Nu kan jag andas ut!
Pust!
Idag har det verkligen hänt saker!
I förmiddags ringde det en rolig guube från Ludvika med finsk-dalmål-brytning som ville komma och köpa min oljepanna!
Har ju haft den ute på blocket, och senast igår kväll visade jag den för mäklaren (som var här och värderade huset) och sa att den finns där ifall han vet nån som behöver den. Jättebra, tyckte han, för det är alltid nån som köper ett nytt hus där pannan går sönder efter bara några dagar...
Men så ringde han idag, den gode guuben, och sa så fort att jag var tvungen att vara tyst och tänka en stund för att förstå vad han hade sagt, att om han får den för en tusenlapp så kommer han och hämtar den idag!
Jag hade skrivit 2 tusen och att vi kunde diskutera priset vid snabb affär...
Jipp! sa jag till slut, och blev överlycklig.
Dels för att bli av med pannan, dels för att den kommer till användning, dels för den extra slanten, dels för att jag har andra saker som jag vill ställa där pannan stod :-)
När jag så kom hem från jobbet blev det en hektisk stund...
Hemma var sonen med en kompis (hädanefter kallad nabon, eftersom han är halvnorsk och bor nästgårds :-)
Klockan 17 skulle sonen vara på musikskolan.
Tjugo i ringde tjommen från Ludvika och sa att han kommer om ca 10-15 minuter.
Jag berättade att jag måste bort en kort stund, men kommer hem ca 17.
Upp med sonens cykel på bilen.
Säga hejhej till nabon.
Iväg till musikskolan med sonen.
Av med cykeln plus instruktioner att förmodligen skulle han få cykla hem själv, men om jag hann skulle jag hämta honom. (Han är lite skraj för cykeln för han trillade igår och skrapade en armbåge och ena höften - så han gick inte på judon idag, och därför kunde han gå på musikskolan istället...)
Hem till huset där Ludvikarna väntade.
Fixa och trixa med pannan medan telefonen ringde.
Svara: det var han som installerade bergvärme i våras och som jag hade bett komma och fixa cirkulationspumpen som har bråkat med mig. Han skulle komma strax, var precis på väg från lilla staden i öster.
Pannan in i den lilla pick-up-vanen och dalmasarna åkte.
Ringde igen.
Pappa den här gången som ville kolla en grej jag frågade om på jobbet. Måste på toa - hejhej!
S ringer på dörren för att gå ut på promenad med lille skutt.
Sonen ringer för att kolla om jag kan hämta - nej, vi väntar på bergvärmekillen.
Oj, säger S, det står en karl i trädgården!
:-)
Det var bergvärmekillen.
Vi lyssnar på elementen medan S o lille skutt plockar vinbär i trädgården.
Sonen kommer hem och slår på TV:n.
Snälla stäng av så vi kan lyssna på elementen!
(Gud, va sjukt det låter... ;-)
TV:n av.
Han hittar felet - en kran bredvid cirkulationspumpen som det vibrerar i när man har den för öppen.
Han vrider åt kranen litegrand och det blir tyst i elementen!!!
Härligt!
Hej o tack!
Ut på promenad med S och lille skutt.
Vissa kan konsten att roa sig (och andra) med vatten :-)
Såå himla roligt att smälla till med tassen i vattnet och sen försöka fånga dropparna som skvätter upp med munnen :-)
Hem igen och fixa lite käk till sonen.
Beredd på att åka och handla för visst behövs det en hel del...
Men nej, vi får klara oss.
Nu gick luften ur mig.
Pffffffffsssst!
Som luften ur en ballong...
Nu ska jag bara logga in på banken och betala räkningarna så får den här dagen anses som slut sen.
Har i alla fall hänt tillräckligt för mig.
Jo just ja.
Ringde ju och hörde mig för om vattenläckan och fick en väldigt "rolig" bortförklaring på varför jag inte hört något på mer än en vecka. Det är ju tydligen så att den här entreprenören just tagit över försäkringsuppdrag efter en annan entreprenör som misskött sig. Och nu var det så att programmet som hanterar kalkylerna mellan det nya företaget och försäkringsbolaget krånglade eller inte hade kommit igång riktigt och därför gick det tydligen väldigt trögt! Så i början på nästa vecka trodde han att han skulle kunna ha ett svar och höra av sig...
