi tagit det lugnt.
Enda dagen vi inte har varit ute och rört på oss...
Mamma och jag, i alla fall.
Sonen har åkt bob med kompisarna.

Imorgon blir det pulkabacken.
Och sen ska vi bjuda på middag.
Det blir mammas ena brorsa med respektive som kommer, så det blir inte så många, men ändå. Rätt trevligt.

Och sen åker vi hem igen...
Strax före 21 imorgon kväll sätter vi oss på tåget, och är framme nån gång efter 13.
Ska både bli skönt och tråkigt.
Vi har haft det himla bra!
Hoppas ni har det bäst, alla!!!
Nu blir det en kort luftningspromenad och sedan natten...

Tidelipom, gonatt!
:-)

...kom på till slut hur jag skulle göra för att kunna skriva några rader...
Mamma har installerat nån ny sorts internetläsare som jag inte har fattat än hur jag ska kunna radera sidorna jag har varit inne på...men så kom jag på att jag kan logga in på min jobbdator och skriva därifrån :-)
Så nu sitter jag i Boden och skriver på min dator på jobbet så att ni kan läsa om vad vi pysslar med här uppe :-)

Sonen har lekt med sina kompisar - som tyvärr inte har sportlov samtidigt, men det funkar bra ändå.
Mamma och jag var på dans i lördags - och när hon pratade om att det skulle vara yngre där, så trodde jag 30-40-åringar, medan hon menade 50-60-åringar (borde jag väl ha fattat...)
Vi har eldat brasa och åkt slalom och telis...
Rullat runt i 20 cm pudersnö med pulkor och bob...
Promenerat...
Sprungit...
Ätit gott...
Mått gott...

Igår var en höjdpunkt när vi åkte till Gällivare och Dundret över dagen.
Först åkte vi 3 timmar på dagspasset.
Jag på mina telisar och mamma och sonen på sina slalomskidor.
Sen åkte vi in till Gällivare och åt gott på HusMans.
Jag åt den största måltiden jag har ätit sedan 31/12 (!).
En supergod souvlaki - grillade kycklingspett, pommes frites, tzatsiki och tomater...

Sen for vi tillbaka till backen och jag och sonen hyrde varsin snowboard på kvällspasset!!!
Och sen klättrade vi upp en liten bit i nån av backarna och försökte ta oss ner levande och i ett stycke...
"Mot döden" och "mot ödet" var vårt motto :-)
Så höll vi på i nästan en timme innan vi vågade oss på att ta liften upp i gröna backen och ta oss ner där...
Sonen var först ut...och stöp efter 2 meter i liften.
Sen föreslog hon som hjälpte oss att vi skulle åka tillsammans (ankarlift).
Så jag ändrade om bindningen på min bräda så att vi kunde åka mittemot varandra, och så gjorde vi ett nytt försök...
...OCH KLARADE DET!!!
Ända upp åkte vi utan att ramla och vi var mäkta stolta!!!
:-)
Vi ramlade tillräckligt i pisten sen :-)
Och jag fick faktiskt hyfsad kläm på det!
Sonen tyckte inte riktigt att det var hans grej...
...men jag kommer att prova fler gånger.
Tyckte det var skitkul!!!
Nu måste jag väl bara köpa nya kläder också :-)

Idag ska vi till Nordpoolen och bada...
Och ikväll ska vi till Storklinten med sonens kompis och åka utför igen.
Får se om jag tar telisarna eller hyr en bräda :-)

Men först ska jag ut och springa runt träsket.
Solen gassar och det är bara -6º så det ska bli riktigt skönt!

Hoppas ni har det toppen!

Nu ska jag jaga upp sonen till frukostbordet :-)
Jo, han är vaken :-)

Ha en härlig onsdag!!!
Tidelipom :-)

...innan sportlovsresan blev 68,4.
Samma som igår.
Men samma är det samma som inte upp!!!
:-)

Ikväll lämnar vi den lilla staden med buss strax efter 18.
Lämnade över extranyckeln till min granne igår.
Han verkar riktigt ha längtat efter att få se efter mitt hus när jag nån gång åker bort, för han har nämnt det flera gånger..."När Kalle bodde här, då såg vi efter varandras hus..."
:-)
Han är för go!
Och supersnäll!
Så mitt lilla hus är i goda händer!

