bloggtrollet

Idag fick jag en hyfsad chock och överraskning.
Han som gör iso-revisionerna på jobbet dök upp oanmäld...
...eller ja, enligt honom var han anmäld, men i mailet till mig hade han skrivit 13 november, och hur fort jag än tycker att hösten har gått så kan jag INTE få det till att det är november redan.

I programmet han skickade med stod det oktober...
...och där var han nu.
Så det var bara att bita i det sura äpplet och spela med.
Och faktum är att vi fixade det riktigt bra!
Vi har ju försökt fixa det mesta, och det rullar på.
Men annat ligger vi så efter med att det inte hade spelat nån roll om det så hade varit december...

Fast efter en sån heldagsurladdning är man rätt trött!
Och jag kände mig så himla sliten när jag körde hem.
Fast...jag log rätt brett också, för inemellan all kvalitet och jobbsnack hann jag och den däringa dalmasen med att bestämma att det blir picknick till helgen... :-)
Så framemot torsdag, fredag lär jag få panik!!!

Tror det skulle kännas bättre om vi kunde gå på bio på onsdag och titta på Mamma Mia!
:-)

I natt kommer jag att sova gott!
Kram, världen!
:-)

Vilken härlig heldag det blev igår med tjejerna!!!
Och numera sitter det djupt rotat i mitt medvetande att bortom trädet vid skogen, där ligger Ullared!
(haha...internt skämt...)

Fascinerande att man frivilligt ställer sig i en kilometerlång kö av kundvagnar och människor för att (också frivilligt :-) kunna göra av med sina surt förvärvade slantar...
Fast visst mår man bättre när man får shoppa! :-)

Jag hittade allt jag hade på min inköpslista (en hammare... :-) och en massa annat också...
S tyckte om tröjorna jag hade köpt åt honom, det var nästan det viktigaste.
Sen har tydligen mamma redan plockat undan allt annat nånstans, vart vet jag inte än, men det dyker väl upp vartefter...

Idag ska jag fixa klart mitt CV så jag kan söka några jobb som jag vill ha.
Jag ska kratta ute i trädgården och jag och mamma ska ut och springa.
Sen har jag nog tänkt svara på några mail jag har fått också... :-)

Vi ska tömma toan också, ute hos pappa. Och den här gången blir det lite trixigt, för nu innehåller toan en tand som S tappade igår kväll och sedan råkade svälja ner med lite vatten...och han vill ju ha tanden! Tandfén har redan varit här med en femma för att han har tappat tanden, men jag har fått intrycket att grabben har blivit girig! Han tror han kan pressa tandfén på en femma till om han bara kan lägga tanden under kudden...

Jo, han VET att det är jag som är tandfén, fast jag aldrig skulle erkänna det. Jag erkänner heller aldrig att det är jag som är tomten. Men mamma, säger han, det är ju du som är tomten! Hur skulle jag kunna vara tomten, svarar jag. Jag har inget skägg, ingen röd mössa och ingen SÅÅÅÅ tjock mage!!!

Tusiken också.
Var in på ams för att kolla mailadresserna till jobben jag ville söka, men nu hade de tagit bort de annonserna från platsbanken!
Jaja, det löser sig nog.

Nu är det säkrast att jag spara det här och stänger av innan mamma upptäcker vad jag gör :-)
Fniss...

Ha en härlig söndag, girls and blondes!
Hihi...

Länge sen sist :-)

Det går lite så där för fort nu allt, igen...
Och här sitter jag och väntar på mamma som är på väg hit med bil och dyker upp när som helst...
Har ont i min bak efter judoträningen igår!!! Men det betyder ju bara att det finns muskler :-)
Kan knappt bärga mig tills det blir picknick-dags på nån knabbe vid nån sjö i djupa skogarna...
Längtar till imorgon när vi äntligen får sitta och prata hejdlöst alla tjejerna igen! Flera timmar av viktigt prat i bil och lika många (?) timmar av ohämmad (?) shopping på Ullared!

I mitt badrum är golvet gå-klart, men utan klinker.
På väggarna sitter kartongklädd gips, som det enligt reglerna inte får användas i våtrum efter 1 juli i år...men det är tydligen helt ok, säger byggaren...jaja, det är väl deras bekymmer då om det blir nåt knas med det senare.

Ska väl försöka dra igång i köket igen och få klart allt jag påbörjade innan jag upptäckte läckan i golvbrunnen.
Men inte ikväll :-)

Om ingen annan följer med tänker jag ta mamma med mig och gå och se Mamma Mia igen!
Tack S för att du drog med mig och såg den!
Vilken underbart fjamsig gladfilm!!!