Tur att jag inte har panik med att använda badkaret...
Banken har jag inte ringt än och kollat hur det gick med värderingen.
Får göra det imorgon.
Sov gott, nu, govänner.
Dröm söta drömmar om kräftfest på lördag :-)
Annars då?
Har nog kommit fram till att det inte blir så mycket.
Ni som bryr er vet ändå ;-)
Fick faktiskt några positiva kommentarer på jobbet idag om min frisyr...
Nån trodde att det hade börjat en ny tjej...
En annan blev superförvånad när jag kom in på hennes kontor. hon trodde att jag bara hade satt upp håret..."men va FINT det blev!"
Kul! :-)
Fast det grämer mig lite att jag inte kom mig iväg på dansen i lördags.
Hade gärna svirvlat runt bland gossarna en sista gång på logen innan de stängde för i år...
Nu ska jag fortsätta röja runt!
Håller på och flyttar på en massa saker och städar och fixar så att de som kommer och värderar om huset i morgon faktiskt kommer att kunna se själva huset och inte bara en massa jox...
Varför är himlen blå?
Rent fysiskt: nåt med solstrålarnas brytning i atmosfären och hur våra ögon uppfattar ljus...
Rent härligt: spelar roll! Bara den är det så ofta det bara är möjligt!
Och när den inte är det så lyser faktiskt solen på ovansidan molnen och smälter ner dem så att himlen kan bli blå igen så fort det bara går!
:-)
Lite lycklig igen :-)
Och då pratar vi snail mail...
Ur min brevlåda plockade jag upp ett brev som jag inte direkt har längtat efter.
Slutgiltiga skatten från Skatteverket (-vÄrket!)...
Efter uträkningarna från i våras verkade det som att jag efter alla avdrag skulle få en restskatt på 2-3 tusen.
Aldrig kul med restskatt, tänkte jag, och synnerligen inte så mycket...
Men nu har jag tänkt om.
För nu har det på något sätt blivit andra siffror i kuvertet.
263 kronor!
JAAAAAA!!!!!!
263 kronor!
Inte 2 eller 3 tusen!
263 kronor!
Ibland kan det faktiskt vara kul med restskatt :-)
Sista dagen på semestern...
Visst låter jag positiv!!!
;-)
Nåväl, kan ju inte göra så mycket åt det just nu, men baske mig ska jag minsann komma på nåt annat att göra och det snart!
Tills dess är det ju bara att åka dit och göra det bästa av det.
Vem vet, jag kanske t o m tycker om det efter några dagars tillvänjning... :-)
Idag har jag inte gjort många knop.
Tränade visserligen i förmiddags och sen har jag varit ute och krattat grusgången.
Väntar för länge med det varje gång så att det blir så stora ogräs att jag inte bara kan kratta bort dem...jaja, jag vänjer mig väl vid att vara grusgångsägare också :-)
Nu har vi just ätit en smarrig middag med rester från igår.
Min lille gangster och jag hade grillfest med marinerat fläskkött i bitar, tomater och lök och lite annat smått och gott som vi satte på spett och grillade. Mums! Sen hällde jag bitarna som blev över i lite hopvikt aluminiumfolie med marinad och allt, och sen fick det stå över grillen medan jag klippte gräsmattan, tills bitarna var mört och härligt kokta. Idag hällde jag lite grädde i och kokade ihop det och serverade med makaroner till. Mums det också!!!
Nu ska det bli spännande att se om A dyker upp.
Hon skulle komma förbi när hon tog en promenad nu vid 19 och nu börjar det regna...
Måste ju höra hur det går med vadet ;-)
Bullbak!
Har degen på jäsning i bunken.
Men det är ju rena tropiska regnstormen ute, så det blir bilen istället.
Om jag bara kommer mig ut till bilen utan att blåsa omkull...
Mitt stackars badrum...
Tre guubar i olika åldrar som tittade och petade och rådbråkade sina små grå.
Vi får se vad som händer nu...
Beroende på vad golvläggaren säger så kan det bli så att de river ut och gör om tätskiktet i hela badrummet. Då ryker mina fina vit/blå rutor och ersätts med "likvärdigt"...
NÄE! ville jag skrika. Rör inte mitt golv!
Men nöjde mig med att säga att jag absolut vill ha det så som det är, att det är ju en av grejerna som är så charmigt med huset.