Har packat nästan allt...
Inte riktigt säker på hur det sista ska få plats, men vi får väl ta varsin rygga om det kniper.

Så nu får ni ha det så gott!
Jag ska försöka rapportera på plats, men jag vet inte hur det blir med mamma kikandes över axeln...
Hur mycket jag än tycker om henne har jag ju faktiskt ingen lust att ha henne läsande på den här sidan...
Här ska det vara FF!
:-)

Nu har jag gjort en ritning på ett sulkyfäste.
Nästa projekt är att skrapa ihop en bunt chassinummer...
...programmera lite i Excel...
...reda ut några reklamationer...
Tja, jag har att göra :-)

Ha den bästaste fredagen hittills!

Tidelipom, pidom!

Var bara det :-)

Och att jag saknar er, vännerna...
Har lite på g, bara, som tar en massa tid...och vill liksom överraska er...
Och så är jag ju lite extremt tränande just nu...tar också tid...men det är inte många veckor kvar nu :-)
Sen kommer jag att kunna vara social också :-)
Och det har jag verkligen tänkt vara!

Ha en bästast torsdag!

Tidelipom!!!
:-)

10 minuters redovisning skulle jag gärna lyssna på.
2 minuter också.
Och kanske 1 minut...
Men 10 sekunder...det tar emot.

Fast han är jätteduktig nu när vi sitter hemma.
Vi hjälps åt.
Vi kommer med idéer, spånar lite. Ofta kommer jag med tips om början på en mening och han avslutar den och skriver.
Ska se om jag kan hitta nån bra bild och skriva ut till honom.
Han försöker ju verkligen nu, och jag hjälper gärna till så gott jag kan, utan att för den skull på något sätt ta över hans projekt.

Det var bland det värsta jag visste när jag var liten, när pappa tog över det jag ville göra...
Kunde röra sig om vad som helst, men det jag kommer ihåg mest är när jag ville bygga en trädkoja.
Då var det han som tog fram stora skivor och sågade till med gluggar till fönster och allt.
Upp me't i trädet och på med ett snyggt och käckt litet brutet tak...
Så där stod jag och drömde om att få snickra ihop en egen liten trädkoja, bräda för bräda, och såg plötsligt ett färdigt litet miniatyrhus med stege och allt.
Suck.
Han ville ju bara vara snäll, och för honom blev det ju lika roligt som jag hade tänkt ha...

Hmmm...kan man månne se varför jag har så svårt att be om hjälp...
Jag är nog rädd att inte få myschla på själv...
Att nån ska ta över och göra det jag vill göra...

Hipp!
Kul med lite självanalys så här på tisdagsförmiddagen :-)

Igår var jag förresten himla stolt över sonen.
Han spelar altfiol, och igår spelade han och hans fröken upp en duett på caféet på musikskolan.
Det gick jättebra!
Och jag tycker att det är jättekul att han törs.
Hans fröken sa till mig att hon tycker att han är duktig, och jag kunde bara hålla med. Och, sa jag, så är det så kul att han äntligen har börjat få en känsla för tonerna...
Det kan nämligen vara lite jobbigt att lyssna på fiolspel om den som spelar inte hör om det blir falskt eller inte...det är ju liksom inga tangenter att trycka på, direkt :-)

- - - - - - - - - -

Håller på med tråkigt monotont inmatningsarbete...
Och det är rätt tomt här...
De flesta på kontoret sitter i nåt rum på hotellet i stan och diskuterar igenom en massa punkter med vår VD.
Ett resultat av att vi tog tag i saken och skickade brevet...
Förhoppningsvis kommer det ut något bra av det!

Nu ska jag mata vidare.

Lite snö ser jag virvla i luften, och det blir en härlig dag idag också!
Tidelipom!

Hur funkar det i dagens skola egentligen?
Jag menar, bryr de sig särskilt mycket om eleverna lär sig nåt, eller ska de bara må bra?

Jag var så arg både på min son och hans lärare igår kväll.
Sonen hade med sig hem ett individuellt projekt som de har hållit på med i några veckor, två pass i veckan.
Han hade med sig samma hem förra helgen också, och vi satt och gick igenom hur han kunde gå vidare och vad han skulle göra.
Igår kväll när han äntligen kom till skott och plockade fram papperen igen (redovisning på onsdag) så hade han skrivit en eller två meningar på hela veckan, vilket i och för sig dubblerade det totala antalet...
Och han har jobbat med det här två gånger sen jag såg papperet sist!
En mening per 40 minuter alltså...
Är det ingen lärare som är med och ser vad de gör?
Får de sitta och drömma som de vill?