På jobbet är det väl ungefär som vanligt.
Fast vi (jag) skickade in en lång lista på synpunkter som vi har på vår vd till koncernledningen.
Några helt betrodda fick läsa igenom brevet innan jag skickade det och de tyckte det var bra, så jag tryckte på sänd...
Några dagar senare ringde han jag hade skickat mailet till och sa att PS (högste styrelseordföranden i hela koncernen!) ville prata med mig. Han skulle försöka koppla in mig till honom... Där satt jag med blodet pulserande genom kroppen på ett ytterst påtagligt dånande sätt...kinderna hettade och jag letade snabbt reda på vad jag skrivit ifall jag behövde komma ihåg nåt som jag helt plötsligt glömt i samma ögonblick som jag nyss sjönk genom jorden...
Kopplingen fungerade inte. Jag kom tillbaka till D som kopplat mig, men han hörde inte att jag var där, pratade med nån annan i en annan lur...så jag la på.
Nån minut senare ringde det och jag trodde det var D igen.
Det var PS...
Jag tror inte jag stammade.
Jag tror inte jag sa nåt dumt.
Jag ansträngde mig verkligen för att inte babbla eller göra nåt annat dumt...
Och de hade lyssnat på oss.
Inte för att de i första skedet kommer att byta ut vår vd, men det kommer en ny platschef snart och förhoppningsvis har han mer stake än den vi har nu.
Dessutom kommer PS att följa med upp när platschefen ska introduceras och gå igenom med alla parter så att alla vet vilka "regler" som gäller. Det vet inte vår vd än :-)

Är det sen så att vi efter ett tag fortfarande känner att det inte är bra så ska vi ta upp det igen.
Då lär det hända mer...
Och ärligt talat tror jag det är dit vi kommer...

Var ju ute och sprang i söndags, och det kändes skönt!
Fast det bästa med hela turen var stretchingstunden halvvägs...
Hittade en liten knabbe med träd som går ut i en åker, och när jag gick ut på den var det som att komma ut i en egen liten värld...vinden blåste, och jag kom ihåg hur jag förr brukade gå ut och gå på gärdena när det blåste. Jag brukade sjunga och prata och tänka (mitt ute på landet :-) och vinden var som ren terapi. Vindterapi! Kände det nu att det verkligen är min grej!
Man står bara där med vinden frustande i ansiktet och blundar och vinden bara blåser bort alla bekymmer...
Tänker mycket bättre då.
Och helt plötsligt när jag stod där kom det en ny låt i huvudet...tja, början, i alla fall. Så nu har jag snart 3 låtar till min skiva :-)

Nu ska jag plocka lite så att mamma inte får hjärtslag när hon kommer innanför dörren :-)

Girls! See you at 5!

Känner så tydligt hur jag har en sorts vägg i huvet som tror den är där för att skydda mig mot en massa obehagliga känslor.
Den har funnits där länge nu, säkert 2-3 år.
Kan inte påstå att jag vill ha den där, men den har liksom bara växt upp.
Jobbet har nog gjort största delen av den...har fått stålsätta mig för allt möjligt.
Vet bara inte riktigt hur jag ska få bort den...
Hmmm...

Nu ska jag sticka ut och springa!
Måste se om den här förkylningen ger sig snart!

Hade tre mail i min privata mailbox som väntade på mig när jag loggade in ikväll...
:-)

Igår kväll, i morse och ikväll hade han skrivit...
...och nu har jag svarat...
:-)

"Om jag fixar varmrätten så ordnar du efterrätten kanske...? Tihi..."

Det verkar som att det inte bara är jag som funderar på hur det skulle vara att träffas...
Usch, va spännande!!!
:-)

Är det sunt att gå och längta efter mail från en person man aldrig träffat?
Fast man redan fått flera stycken samma dag!?
Hmmm...

När jag stod här och diskade tidigare idag stod jag och gjorde en liten snabbanalys av mitt mailande med den här okände mannen uppe i Dalarna...
Kom fram till att det går lättare att vara personlig med en människa man inte träffat förut.
En person som inte känner en har inga förutfattade meningar om en, och alltså har man inga förväntningar på sig själv att bete sig på ett sätt som skulle behaga den här personen, eftersom det ändå inte spelar någon roll.
Därför kan man bete sig förutsättningslöst, och visa sig så som man verkligen är.
Och om det går hem så är ju allt äkta, för ingen har gjort sig till för den andre.
I alla fall till en början.
Och jag tror att en av förutsättningarna är att man aldrig har setts, för annars skulle andra känslor börja kriga i kroppen...

Fast dom krigar ändå... :-)

Vill träffa...vill inte...vill...törs inte...vill se bild...vill inte...jo...näe...

Nån som fattar?