Och rörmokaren förstod mig. Han sa att de kände likadant i sitt hus, vad det nu var de ville bevara där...
Så helt kört kanske det inte är.
Nu skulle de konferera lite och sen kör de igång så snart de vet vad de ska göra. Verkade kunna bli inom bara några dagar. Och sen är det förmodligen klart inom en månad från det att de har börjat.
Det som var lite spännande var att det inte är själva golvbrunnen som läcker utan mest troligt skarven mellan golvbrunnen och utloppsröret. Kan det månne vara ett dolt fel då?!?
Som utlovat: en stor applåd för...
Observera det snygga trycket även på högtalarna och den fina träskylten upp-pallad på instrumentlådorna som man använde för att växla mellan herrarnas och damernas tur att bjuda upp...
Fast de hade tydligen åkt ända från Ö-vik, så de kan ju inte vara helt okända...
Blir så glad när jag ser dom, eller vad det nu är, för jag börjar skratta ;-)
EX
Nämligen "mitt" ex...
Typ grabbens pappa...
Pratade med honom för några månader sedan för att förvarna om att hans son är och hälsar på i närheten av där han bor nu i sommar.
Tja, då skulle ju han åka söderut samtidigt som lillen åkte norrut, så de for om varandra.
Men M, pappan, skulle inte vara borta lika länge som S, sonen, så M skulle kolla om han kunde träffa honom efter sin resa, eller om han kunde ta ut nån extra semesterdag för att träffa honom.
Sen hörde jag ingenting, och mer ingenting...
Sen skrev jag ett SMS i lördags, dels för att höra om det kom några underhållspengar den här månaden (!) och dels för att höra hur det gick, om han kunde träffa sin son.
Först på söndag kom en harang tillbaka om att han hade haft telefonen blöt efter kräftfiske men att han hade glömt pengarna och skulle sätta in dem på en gång. Inte ett ord om sonen.
Så jag frågade igen, om han kunde träffa S.
"Jag börjar jobba imorgon" blev svaret.
Vilket intresse.
Att jag alls försöker...
Mätt från igår!
Vi hade varit på stan och det blev sent att cykla hem och laga mat plus att det började regna...
Så vi satte oss till bords på en restaurang istället.
Och jag är fortfarande mätt!
Fast jag har varit ute och sprungit nu på morgonen...
Och inte stoppat i mig hur mycket som helst till frukost...
För det orkade jag inte!
Mums!
Nu ska vi snart till Teknikens Hus i en stad inte långt härifrån.
Jag får med mig min egen pojk plus en extra i ungefär samma storlek, så det lär nog bli mycket springande och upptäckande.
Sen är det bara hem hit igen och äta, packa och åka till tågstationen för sen ska vi hem till lilla mysiga staden igen!
Borta bra men hemma bäst!
Eller som Kent Agent skulle ha sagt: borta bra men hemligt bäst! ;-)
Just ja, vi var ju på Dollar store igår och där såg jag så himla snygga kökshanddukar med stora och små ljusrosa och mörkrosa dödskallar på...Men jag KAN ju inte köpa ALLT rosa jag hittar till S och K...även om jag skulle vilja...
Puss på er, småflickor, ni är för söta :-)
Semester igen :-)
Det är så skönt att ha en veckas ledighet nu att det var helt nödvändigt!
Tog ju bara ut 3 veckors sammanhängande semester på sommaren så jag har 2 kvar.
Den ena har jag nu, efter 2 veckor tillbaka på jobbet.
Den andra tänker jag kasta in när helst jag känner att jag måste!
Sitter nu hos kära mor i den lilla staden i norra Sverige där vissa säger att solen aldrig ler... Konstigt, ser ljust och varmt ut ute vad jag kan se ;-)
Trodde aldrig mamma skulle gå ut ur rummet så jag kunde fortsätta skriva. Hon har problem med sin dator och jag tänkte försöka hjälpa henne, men som vanligt har hon ingen koll på var installationsskivor och annan nödvändig information håller hus, så det blir i stort sett omöjligt. Suck!
En liten återblick:
Fredag när jag kom till jobbet hade min chef svårt att se mig i ögonen.