Han har en redovisning som skulle vara över på 10 sekunder (!), och för den ska jag ta ledigt från jobbet i några timmar och köra några mil för att få se?!?

Jag frågade om han verkligen tyckte att det var bra, det han hade gjort, men det tyckte han ju inte.
Visserligen kanske jag lät lite ledande arg, men ändå...

De tjugo minutrarna han satt och skrev efter att jag hade gormat ett tag fick han mer gjort än på alla veckorna i skolan!
Ska det vara så?
JAG ÄR ARG!!!

Grabben vill bli så himla mycket, och han går faktiskt i 4:an...
Börjar han inte lära sig jobba med skolarbetet snart så lär han inte få betyg för att bli varken veterinär eller industridesigner (skapa nya bionicle :-) som han så himla gärna vill...
Och jag vet ju att han kan bara han koncentrerar sig och vill...
Så jag blir så himla besviken när inte skolan verkar ställa några som helst krav...

Vill bara säga att vi är "sams" igen.
Går aldrig ifrån varandra eller somnar utan att ställa allt till rätta.
Och han vet att han är min världens bästa pojke, bara det att han ibland gör rätt irriterande saker.
Och jag är också irriterande, för honom.
För jag är ju mamma :-)
Och vi mammor ska väl ändå vara lite irriterande :-)

68,9 imorse, förresten :-)

Ha en underbar dag!!!

Lustigt hur det har funkat de här veckorna jag hittills har krigat med kilona.
Det har i stort sett inte rört sig alls några dagar, och så har det helt plötsligt tagit ett skutt ner...
Nu har det hänt igen.
69,1 tyckte vågen att jag vägde i morse!
Och det tyckte jag också :-)
I början av nästa vecka kanske jag väger nåt på 68...
Det gjorde jag faktiskt för...hmmm...vad blir det nu...ungefär 5 år sen, tror jag.
Men sen har jag inte mått så bra och vikten har kommit smygande igen...

Misstänker att det kommer att bli kämpigt att ta sig under 68, eftersom den vikten liksom har etsat sig fast i mitt medvetande...kommer så väl ihåg hur jag lyckligt studsade omkring och berättade för killen jag var "ihop" med (suck, det är en annan historia...) att jag äntligen var nere på 68 kilo!!! Han brydde sig inte så särdeles mycket, och några veckor senare var det slut...
Lika glad för det är jag...nu. Inte då :-)

Hur som helst så är det bara en dryg månad kvar nu innan ni slipper mitt vikt-tjat :-)
För då kommer målet att vara nått!!!
Måste det bara vara.
För det känns så himla bra.

Igår kväll provade jag mina gamla täckbyxor som jag inte har kunnat ha på hur länge som helst. Tänkte att jag skulle ha dem när vi är i Boden v9 och åker slalom och telis.
Och nu kunde jag ha dem!!!
Sitter fortfarande lite tajt, men jag kan knäppa knapparna och dra upp dragkedjan!!!
SEGER!!!
:-)

Ha en alldeles underbar fredag, världen!
Kallt ute men varmt i hjärtat!
:-)

70,1 igår och 69,8 idag :-)
Det går rätt trögt nu, men ujjabujja, det ska gå!

Vår VD har fått veta att det har kommit ett brev till koncernledningen om honom...
Platschefen låtsades ovetande när VD frågade om han visste var det kom ifrån...
Ingen ska ju behöva känna sig utpekad.
Och även om det var jag som fysiskt skrev och skickade iväg brevet, så ville ju alla att vi skulle göra det. Alla stod bakom.
Känns skönt!