Har varit iväg och valt ut kakel och klinker idag till badrummet.
Blir nästan som det var förut, fast det blåa i golvet blir aningen ljusare. Fanns inte så mycket att välja på när jag ville ha de små plattorna, men jag tror det blir jättebra.
Sen har de ju förstört min fina bård som jag satte upp i våras, och jag funderar skarpt på att ersätta den med en kakelbård istället. Hittade en i söndags som jag tycker mycket om och som jag tror kommer att passa till golvet. men jag måste kolla så det finns nog mycket i affären, och dessutom blir det en aning (underdrift...) dyrare än pappersbården, men passar förmodligen bättre i ett badrum, där papper lätt blöts upp...

Helt otroligt vad mycket disk och skräp det blir överallt!
Och nu har jag inte orkat ta hand om allt ordentligt.
Dels för att jag har varit förkyld och dels för att jag inte ids när det ändå bara blir dammigt och stökigt när snickarna är här...

Sa jag förresten att trycket i kranen i köket är helt ok nu, men att det fortfarande är kass nere i duschen?!
Suck.
Kalle Anka, var det nån som uttryckte sig om "min" rörmokare, och jag är beredd att hålla med.
Helt och fullt.

Nu ska jag fortsätta mata in inventeringslistor!
Skojsigt det är att jobba på kvällarna!!!
Noooot!

Fast jag är faktiskt glad ändå :-)

Sisådär, nu har jag tömt lilla porta-pottin för första gången.
Passade på när jag skulle hämta S från musikskolan.
Kände mig lite suspekt där jag gick, med min lilla låda under armen...
Väntade mig bara att någon skulle se mig och skrika: Du där! Så där får man absolut inte göra!
Varpå jag skulle rusa till bilen, slänga in lådan i baksätet och spinna iväg därifrån med tjutande däck...

Men livet är inte fullt så action som mina tankar.
Jag bar in min lilla låda.
Tömde tanken i toan.
Spolade.
Bar ut min lilla låda till bilen och gick in igen för att möta sonen uppe i altfiolrummet.

Nästan lite suck...vad odramatiskt allt är...

Hemma går det framåt.
Men igår, när vi satt och spelade fem-kort för glatta livet, så började jag tycka att det kändes lite kyligt.
Kände på elementet i köket och det var iskallt.
Inte bara svalt, utan riktigt kallt.
I hallen var det ljummet.
I vardagsrummet var det iskallt.

När jag spolade i kranen i köket försvann trycket när jag vred över på kallvatten.
Dessutom blev vattnet svart och luktade illa.

Det var precis som att elementvattnet kom i kranen och kallvattnet trycktes in i elementen...

Nu hade rörmokaren i och för sig glömt bort att sätta igång cirkulationspumpen, och när den kom igång så blev det varmare i elementen och vi slapp frysa i natt. Men ändå...

Ringde rörmokaren idag och berättade.
Han skulle åka och kolla vad som kan ha hänt.
Men nåde honom om han får för sig att det är jag som ska betala det, för det var han som var där igår och mecklade!
:-)

Förkylningen mår fortfarande bra, men jag börjar också må bättre.
Blir inte längre matt av att bara tänka på att göra saker :-)

Saknar mina drömmar.
Vet att det är så mycket jag skulle vilja göra, men som det är nu orkar jag inte ens drömma om det.
Skulle vilja ha mitt hus klart också (det stora, alltså :-).
Det skulle underlätta drömmandet...
Men jag har i alla fall min lille pojk, som är så himla go med sin stackars mamma.
Tja, inte alltid :-)
Men han försöker. Och det tycker jag är en bra början.

Nu ska jag fortsätta jobba. Lunchen är slut.
Inventering och prislistor...
Tyck lite synd om mig, är ni snälla :-)

Just nu vill jag inte att den här helgen ska ta slut.
För jag vill ju faktiskt till jobbet imorgon.
Men jag vill ju inte vara så här förkyld då...

Så om nån skulle vilja vara vänlig och stoppa in en extrahelg i tiden just nu så skulle inte jag säga nej!...

Som om...

S fick följa med K och grabbarna och bada i fredags.
Gissa om både stor och liten här i huset var supernöjda! :-)
Stor för att hon i lugn och ro fick ligga nedbäddad på altansoffan och kolla på Saturday Night Fever (har inte sett den förut men hittade den för några kronor på Maxi för några veckor sen...) i lilla dvd-spelaren.
Liten för att han fick följa med och bada, så klart! :-)

Sen fortsatte vi kvällen med lite gott och mer film, fast inne. Började bli rätt kallt ute...

