Trött...
Tänk, varenda kväll har jag föresatsen att komma mig i säng i tid för att få åtminstone 8 timmars sömn...
Och varenda morgon förbannar jag mig själv för att jag inte lyckades!
Men jag är ju ingen morgonmänniska, jag är så mycket kvällsmänniska som det bara går att bli.
Det är först fram på kvällskvisten som jag kommer igång med alla mina små och stora projekt, och varenda kväll är jag tvungen att avsluta innan jag är klar, bara för att gå och sova så jag orkar stiga upp nästa morgon och gå till jobbet.
För mig känns det inte direkt som den optimala lösningen...
Nödvändigt för att få tak över huvudet, men inte särskilt trevligt!
Igår kväll åkte jag ut till min far med en 6-pack.
Socker, så klart!
Han är en riktig hejare på att plocka bär av alla de sorter.
Han ler lite snett och visar upp en rågad bytta med blåbär samtidigt som han säger att det enligt lokala media inte går att få tag på den sortens bär häromkring. Frysen är nu full av hallon i alla former, vinbär i alla färger och geléer, blåbär och hjortron...och då behövs det socker!
Nog för att jag känner blickarna på mig när jag släpar runt min blytunga påse på Coop och försöker få folk att genom min stolta blick och hållning förstå att det faktiskt inte alls står nån liten metallmanick hemma som puttrar på och behöver mer socker. Det ÄR faktiskt bara pappa som plockar bär!!!
Sen var jag ute och sprang. Igen.
Tror jag har sprungit lite för mycket, lite för plötsligt för kroppen - vill ju så HIMLA gärna bränna bort den där #&%¤ putmagen - för jag har blivit så stel i bena och knäna att jag nästan inte får upp fötterna från backen igen varje gång de rasar ner. Har funderat på att försöka mig på ett litet konststycke från Liftarens guide till galaxen (för övrigt en av favoritböckerna när jag vill skratta hejdlöst), nämligen att slänga mig mot marken och missa. Följden blir naturligtvis att man flyger! och det tycker jag verkar väldigt lockande. Faktiskt nästan så att jag tror att det skulle funka om jag bara tordes prova på riktigt-riktigt. Det känns så i alla fall när jag försöker föreställa mig känslan...
Nej, jag kommer inte att prova ;-)
Men jag kanske borde...fast mer symboliskt...släppa taget och våga göra något annat, menar jag.
Ikväll har jag bakat chokladbollar!
När jag var liten hette det negerbollar, och ingen tyckte att det var något konstigt med det.
Sen blev det helt plötsligt tabu att säga neger och det blev chokladbollar istället...men det smakar ju lika gott för det!
Det är min son som har önskat...begärt...att det ska finnas chokladbollar färdiga åt honom när han kommer hem från mormor. Och eftersom jag åker iväg och hämtar honom är det ju bäst att jag ser till att få dem gjorda innan jag ger mig iväg. Ville överraska honom ordentligt. Hoppas att en tre-dubbel sats ska funka... Tänkte först göra en enda superstor boll, men då hade det ju inte blivit några över till mig! ;-)
Sisådär, för sent igen!
Men det kan inte hjälpas.
Som så många före mig har sagt - sova kan man väl göra i graven!
Och varenda morgon förbannar jag mig själv för att jag inte lyckades!
Men jag är ju ingen morgonmänniska, jag är så mycket kvällsmänniska som det bara går att bli.
Det är först fram på kvällskvisten som jag kommer igång med alla mina små och stora projekt, och varenda kväll är jag tvungen att avsluta innan jag är klar, bara för att gå och sova så jag orkar stiga upp nästa morgon och gå till jobbet.
För mig känns det inte direkt som den optimala lösningen...
Nödvändigt för att få tak över huvudet, men inte särskilt trevligt!
Igår kväll åkte jag ut till min far med en 6-pack.
Socker, så klart!
Han är en riktig hejare på att plocka bär av alla de sorter.
Han ler lite snett och visar upp en rågad bytta med blåbär samtidigt som han säger att det enligt lokala media inte går att få tag på den sortens bär häromkring. Frysen är nu full av hallon i alla former, vinbär i alla färger och geléer, blåbär och hjortron...och då behövs det socker!
Nog för att jag känner blickarna på mig när jag släpar runt min blytunga påse på Coop och försöker få folk att genom min stolta blick och hållning förstå att det faktiskt inte alls står nån liten metallmanick hemma som puttrar på och behöver mer socker. Det ÄR faktiskt bara pappa som plockar bär!!!
Sen var jag ute och sprang. Igen.
Tror jag har sprungit lite för mycket, lite för plötsligt för kroppen - vill ju så HIMLA gärna bränna bort den där #&%¤ putmagen - för jag har blivit så stel i bena och knäna att jag nästan inte får upp fötterna från backen igen varje gång de rasar ner. Har funderat på att försöka mig på ett litet konststycke från Liftarens guide till galaxen (för övrigt en av favoritböckerna när jag vill skratta hejdlöst), nämligen att slänga mig mot marken och missa. Följden blir naturligtvis att man flyger! och det tycker jag verkar väldigt lockande. Faktiskt nästan så att jag tror att det skulle funka om jag bara tordes prova på riktigt-riktigt. Det känns så i alla fall när jag försöker föreställa mig känslan...
Nej, jag kommer inte att prova ;-)
Men jag kanske borde...fast mer symboliskt...släppa taget och våga göra något annat, menar jag.
Ikväll har jag bakat chokladbollar!
När jag var liten hette det negerbollar, och ingen tyckte att det var något konstigt med det.
Sen blev det helt plötsligt tabu att säga neger och det blev chokladbollar istället...men det smakar ju lika gott för det!
Det är min son som har önskat...begärt...att det ska finnas chokladbollar färdiga åt honom när han kommer hem från mormor. Och eftersom jag åker iväg och hämtar honom är det ju bäst att jag ser till att få dem gjorda innan jag ger mig iväg. Ville överraska honom ordentligt. Hoppas att en tre-dubbel sats ska funka... Tänkte först göra en enda superstor boll, men då hade det ju inte blivit några över till mig! ;-)
Sisådär, för sent igen!
Men det kan inte hjälpas.
Som så många före mig har sagt - sova kan man väl göra i graven!
Kommentarer
Trackback