Om jag var chef och kom på en grej som jag ville bestämma, då skulle jag se till att jag verkligen ville det, visste varför och sen inte skämdes för att genomföra det. Nu var det så himla tydligt att han var osäker på var han hade mig efter min reaktion dagen innan på hans idé att inte få flexa på lunchen. Samtidigt kände jag så himla starkt vad vi hade pratat om på kvällen hos S och T, nämligen rangordning. Vem är hack-kycklingen?! Han står inte över mig i rang. Han är under. Och vad är det för chef?... Suck igen!
På kvällen städade jag och gjorde fint i mitt vardagsrum. Satte upp lampan i taket och drog de rätta tåtarna så jag fick kontakten vid dörröppningen. Så himla nöjd!
Hade velat gjort fint åt min lille gangster också, innan han kom hem, men nu får vi hjälpas åt istället. Och det blir roligt att göra det tillsammans med honom. Så det blir som han vill, så mycket som möjligt.
Lördag, tja...putter, putter...tiden gick och sen satt jag på tåget på väg norrut. Eller ja, österut först. Skulle ju till vår hufvudstad och byta tåg först, innan resan norrut startade. Men svettades gjorde jag, för när jag i god tid hade gått en bit på väg till stationen så insåg jag att jag hade glömt boken som jag köpt enkomt för att ha med mig på resan. Tittade på klockan och tänkte att det borde gå att vända om och hämta boken och sen gå mycket fortare andra gången... Jag kom fram samtidigt som tåget rullade in på stationen...och det rann om mig... Senare, när jag hade satt mig tillrätta i kupén i tåget från Stockholm och det kom in en snygging som skulle sitta mitt emot mig, så kändes det som att jag fullkomligen stank av gammal svett och smuts! Inte konstigt att han inte verkar intresserad, så som jag luktar, tänkte jag...sniffade lite i luften och insåg att det nog faktiskt inte var så illa i alla fall :-)
Vi fick ögonkontakt vid ett tillfälle, och vilket tillfälle. Vi skulle säga nåt till nån av grabbarna som klev på i Uppsala och försökte hjälpas åt att berätta nåt för dem. Vad vi sa är fullständigt som bortblåst, för allt jag såg var in i hans ögon och det blev rätt tyst en stund innan nån av oss tittade bort. Sekunden senare var snyggingen insjunken i sitt anteckningsblock igen och jag fortsatte läsa i min bok.
Men varför hade han de där solglasögonen uppe på huvudet hela tiden?
Kanske hade han glömt av dem?
Näe, han rättade till dem ibland.
Hmmm...
Sen blev "snyggingen" till en "synnerligen konstig en" när han efter vi hade bäddat upp sängarna och gått och lagt oss drog ner dem för ögonen. Han satte på sig solglasögonen i en fullständigt mörk tågkupé! Och sen tog han inte av sig dem under hela tiden jag såg honom. Vilket var när vi kom fram till den lilla staden och var och en hade blivit mött och gått till respektive väntande bil. Där stod han i morgonljuset med sin mamma och pappa (?) och packade in sin rygga i bakluckan, med solglasögonen på!
Nu skulle jag kunna börja tyda och dissekera hans beteende totalt, men varför då!?! Kommer troligen aldrig mer att se karln, och ärligt talat så är jag inte intresserad längre ;-)
Mer intresserad är jag av min lille pojk som kom och slängde sig in i min famn så vi dansade omkring en lång stund innan jag ville släppa ner honom igen :-)
Mmmmmm!mysigt att vara mamma :-)
Kom fram tidigt, vid 7 på morgonen, och efter frukost var jag helt slut. Hade inte sovit så bra på tåget, för en gångs skull. Vilade en stund, och sen var det fullt ös. Promenad och fika hos några bekanta. Hem och packa ihop badkläder och iväg till Nordpoolen för lite äventyrsbad med gangstern och en av hans kompisar. springa upp, upp, upp, åka fort ner, ner, ner, springa upp, upp, upp, åka ännu fortare ner, ner, ner, in i tunneln och runt, runt, runt i vattnet, bubbelbad, ångbastu, mera upp, upp, upp och ner, ner, ner... sen hem och äta, in i duschen och göra sig iordning, för nu var det dags för dans! Motionsdans med gamm-folket!
Jag hade kläder med mig, var helt förberedd, och vi åkte iväg både mamma och jag för att svinga våra lurviga.
Det var två saker jag inte var förberedd på.