Lördag vaknade jag alldeles för tidigt och försökte somna om i omgångar.
Till slut gick jag ut på altan och svepte in mig i en filt och läste i en bok.
Sen blev klockan över 11 och jag bestämde mig för att köra en sväng till tippen med mina påsar med badkarsskräp som har stått på bron så himla länge i väntan på att jag skulle idas bry mig om dem...

Och när jag kom hem var jag jätteduktig, eller helt slut i huvet, välj själv...
Hade pratat med rörmokaren i fredags och kommit överens om att jag skulle ta bort ett par rör i badrummet som inte ingår i själva reparationen. Gjorde inte jag det så skulle jag vara tvungen att betala honom för jobbet...
Rören kom upp genom golvet i ena hörnet där badkaret stod och gick rakt upp genom taket till ett inte längre existerande expanderkärl, som satt där för cirkus 30 år sen...

Så jag sågade och jag donade...
Satte upp stegen och klättrade upp på taket (har faktiskt "havsutsikt" därifrån :-)
Klättrade in genom takluckan och banade väg genom isolerspånet till stället där rören skulle komma upp genom golvet...
Det blir så annorlunda när det är mörkt och spånigt, när man bara kan känna sig fram bland saker man inte ser...lite läskigt, faktiskt.
Men jag fixade det till slut.
Efter två vändor på taket och vinden varvat med sågande och böjande på rören inne i badrummet, så fixade jag det!
Nu måste jag bara ordna en kort stump list att sätta i hörnet inne i badrummet, fylla ut en del hål efter fästen till rören, limma lite våtrumstapet och måla lite, så kommer det knappt att märkas att de där rören har suttit där!
Men det blir en annan gång!

Och slut var jag.
Ville så himla gärna vara med på fest sen på kvällen med tjejerna, men det gick inte.
Det blev myskväll framför TVn igen istället.
Och upp klockan 7 för att åka med S på judotävling.
Fast idag ville det sig inte riktigt.
Första matchen förlorade han med minsta möjliga poäng bara 3 sekunder innan full tid, och i den andra blev han kastad av "superkastaren"... men höll ut riktigt bra fram till dess.
Helt nöjd var han m a o inte, men han har ju faktiskt inte tränat särskilt mycket i höst, så jag tyckte han gjorde det bra ändå!

Sen tog vi vägen förbi IKEA och åt gott!
Hade en del andra ärenden där i stan också, så lite mer pengar lyckades jag allt göra av med innan vi åkte hem.
Att det är så roligt att göra av med pengar!!!

Det är mycket som ska bli spännande imorgon på jobbet...
Många frågor som jag förhoppningsvis kommer att få svar på.
Men jag blir nog inte kvar hela dan.
Fast hemma bonkar ju hantverkarna på, så där vill jag heller inte vara...
Suck!...jag blir nog kvar hela dan...om jag orkar.

Till sist en bild på mitt inkapslade badrum...
Nu är det fritt fram igen, men när han höll på att sanera asbesten såg det ut så här:


Nu ska jag dricka resten av mitt goda te som S kom och passade upp på mig med.
"Man ska hjälpa dom som är sjuka!" sa han, lillgodingen, och gav mig en stor kram.

...och så ska jag maila till min på-jobbet-mailar-flirt... :-)

Är det förresten nån som vet om daggmaskar har små bon som de kryper iväg till om kvällarna, eller om de bara kryper på?...

Åååå så fint det blev!!!
Pappa hjälpte mig langa upp takpannor igår kväll.
Han stod på backen och jag mitt på stegen, och vi langade och langade...
Sen for jag runt på taket, upp och ner, och kilade fast panna efter panna, och idag har jag blåmärken på både armar och ben som ömmar och påminner mig om mitt fina tak!

Vi stod och beundrade det där i mörkret när vi var färdiga.
Härligt hur det helt plötsligt blev mer som ett hus när pannorna kom på plats.

Sen blev det lite sent innan vi kom hem, och väl hemma höll vi inte på att kunna somna.

Jag hade lovat S att hjälpa honom med hans pokemon-spel, och eftersom det var så sent så bäddade jag upp en säng åt honom bredvid min, och där låg vi och klurade och surrade. Sen när vi hade löst det vi skulle och skulle sova så var det nästan stört omöjligt. Först fick han ett fnissanfall, och när jag lyckades få honom att skärpa sig så blev jag så full i skratt att jag flög på honom och kittlade honom så han vred sig av skratt och sen var det kört...vi låg och fnissade och skrattade i säkert en halvtimme innan vi blev så trötta att vi somnade av ren utmattning. Och jag kan ju inte påstå att jag är pigg idag, men kul var det :-)

Idag har det tydligen blivit klart vilka det blir som får gå när jobbet varslar.
Blir visserligen 2 mindre än vad som var tänkt tidigare, men ändå.
Och hur kommer man fram till en sån siffra, egentligen?
Sitter man bara med resultatet och bestämmer sig för att si och så många kronor måste vi låta bli att betala ut och då delar vi det med en genomsnittslön och kommer fram till att X antal måste väck! ?
Funderar man över huvud taget på resultatet? På hur vi ska lyckas nå våra mål med en mindre personalstyrka? När man samtidigt säger att nu måste vi se till att få ut grejerna snabbare och det måste bli mer rätt! Hur går det ihop med att vi inte får tillräckligt med folk kvar i monteringen?...