Idag var sonen riktigt trött på morgonen.
Snuvig och lite hostig, tyckte han nog också att han var.
Men sen kom han på att de får besök på skolan idag av en klass från någon annan stad (lite osäkert vilken) som skulle utmana sonens klass på schack, och då blev det fart. Helt plötsligt ville han skynda sig så att han kom i god tid till skolan!
:-)

Det måste ha stört mig en hel del, tjorvet med sonens far, för på nåt sätt känner jag mig mycket lugnare nu.
Jag har inte tyckt att jag har gått och tänkt på det så mycket, men nu när jag tänker på det så inser jag att det ständigt har funnits nån form av oro eller osäkerhet inför hur det ska bli nästa gång vi åker norröver, eller irritation för hur det (inte) blev förra gången...
Nu har jag lagt det åt sidan.
Hör han av sig hör han av sig.
Annars inte.
Och det känns bra så!
Dessutom är det är ju ändå bara mig han har hört av sig till, inte sonen...
Och nu slipper jag :-)

Nu ska jag bara se till att bli av med 6 kilo till så är jag på topp sen!
Lite tidigt, kanske, eftersom jag ju har bestämt mig för att vara på topp när jag blir 40...
Det är ju trots allt ett och ett halvt år kvar...
Meeeen, det skadar väl inte att vänja sig med att må bra, antar jag  :-)

Tidelipom!

Vill helt enkelt inte vara här idag.

Får inte många knop gjorda.
Det får ingen av oss.
Vår VD ger oss ständigt nya saker att prata om, oavsett om han får direktiv uppifrån eller ej.
Han påstår både det ena och det andra och lägger ord i våra kunders munnar, som vi senare får reda på är rena lögnerna.
Så vi har en skvallerdag idag.
Står och hänger vid disken ute i receptionen och pratar skit.
Allt vi bara kommer på.

Känns nästan som fredag...

...och så ser ni framför er hur jag vickar på höfterna i takt med att mina utsträckta armar går åt andra hållet...
A-haa...a-haa...

Det är en glädjedans, om nån undrar :-)

För nu börjar det hända saker här.
Vår VD har tydligen fått sig tillsagt att han ska bry sig mindre i vad vi gör här på jobbet, plus att vår platschef ska få mer att säga till om. Vi ska också få ställa krav på vilken information vi vill ha.
!
Hur det hela ska gå till och vem som bestämmer hur det slutligen ska bli har jag ingen aning om, men äntligen känns det som att vi får gehör för våra synpunkter!
Tycker bara synd om dem i systerbolaget.
Där kommer han ju till följd av det här att vara mer, plus att han lär vara grinigare än vanligt...
Jaja, vi får väl se hur långt det här går.
Han kanske försvinner helt, vem vet :-)

A-haa...a-haa...
:-)

Stooort leende på mina läppar!!! :-)
Gränsen är krossad!!!
:-)
Trodde ett tag att min våg inte var förmögen att visa vikter under 70 kg, men nu har den äntligen ändrat sig!!!
:-)

Visst kan det gå upp igen.
Imorgon står den säkert på 70,2 igen :-(
Men nu vet jag att det går att komma under 70, så nu är det helt ok om det först går lite upp igen.
:-)

För övrigt så trodde jag inte att jag skulle kunna tycka att judo är tråkigt...
...men i söndags kväll var det faktiskt det.
Har sällan upplevt 1,5 timmar så långa...
Det var jag och 8 ungdomar på träningen (4 tjejer - fnissiga som bara den, och 4 killar - stöddiga som bara den).
3 av grabbarna var från grannstaden i väster...
Och två av dem höll på att tracka den tredje så att det blev riktigt jobbigt.
Jag har ingen aning om om de är släkt...såg nästan likadana ut alla tre :-)
Men jag tänkte fråga när jag är på nästa träning.

Hur som helst så blir det nog inga fler söndagsträningar för min del.
Liksom inte så roligt när det inte är så många där som man har nåt gemensamt med...
Synd, för det passar så bra med grabbens träning. Då kan han stanna kvar och kolla på en film när han har duschat, och så går vi hem tillsammans när min träning är klar.
Nåväl, nu får det duga med att det är så på torsdagarna.

K, snälla, nu får du lov att börja igen!!!
Det är mycket roligare när du är med!!!
:-)

Igår var det så otroligt vackert väder!
Och jag var till hon som lägger rätt muskler-senor-nerver på lunchen och fick en härligt plågsamt skön massage.
Och vi kom på att det borde utlysas extrahelger sådana där dagar, när alla kan få komma ut och njuta av solen och allt det vackra. "Out of the blue" skulle det dyka upp stora megafoner som skulle beordra alla att sluta jobba :-)

Skulle gärna sluta jobba nu också :-)
Jamen det finns ju så mycket annat jag vill göra!
Synd bara att jag behöver jobbpengarna för att göra allt annat...
Hmmm...vilket ekorrhjul...
Undrar om man nån gång i livet får möjlighet att kliva av och verkligen göra allt man vill istället...
Hm!