Det ena var orkestern.
Ska lägga ut en bild så snart jag kommer hem, för det går inte med mammas sladdar eller kamera att föra över mina bilder.
De hette Sven-Rogers Me´ Berggren!
Säger väl allt...
Det andra var vilken fart alla russintanterna fick tvärs över lokalen så fort herrarnas var slut och det blev damernas.
Herregud, stannade man för att andas i några sekunder efter en dans fanns det ingen kvar att bjuda upp!
Nog för att jag har hört hur folk kan bete sig på en rea, men det måste ändå vara lindrigt jämfört med hur det var här!
Fast skam den som ger sig, man lär sig fort när man måste (eller vill dansa :-)!
Snart var jag också där och roffade åt mig för att få välja nån rolig att dansa med.
Fanns många som jag helst inte ville dansa med.
Men de kom och bjöd upp istället, sen när det blev herrarnas...
Nåja, summan av kvällen blev att vi hade jättekul, både mamma och jag.
Fast mamma är ju förstås den som är mer intresserad av gubbarna, jag mer av dansandet..!!!
Idag ska vi nog cykla in till stan en sväng.
Får se.
Vet inte om det blir nån mer uppdatering innan vi är hemma igen på onsdag, men om inte så får ni ha det så gott, mina vänner och fellow swedes.
Må solen skina!
Så himla less!
Vi blev kollektivanslutna på arbetsplatsen i våras och nu håller han på med en massa förhandlingar om allt möjligt med facket.
Vissa saker är ju bra, t ex att vi får arbetstidskomp som alla får så att vi kan förhandla oss till att vara lediga vissa dagar/halvdagar varje år. I år, som är första året vi har det här, är förslaget att vi är lediga dagar runt jul och nyår så att vi blir lediga i nästan 2 veckor utan att behöva ta ut semesterdagar. Topp! säger jag!
Andra saker tycker jag inte alls om. T ex att han helt plötsligt får fram att han inte vill att vi ska ha lunchflex. Dvs vi måste ta en timmes lunch varje dag.
Visst, låg företaget på ett ställe som gjorde att man kunde gå ut och hålla sig sysselsatt ett tag efter att lunchen/shaken var nedsvald så kunde det väl gå an. Men nu gör det ju inte det. Att sitta där i en timme bara för att han tycker att man borde det skulle bara kännas mer stressande än avslappnande. Slöseri med min tid.
Pratade med en av tjejerna som jobbar på systerföretaget nere i en liten småländsk ort, och hon hade ett väldigt bra förslag, tyckte jag. Hon jobbade förut på ett ställe där man hade en halvtimmes lunch måndag till torsdag (8,5 timmars arbetsdag) och jobbade 6 timmar på fredag utan lunch. Tycker jag låter som en dröm. Då kan man ju till och med turas om att ta hand om växeltelefonen de där 2 sista timmarna på fredag och ändå tycka att det är lite lyxigt ;-)
Det värsta är att jag hade den här diskussionen med vår ekonomiansvariga i våras, när vi skulle börja stämpla. Någon påstod att det var lagstadgad lunch och att jag därför inte fick korta av den. Sen hade hon undersökt saken och kommit fram till att det inte alls är lagstadgad lunch och därför var det helt ok att gjorde lite som jag ville med lunchen. Nu har min nye chef helt plötsligt kommit på att det visst är lagstadgad lunch! Gissa om jag ska kolla upp det...mmhmm!
Känner bara mer och mer att jag vill bort från det där stället. Måste bara komma på vad jag ska göra istället. Just nu finns det inga bra jobb att söka här i stan. Jo, ska jag ändå byta jobb så blir det mot ett med cykelavstånd! Bara är så!
Så, nu har jag fått gnälla lite.
Känner mig fortfarande lite gnällig, så jag skulle kunna fortsätta en stund till, men det tjänar inget till, för då hinner jag ju inte med mitt nästa projekt innan jag ska till S med A och ha en himla trevlig kväll!
Nu ska jag nämligen montera upp en taklampa i mitt vardagsrum!
Måste dra lite kablar först, men det kommer att bli så himla bra!!!
Bättre sent än aldrig...men det har liksom inte passat förut.
Längtar förresten efter att få krama om min lille skorv nu!
Mamma-hjärtat börjar bli lite ensamt i kanten...
Trött...