Imorgon kommer de och börja riva mitt badrum!
Tydligen fanns det asbest i väggarna så de behövde ha med nån sorts saneringsfolk, och de kunde först imorgon.
Och då kommer de med en dunk till vår fina porta-potti som vi får låna under tiden de jobbar...
Ser inte riktigt fram emot att ha toa i vardagsrummet, måste jag ju säga...men det löser sig nog. Det är ju inga månader de ska hålla på, bara veckor. Får väl låtsas att vi är på campingsemester :-)

Pratade med min mailkompis idag.
Känns lite knepigt, eftersom vi ibland måste hålla oss till jobbsnack...
Men när det var klart tog vi lite annat också :-)
Fast jag blir inte riktigt klok på honom...
Å andra sidan har vi ju faktiskt bara mailat i lite drygt en vecka...även om han tydligen kom ihåg mig från nån annan gång vi pratade för några år sen...så jag vore ju knäpp om jag skulle påstå att jag känner honom!
Fast vill...

Nu ska jag hälla i mig lite lunch.
Har bestämt mig för att köra shake-varianten nu i en eller två veckor för att se om det blir nån skillnad på vågen.
Jag har tränat och tränat och ibland verkar det som att vågen visar lite mindre, men så nästa dag så är jag uppe på samma som för en vecka sen igen...SUCK!!!
Så nu blir det vätskevarianten.
Det SKA gå!

Ha en härlig tisdag, folket!

Såååå himla härligt med några extra soldagar såhär på senhösten.
Igår var vi ute med seglarklubben på utflykt till en strand på en ö i skärgården utanför stan.
Helt underbart!
Kunde inte ha fått bättre väder.
Måste säga att jag hade gruvat mig länge för den utflykten, med tanke på vilket väder vi har haft, men det blev ju bara bäst!!!
Och lyser gör jag så här i efterhand också, som en vackert röd kräfta :-)
Var inte riktigt beredd på att solen skulle ta så hårt.
Det var ju så varmt och gott att vända ansiktet mot ljuset...

Lördag och söndag har jag varit ute hos pappa också för att fixa taket på lillstugan.
Hann bara ena sidan på lördag, eftersom jag var supersen i starten efter att ha varit för trött att gå och lägga mig fredag kväll...hamnade till slut framför en science fiction som slutade halv tre på lördag morgon...
Söndag efter seglingen fortsatte jag, men det är bara reglarna som är uppe än så länge. Takpannorna ska på ikväll. Bara vi kommer oss dit...

Upplever en lite märklig känsla på jobbet, eftersom jag faktiskt såg fram emot att komma dit idag... Fast det var i och för sig inte för själva jobbets skull, utan för min lilla mailkontakt...
Himla kul att han tycker som jag, att det liksom inte går att låta bli att svara på mailen, och att det bara blir mer och mer och längre och längre utläggningar för vart brev...
Fick några bilder idag.
Inte på honom, men på en läcker amerikanare han är "fodervärd" åt medan kompisen är bortrest.

Om jag vill se en bild på honom?
Huuuu, vilken svår fråga.
Det skulle ju liksom bryta spänningen...plus att jag skulle få veta om jag vill fortsätta maila med honom.
Tänk om han är supersnygg?
Tänk om han är superful?
Tänk om han har tre ögon och sju horn i pannan?

Och då skulle ju jag vara tvungen att visa honom en bild på mig...

Suck, alla dessa beslut!
:-)

Var på skolan i eftermiddag och pratade med läraren och en resursperson om S.
Måste få honom mer fokuserad på vilka mål som gäller.
Blir lite jobb både hemma och i skolan, men först ska vi sätta oss ner när S också är med så att han får vara en del av det.
Känns bra!
Det har inte känts riktigt bra, för det har faktiskt känts lite slappt från skolans sida i själva skolan.
Lite "gör som ni vill, bara ni mår bra"...
Men nu har jag fått lufta mina tankar och vad S har sagt till mig om hur han upplever det, och det togs emot över förväntan! Så nu blir det nog bra, tror jag.

Näe, blev ingen judo igår, och ingen idag.
Nu får jag se till att få på takpannorna så att jag kan gå på judo imorgon!
Upp, upp och iväg...!!!...