Fast det känns inte så dumt nu heller, faktiskt.
Trivs himla bra med att låta bli att stressa! :-)
Och är det nån (typ VD) som inte accepterar att jag inte hinner allt han vill att jag ska hinna, så får jag väl lov att "hota" med att sjukskriva mig då. För nu är det familj och personlig hälsa som vinner över arbete!

Det blir en bra dag idag!
Trots att VD och alla säljarna är här och svamlar runt...

Kram världen!

inga grisar här som galer i nån grantopp, men nog var det annat konstigt galande från scenen i TV ikväll...
Sonen blev alldeles hel-ilsk när den där "ugglan" gick vidare första gången.
"Får jag svära?" frågade han.. (fniss - vilken pli jag har på honom va ?! :-)
"Ja, absolut!!!" svarade jag, plus "svär lite åt mej också!"
...och jädrar vad han svor...
Hela registret på en gång.

Sen frågade han om han fick slå sönder TVn om inte våran favvis rocklåten tick tock gick vidare i slutspurten...
Först skrattade jag, för jag tänkte att det inte var nån risk att "ugglan" skulle slå den...
Men hu!
Och jag skyndade mig att säga att han inte fick slå sönder TVn...
Fast stänga av hade ju inte gjort nåt...

Jaja...
Än är jag inte under 70.
Det har gått lite uppåt istället.
Grämer mig lite.
Och ikväll fick jag inte gå ut på nån promenad, för vi hade kollat på en deckare och det var lite läskigt att vara ensam hemma, tyckte sonen.
Men jag får ta igen det imorgon istället när det är ljust.
För under 70 SKA jag!
Ungefär 6 kilo under, för att vara ungefär exakt!
:-)

Nu ska här sovas.
Ser fram emot imorgon.
Det har jag faktiskt gjort varenda dag i år.
Hoppas trenden håller i sig.
Leva är faktiskt härligt!
Inte varje ögonblick, kanske...
...men utan gupp i vägen skulle man ju inte uppskatta dom släta sträckorna på samma sätt...

Gonatt världen!
Tycker om dig!

Så himla nära att komma under 70... :-)

Var ute och sprang igår kväll.
Blev nästan en timme.
Passade på när sonen var på judo.
Sprang bort till där vägen gör en skarp sväng bortanför campingen ut mot skärgår'n och tillbaka.
Sen var det lite för mycket tid kvar tills han skulle sluta, så jag tog några vändor med ruscher uppför och nerför cykelvägsbacken vid judolokalen. Brände gôtt i rumpan :-)

På bortvägen var det mycket av ilsk-springning. Det snurrade bara av elaka tankar i huvudet.
Men på hemvägen bestämde jag mig för att börja tänka positivt. Tänka ut en plan.
Det gjorde jag på lunchen också, när jag var ute och gick.
Då bestämde jag att jag skulle ta reda på hur man gör när man söker ensam vårdnad, så det gjorde jag.
Tog reda på hur man gör, alltså.

Nu har jag en rätt heltäckande plan :-)
Jag har ett standardsvar klart i huvudet som jag ska använda mig av om M hör av sig om nåt annat än att han vill träffa S.
Jag har bestämt mig för att så småningom ta upp med sonen hur det ligger till, även om jag inte kommer att gå in på de värsta detaljerna. Men jag tycker att han har rätt att veta varför han inte träffar sin pappa.
Jag har också bestämt mig för att, förmodligen under året, söka om ensam vårdnad.
Tycker väl inte att det finns nån anledning till varför jag ska ha pappans påskrift på olika papper om han ändå inte vill ha något med pojken att göra... Dessutom känner jag att jag inte längre kan vara säker på om han kommer att skriva på. Tänk om jag till exempel behöver ett nytt pass till pojken för att vi ska ut och resa, och så förhalas det tills det är för sent...
Nä. Det får räcka nu.
Orkar inte vara mesig längre...
:-)