Och varenda morgon förbannar jag mig själv för att jag inte lyckades!
Men jag är ju ingen morgonmänniska, jag är så mycket kvällsmänniska som det bara går att bli.
Det är först fram på kvällskvisten som jag kommer igång med alla mina små och stora projekt, och varenda kväll är jag tvungen att avsluta innan jag är klar, bara för att gå och sova så jag orkar stiga upp nästa morgon och gå till jobbet.
För mig känns det inte direkt som den optimala lösningen...
Nödvändigt för att få tak över huvudet, men inte särskilt trevligt!
Igår kväll åkte jag ut till min far med en 6-pack.
Socker, så klart!
Han är en riktig hejare på att plocka bär av alla de sorter.
Han ler lite snett och visar upp en rågad bytta med blåbär samtidigt som han säger att det enligt lokala media inte går att få tag på den sortens bär häromkring. Frysen är nu full av hallon i alla former, vinbär i alla färger och geléer, blåbär och hjortron...och då behövs det socker!
Nog för att jag känner blickarna på mig när jag släpar runt min blytunga påse på Coop och försöker få folk att genom min stolta blick och hållning förstå att det faktiskt inte alls står nån liten metallmanick hemma som puttrar på och behöver mer socker. Det ÄR faktiskt bara pappa som plockar bär!!!
Sen var jag ute och sprang. Igen.
Tror jag har sprungit lite för mycket, lite för plötsligt för kroppen - vill ju så HIMLA gärna bränna bort den där #&%¤ putmagen - för jag har blivit så stel i bena och knäna att jag nästan inte får upp fötterna från backen igen varje gång de rasar ner. Har funderat på att försöka mig på ett litet konststycke från Liftarens guide till galaxen (för övrigt en av favoritböckerna när jag vill skratta hejdlöst), nämligen att slänga mig mot marken och missa. Följden blir naturligtvis att man flyger! och det tycker jag verkar väldigt lockande. Faktiskt nästan så att jag tror att det skulle funka om jag bara tordes prova på riktigt-riktigt. Det känns så i alla fall när jag försöker föreställa mig känslan...
Nej, jag kommer inte att prova ;-)
Men jag kanske borde...fast mer symboliskt...släppa taget och våga göra något annat, menar jag.
Ikväll har jag bakat chokladbollar!
När jag var liten hette det negerbollar, och ingen tyckte att det var något konstigt med det.
Sen blev det helt plötsligt tabu att säga neger och det blev chokladbollar istället...men det smakar ju lika gott för det!
Det är min son som har önskat...begärt...att det ska finnas chokladbollar färdiga åt honom när han kommer hem från mormor. Och eftersom jag åker iväg och hämtar honom är det ju bäst att jag ser till att få dem gjorda innan jag ger mig iväg. Ville överraska honom ordentligt. Hoppas att en tre-dubbel sats ska funka... Tänkte först göra en enda superstor boll, men då hade det ju inte blivit några över till mig! ;-)
Sisådär, för sent igen!
Men det kan inte hjälpas.
Som så många före mig har sagt - sova kan man väl göra i graven!
Snutte Kotte
I den lokala tidningen i lilla mysiga staden har de nåt som kallas Sommarbilden, dit alla som vill får skicka in bidrag. Sen publicerar tidningen de bidrag de tycker om och utser en vinnare.
Jag hade en så mysig bild på min son tillsammans med en liten igelkott som vi hittade inne i stan, och nu fick jag för mig att jag skulle skicka in den så att fler kunde se den.
Den lille igelkotten döptes sedemera till Snutte Kotte, och var bland det gulligaste vi någonsin har sett ;-)
Svettigt!
Jag hade gärna stannat till 1 i natt när dansen var slut, men strax efter midnatt, när jag tittade mig i spegeln, såg jag ut som en dränkt katt...och gav upp.
Visserligen är det lika varmt för alla, men det är ju inte alla som har långt hår som flyger runt och släpper ifrån sig skurar av saltvatten när de svänger sina lurviga. Tyckte synd om stackarna jag dansade med.
Men det var kul så länge det varade.
Han var där igen, den goe snickaren, men det känns som att förtrollningen är bruten. Åtminstone delvis ;-)
Han haaar ju ett så härligt leende!...
Nu ser jag fram emot att träffa tjejerna ikväll!