Puss, vänner

Värsta stolen i världen.
Förmodligen uppfunnen av en man!
Men används bara av kvinnor!
Yuck!!!

"Du kan ta av dig där borta."

Snällt går jag in i hörnet och tar av mig byxor och trosor, vänder mig ut mot golvet och stirrar på monstret till stol som bara står där och morrar och hånler åt mig...

Väl uppe på eländet skojar jag och säger att det här måste vara det värsta man nånsin gör.
Nejdå, säger läkaren, det är väl tandläkaren.
Och jag sitter tyst en stund och funderar på om det känns värre att gapa med munnen än...tja, ni fattar...

Hur som helst så har jag nu äntligen fått min utvidgade gynekologiska undersökning...och kommer att bli kallad till operation i större staden i väster inom 14 dagar.
Det är inget farligt, bara en liiiiten liiiiten "plutt" av förändrade celler som sitter där och som ska bort.
Hon tyckte att det skulle kännas bättre för mig om jag blev sövd när den tas bort, istället för att plåga mig där i undersökningsrummet. Håller med!

Men vad som irriterar mig lite, samtidigt som det gör att jag känner mig alldeles lugn, är att den där lille plutten har funnits där i flera år och varit ungefär lika liten hela tiden.
Jag sökte faktiskt för den för flera år sen, när jag upptäckte den.
Men läkaren som kollade då, en HAN som ursprungligen kom från ett mellanöstern-land, verkade mer irriterad på mig för att ha upptäckt den än själva grejen. Det var ingen fara med det där, fick jag veta då.
Nu behandlas den som en cellförändring och man vill ta bort den.
Jaja, det är väl bra.
Det irriterar mig också - irrationellt, jag vet - att det bara kostar mer och mer pengar.
Nu kostade det inte 100 längre.
Nu var det 250, bara för att den jag skulle träffa var specialistläkare...

Men det som irriterade mig mest var att jag efter operationen inte får ha sex på 1 månad. Inte för att jag inte får ha sex, utan för att jag ändå inte skulle ha haft sex! Skulle inte förvåna mig om chansen dyker upp just då, bara för att!!!

Kände inte för att åka tillbaka till jobbet direkt efter besöket.
Ville skriva av mig lite först.
Men nu bär det snart iväg.

Måste bara varna S, som är ledig och hemma idag, att byggfirman kommer och bryter bort lite kakel och klinker i badrummet för att ta asbest-prover. Han ringde precis nu.
Sen börjar de på måndag och river ut alltihop, så vi får ha kvar toaletten över helgen :-)
Efter det får vi en liten husvagnstoa att ställa nånstans och som behöver tömmas lite då och då...Får se hur vi löser det.
Alternativet hade varit en stor toavagn härutanför nånstans...men vi provar den lilla till att börja med. Sen kanske vi blir less på den och byter upp oss innan allt är klart, men det får bli en senare fråga.

Fick veta från försäkringsbolaget igår att min totala kostnad blir ca 4000 plus ev kostnad för en ny golvbrunn och nytt rör under golvet.
TJOHO!!!
Inte alls så blodigt.
Och jag får 100 i avdrag för varje timme som jag själv lägger ner, så än så länge är jag uppe i 500 kronors avdrag.
Blir ju faktiskt helt överkomligt för ett nytt o fräscht badrum :-)

Näe, nu kan jag nog inte vänta längre med att åka till jobbet.
Suck.
Fast en positiv sak med jobbet är att jag har börjat maila lite vid sidan om jobbet med en på vägverket i borlänge...
Ungefär varannat mail blir jobb och varannat privat...
Lite mysigt :-)

Kom ju på att jag bara måste berätta att vi cyklade förbi dojon efter att S varit på musikskolan.
Jag ville ju hälsa på mina "coacher" :-)
Dom var 4 som tränade och en ("A:s A") som stod och tittade på.

Och ryktet hade spritt sig!!!

Dels om mitt silver...

"Grattis!!!"
...var det första jag hörde när de såg mig.

Dels om min fantastiska hejarklack...

SKITKUUUUL!!!

You're famous, girls!   ;-)

Puss på er och ha en härlig dag!

Vilka helt fantastiskt underbara vänner jag har!

Jamen, hur många är det egentligen som kan skryta med att de har ett gäng vänner som åker halva Sverige runt för att vara med och heja på när undertecknad tävlar i sin livs första judomatch!?!

Tja, jag vet i alla fall fyra personer som har så goda vänner, men finns det fler?
;-)
Guuu' va' goa ni är!!!