Dessutom inbillar jag mig att M blev glad av mitt SMS.
Jag menar så här: han vill ju inte hålla på och svettas när han får ett SMS från mig att S kommer att vara i närheten och jag undrar om de kan träffas. Nu när det är upp till honom kan ju han slappna av, eftersom jag inte kommer att höra av mig, och han slipper att tänka på det över huvud taget, eftersom han inte vill höra av sig, eftersom det är för jobbigt att träffa sonen!
Och jag slipper att fundera över om de kommer att kunna träffas eller inte. Plus att det förmodligen kommer att dröja ååår innan han hör av sig igen och är redo att träffa pojken. Och då kan ju jag också slappna av.
Win - Win!!!
För oss, ja.
Men hur är det för pojken?

Inbillar mig faktiskt att det är precis så som han (sonen) sa när jag pratade med honom om det efter jul, när vi kom tillbaka från ännu en resa norröver utan att han hade träffat sin far. Han tänker inte så mycket på det. Visst händer det ibland att han tänker på det och blir lite ledsen, men det är väldigt sällan. Och vem är inte lite ledsen då och då...?!...
Så förhoppningsvis blir det bra för oss båda. Och för honom kommer det ju inte att ändras så mycket...
Inte träffa sin far - inte träffa sin far.
Hm...ingen större skillnad där inte :-)

Det blir en riktigt bra dag idag!

Puss o kram o nyp i stjärten!
:-)

...och barnen har träningar och tävlingar. Jag har ingen egen fritid. Det är lätt för dig som bara har en att skjutsa. Och jag ser till att min familj mår bra."

Så jävla patetiskt!
Som om inte jag vet att han har en familj!
Men tydligen har inte S någon plats i hans liv längre.
Hur ledsen han än var för det i höstas när han beklagade sig för mig och menade att hon blev sur hemma om han ville träffa honom.
Men vill inte han så kan jag inget göra längre, känner jag.
Får väl jobba hårdare på att skaffa sonen en låtsaspappa :-)

Så här svarade jag i alla fall. Hade ingen lust att lägga band på mig längre.

"Ingen egen fritid för att ringa ETT samtal om året för att säga grattis, för att EN gång om året träffa honom några timmar?
Skärpning!
Men vill du inte veta av honom så tänker minsann inte jag tjata mer.
Jag har försökt för hans skull, för att det gör mig ledsen att han inte får träffa sin pappa.
Och i höstas verkade du minsann vilja träffa honom, när du klagade över att det blev gnäll hemma om du ville träffa honom.
Dåligt, M, men ok.
Vill du träffa S igen är det nu upp till dig att höra av dig.
Adjö."

Nu ska jag ut på en kort av-ilsknings-promenad!

:-)

...blev svaret.

Suck!

Mitt svar:
"Trodde väl det eftersom du inte ens hörde av dig till honom varken när han fyllde 10 år eller till jul.
Jaja, hör av dig när du har bestämt om det blir nåt."

Är jag lite less nu, eller?...

...att få min sons far intresserad av att träffa sin son...
Har smsat datumen vi är uppe i Boden och frågar om han månne har lust att träffa sin son då...

Fortsättning kanske följer...om jag får nåt svar...

Att jag ens försöker...
Men, jag vill inte vara den som ger upp.
Det är ju inte för egen del, det är ju sonen det gäller...

Hu, det är nästan lika spännande med vikten som på jobbet :-)
Fast en helt annan typ av spänning.
Vikten är en rolig-spännande spänning! :-)

70,2 i morse efter en tisdag med en kortare lunchpromenad och ett stenhårt judopass...
Och innan den stannade på 70,2 blinkade det till på 69,9 och 70,1...
Ujjujjujj...

Är ju visserligen född på 70-talet, men nu är det dags att jag lämnar det bakom mig!
Minns ju ändå inte så mycket av det :-)
fniss

Idag åker mamsen hemöver.
Det kommer att bli lite tomt utan henne ett tag, men inte så länge, tror jag.
Ska som skrivet bli skönt att reda sig själv igen.
Bara att få flytta tillbaka alla saker som hon har flyttat på...

Älskar min mamma, bara så ni vet :-)

Det blir en härlig dag idag också!

Tidelipom!