Kram på er, godingar!!!
Vilken vecka...
Jag har redan jobbat en vecka efter semestern!
Nu jobbar jag en vecka till och sen har jag ytterligare en vecka ledigt.
Ska bli skönt. Och framför allt ska det bli härligt att se sonen igen.
Han åkte till mormor i Boden för en och en halv vecka sen och när vi ses igen har det gått två och en halv vecka.
Det är nog det längsta vi någonsin har varit ifrån varandra.
Inte så att vi sitter ihop på nåt sätt, men vi tycker ju så himla mycket om varandra så det blir som att en del saknas när han inte är här!
Nåväl, när jag kommer upp dit i helgen ska han lära mig nån ny sorts poker som han lärt sig. Misstänker att han vill ha nån att vinna över... :-)
Slutet av den här veckan blev i alla fall både tråkigt, roligt och intressant...
Dessutom har jag lärt mig att vissa saker händer för att de ska hända och andra saker inte blir av för att de helt enkelt inte ska bli av!
Vi tar ett litet exempel:
Ponera! att jag skulle råka äga en bil som jag borde ha sålt för över ett år sen när jag skaffade mig en ny.
Ponera också! att jag behövde fixa lite med den bilen innan jag sålde den och att jag var alldeles för slut i rutan (typ stressad/nästan utbränd/trött på kvällarna) för att få det här gjort på över ett år.
Ponera sen! att jag till slut hade fixat bilen, fått den genom besiktningen och skulle lägga ut den på blocket säg - i onsdags kväll, men var för slut efter att ha burit en massa takpannor och tänkte att jag lika väl kunde göra det en dag senare eftersom det redan hade gått över ett år...
Och ponera så till sist! att en kompis dagen efter att bilen borde ha legat ute för försäljning (och samtalen strömmat in, förstås...) råkar ut för en otäck olycka med sin bil och helt plötsligt behöver låna en bil ett tag.
Om vi nu skulle ta och låtsas för ett ögonblick att det här var sant, vilket det ju omöjligt kan vara, eftersom ingen av mina vänner någonsin skulle glömma att trycka fast motorhuven ordentligt på sin bil innan han/hon körde iväg (!), så skulle det ju helt plötsligt finnas nån mening i att jag inte fick tummen ur och bilen såld...
Lite mindre djup kände jag mig igår kväll, men hade desto roligare!
När K helt plötsligt blev barnlös över natten bestämde vi oss kvickt för att gå ut och ha lite skoj!
Vi hade väl tänkt ta oss ner på stan lagom för att höra ett band spela, men det kändes inte som det viktigaste, och när vi väl hade fått oss iordning och kommit iväg var klockan såpass mycket att spelningen hade börjat ebba ut...
Så vi drog till nästa ställe och satt och pratade och stuffade loss på disco-golvet istället och hade jättekul.
Kvällens minne nr 1: Tjejen som kom fram och dansade med oss (mest med K) och sen frågade mig om K var min tjej! *skratt* Nej, sa jag, hon är min kompis! Sen tror jag minsann att tjejen och K gjorde klart att K inte var lagd åt det hållet och tjejen gled raskt iväg till nån annan vrå på dansgolvet...
Kvällens minne nr 2: Killen som jag flirtade med på dansgolvet! Synd att jag inte stötte lite mer...
Kvällens minne nr 3: Att det kändes som att vi var tonåringar igen när vi skjutsade varandra på min cykel hem till mig och sen ner på stan. Fnittrade hejdlöst och hade SÅÅÅ ont i höfterna av att hålla upp benen. Nej, vi är visst inga tonåringar längre...
Idag har jag legat på soffan på altan med en skön filt över mig och läst en spännande bok.
Kändes alldeles lagom mycket att göra idag, faktiskt...
Fast nu har jag tänkt bli lite duktig ett tag.
Ska sortera en massa grejer och bära ut till garaget. Blir en garage-loppis så småningom här i höst. Ska sälja en massa saker som vi inte behöver längre. Skönt att bli av med!
Hmmm, blir nog inte så mycket gjort idag ändå, om jag känner mig själv rätt...fast jag kan ju alltid hoppas att jag har fel.
Sen ska jag ju faktiskt på logdans ikväll, och jag kan ju inte trötta ut mig alltför mycket innan dess, eller hur!!!