Och jag är en silvermedalj rikare!
Tja, visserligen ligger den i Saras bil, men ändå...den är ju min! :-)

Försökte göra alldeles för mycket i söndags.
Det var tvätt och disk och plock och stök.
Tomtkrattning och gräsklippning.
Matlagning och mera disk.
Plus att sonen hade en kompis hemma ett tag.
Och sen var han tvungen att se till att bli klar med ett skolprojekt som tog flera timmar i anspråk för både honom och mig.
Vi fixade det precis!
Och just som jag hade duschat och klätt på mig och stod och torkade håret kom K och hämtade oss till bion.
Där delade vi upp oss på två olika filmer.
K och hennes stora grabb såg på Arn, medan jag och "småpojkarna" ;-) tittade på Wall-E.
Jättebra filmer båda två!
Och den som rev biljetterna var ingen mindre än A:s och min gemensamme P...så nu fick K se honom på närmare håll.
(Men hu så kraftig han blitt! :-)

Precis innan vi for på bion så såg jag att det hade kommit ett sms från hon som vann judon i lördags.
Tydligen skulle det bli fotografering med medalj i dojon halv sju...
Men medaljen var hos Sara och halv sju började bion...
Så jag får väl inte vara med i tidningen den här gången då...snyft! Får bli nästa! :-)

Idag har jag upplevt nåt helskumt.
Sov visserligen dåligt i natt och det är rätt spänd stämning på jobbet...
Men helt plötsligt när jag satt och tittade på dataskärmen kändes det som att jag nyss hade blivit bländad.
Det var som blinda fläckar lite varstans i synfältet.
Sen kom det en flimrande båge framför mig och jag såg inte fläckvis i sidled åt höger.
Riingde till optikern och bad om råd, och hon tyckte jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen.
Men det gick som över...och sen fick jag en massa att göra.
Senare på dan, när S var och spelade altfiol, cyklade jag in till optikern för jag skulle köpa linsvätska.
Då frågade hon i kassan hur det hade gått och jag beskrev att det blivit bättre men inte var helt bra än.

Det var inte bra, sa hon, och ville att optikern skulle titta på mig.
Han frågade och jag beskrev.
Sen undrade han bara rakt upp och ner om jag är stressad.
Tja, sa jag, det är jag väl...Händer lite för mycket nu...
Och det var tydligen nåt som kunde hända då, om man är stressad.
Inget farligt eller kvarstående, men himla irriterande och jobbigt när det händer.
Suck!
Som om det inte vore nog ändå...

Men han ringde i alla fall från entreprenören idag!
Undrade om han kunde få komma och ta en del kort på badrummet plus få en nyckel så de kan komma in och börja.
Han bad faktiskt om ursäkt för att det hade dröjt!
Tydligen har de fortfarande inte skickat in kalkylen till försäkringsbolaget, för ingen på företaget vet hur de ska hantera programmet. Därför kör de det nu den "vanliga" vägen. Dvs foton och beskrivningar...
Synd bara att han inte kunde erkänna det när jag ringde för snart två veckor sen och frågade hur det gick...
Annars kan de ju anställa mig till att sköta programmet!!! ;-)

Neeeej!
Det skulle ju inte bli så här sent ikväll också!
Men jag har ju faktiskt suttit och lagt in min CV hos Adecco för att kunna söka ett jobb som Teknisk inköpare som det var sista anmälningsdag på idag...!...
Tycker fortfarande inte om att vara ute i sista minuten (näe, faktiskt inte!!! :-) men vad ska jag göra. Det snurrar på i 100 knutar konstant, känns det som.
Fast den här veckan ska jag försöka coola ner mig lite.
Måste ju det för att må bra.
Att tänka på lördagens tävling och bilresa känns bra!
Det var toppen-terapi! :-)

Sov gott, världen!
Ta hand om oss!

Ville bara berätta att det blev 9,2 km jag sprang igår, på lite drygt en timme!
Förutom höjdskillnaderna, förstås :-)
Var bara tvungen att gå in på hitta.se och mäta...

Så, nu ska jag jobba igen :-)

"De e bra! Kämpa på! Fan va hurtig du är!"

Mötte ett gäng tonåringar på väg utför grässlänten längs Dj-vägen och fick lite pep-talk :-)
Gjorde "misstaget" att haka på en av de andra judo-mammorna när jag skulle ut och springa igår när grabben var och tränade. Hon påstod att hon inte var särskilt bra tränad...

Men vi sprang och vi sprang.
Hela vägen från judolokalen till ända uppe på stora vägen precis utanför där S bor sprang vi i ett svep!
Tog bara lite drygt en kvart!
Stolt jag var!
Men sen behövde jag stanna och stretcha lite och den andra mamman fortsatte.
Hon ska snart springa Lidingöloppet...