Nu har jag tryckt på skicka-knappen...
Brevet om vår VD har med andra ord skickats ner till huvudkontoret i Malmö...
Så nu kommer jag att vara kallsvettig ett tag, och bli alldeles torr i munnen och få hjärtklappning så fort det ringer någon från 040...

Står här och fryser så dant att jag är alldeles skakig...
Men det var tvunget.
Vi mår ju inte bra att ha det som det är...

Konstigt hur starkt vissa känslor påverkar kroppen direkt.
Och jag som egentligen är en väldigt försynt person (som Nasse, ungefär) blir så fasligt nervös av såna här otäcka saker...

Tog mitt belöningsbad igår kväll istället.
Efter ett ordentligt pass nere i källaren med cykling och hantlar och roddmaskin och annat skojs...
Och på lunchen gick jag en promenad med stavar...
På g igen, med andra ord :-)
Hoppas på att vara under 70 till helgen!
Nu var det 70,8 i morse...

En kväll kvar med mamsen.
Och vi kommer nog inte att se så mycket av varandra, för hon och sonen åker ut till pappa och vräker i sig nybakta bullar medan jag går på judoträning...
Fast sen ses vi igen om några veckor, när jag och sonen kommer upp till henne på sportlovet.

Vi tänkte först åka till Åre eller nåt, men så kom vi på att det är ju dumt att betala dyra pengar för boende där, när mamma bor i Boden med skidbackar och härliga badhus alldeles runt hörnet.
Så vi åker dit istället.
Det är ju inte värsta backarna, men det behöver vi inte heller, varken jag eller pojken. Eller mamma, för den delen :-)
Så Åre får vänta tills ekonomin ljusnar lite mer...
Typ, när alla hantverkare har krävt sin del av kakan i mitt badrumsbygge...
Suck!

Tittar nästan dagligen på foton från Florida som jag har på skrivbordet, från resan jag och grabben gjorde tillsammans med L och hennes grabbs.
Längtar...
Inte nödvändigtvis till just Florida igen, men efter att resa.
Och nu när sonen har börjat bli duktig på engelska så blir det ju lättare...
Får väl börja prata engelska med honom på kvällarna så han blir van :-)
Nja...

Näe, nuäreschlutt på lunchen och jag får börja prestera lite jobbsaker igen.
Rätt bra tisdag det här i alla fall, när jag tänker efter :-)

Puss bakom örat!

:-)
Tja, för vad ska man annars kalla en helkväll i en badtunna :-)

En helt underbar idé, A!
Och jag hade så himla kul!
Fantastiskt trevligt folk och mysigt med lyktor och vatten och vin och skitsnack och singstar och...
Fest, helt enkelt :-)

Men, som jag gissade, så kom mamma nedklampandes strax efter nio, så det var bra att jag cyklade hemåt när jag gjorde...
09:18 såg jag på klockan första gången, och sen var det bara att sätta igång...
Suck!

Men, men, vi fick en hel del gjort.
Både mer och mindre nödvändiga saker.
Men åter till det om några dar, när det är färdigt...

Vilade igår.
Ingen som helst träning, nästan.
Liite uppåt på vågen, men det hade jag väntat mig också.
Ligger fortfarande under mina satta mål, så jag är helnöjd :-)
Och belöningen den här veckan blev bad i betydligt större tunna än mitt lilla badkar :-)
Hade tänkt ta mig ett härligt doftbad igår kväll, men jag kände mig rätt nöjd på badfronten för i helgen, så det får bli en annan gång istället i så fall.

I fredags skrev jag ihop brevet om vår VD...
Blir det som vi har tänkt så går det iväg idag till vår huvudstyrelse.
Ska bara kolla med platschefen om han har några synpunkter på sånt som ska ändras eller läggas till. Han fick med sig brevet hem i helgen för läsning...

Näpp.
Bäst att se till att få nåt gjort.
Vill egentligen inte skriva från jobbet, men hemma har jag en mamma just nu som glor över axeln på mig så fort jag gör nåt, så det är inte lika roligt att skriva där...
På onsdag åker hon hem till Boden och det känns både bra och dåligt.
Fast mest av allt vill jag få ordning i huset igen och få upp sonen till sin egen säng där mamma sover nu...

Privatliv, tack!

Ha den bästa måndagen hittils!
Tidelipom!!!