Sen tog jag ett varv på några km uppe på platån innan jag vände näsan neråt igen.
Sprang naturligtvis förbi S och plingade på dörren, men den enda jag fick hälsa på var Lille skutt, som gjorde sitt bästa för att ta sig över eller genom staketet för att komma ut till mig...men han lugnade sig snart när jag sa till honom att gå in igen, och för säkerhets skull kollade jag bakom mig när jag sprang iväg, så han inte bara hoppade över staketet i hörnet och kom efter mig...

Vi har fått varsel på jobbet.
10 pers plus två visstidare ryker.
I alla fall som de har varslat, får väl se vad facit blir.
Vi som vet bäst, d v s vi som jobbar här :-) vet ju vad man skulle ha gjort för att undvika att det över huvud taget blev så här! Men är det nån som frågar oss?
Nä, just det!
Så därför kommer vi att protestera.
Nästa vecka kommer det upp en kille från koncernen som vi fortfarande hoppas på.
Vi håller på och sammanställer en lista på allt vi tycker är dåligt med vår VD för att de verkligen ska förstå vad han håller på med.
Dessutom ska vi ta upp en massa annat som borde ändras och hur det borde vara.
Vi har dessutom en ledningsgrupp på företaget - när ska den få vara med och yttra sig i det som händer?
Kanske bättre att bara lägga ner den!?!

Var ju på judoträning i måndags kväll och fick en del bra tips inför lördagens tävling.
OJOJOJ va taggad jag kände mig efteråt :-)
Ska bli så himla kul!

Missade telefontiden igår, förresten...
Men det gör inte så mycket, för jag har redan hittat en massa info på internet och även om jag ringer och frågar så vet de ju inte mer om just mig!
Så jag ligger lågt.
Tänker inte så mycket på just det.
Hinner inte, för det går i 100 på jobbet, förutom just nu, när jag tar mig en liten stund och skriver av mig.
Behövs det också.
Jag brukar vara noga med att inte göra privata saker på arbetstid, men nu kunde jag inte låta bli.

Hade min svarta bil inne på service igår.
Nu går den riktigt bra!
Så jag byter nog inte...
Inte just nu, i alla fall.
Men jag MÅSTE ha nya däck till den senast i vår...
De håller nog fran till vintern, men det är nog bara nätt och jämt...

Den röda fick jag parkeringsböter på...
Suck!
Den stod ju bara där, utanför dörren.
Och så var det nån ivrig nisse som tyckte att den stod åt fel håll och för nära korsningen...
Jaja, livet är hårt mot de hårda!
:-)

Nä, nu måste jag göra nåt igen.
Lite excel-programmering står på tur...

Puss, hela världen!

Underligt ändå hur man reagerar på olika saker.
Innan jag fick brevet med svaret från det andra cellprovet tänkte jag att det nog inte skulle kännas på nåt speciellt sätt oavsett vad svaret blev.
Nu när jag har sprättat kuvertet och läst att jag "har cellförändringar" så känns det inte alls bra.
Till en början var det väl mest "jaha...?!"
Sen for tankarna iväg till riktigt elaka saker som operationer och allt möjligt och då fick jag nästan panik av att tänka på att jag kanske inte hinner ha sex nån gång innan dess!
Sen blev jag mest trött och började må illa.
Telefontid helgfria onsdagar mellan 10 och 11:30...är det lämpligt för en instans inom landstinget som har hand om så allvarliga saker som cellförändringar?
Eller är det kanske avsiktligt för att försöka förringa allvarligheten i beskedet?
Eller det kanske inte är ett allvarligt besked?
Det står ju att landstinget har ett väl fungerandebehandligsprogram...

När jag sitter där och försöker ta in och smälta och stilla en bubblande panik ringer rekryteringskonsulten igen.
Hon hade blivit lite nyfiken på mig, sa hon.
Det verkade som att jag på nåt sätt hade fått henne att tro att jag skulle kunna fixa uppgiften.
Och hon tydde mig helt rätt.
Hon sa att som hon hade förstått mig så skulle jobbet vara en utmaning men jag visste inte om jag hade bakgrunden för att klara det eller inte.
Sen var jag så tagen av brevet som lyste mig i ansiktet att jag nog babblade lite för mycket.
Kan hända blev hon less mig, eller inte.
Nu skulle hon i alla fall skicka vidare min information till Mercuri och sedan till A:s företag.
Så vi får väl se.

Stack på judoträning ikväll i alla fall.
Mest för att jag kände att jag var tvungen att hålla tankarna på annat medan det var nytt i huvudet.
Kan gärna tänka mer sen, när jag har lite distans till det och vet mer om vad som händer i min kropp.
Nu vill jag bara att en av två saker händer först:
1 - att de ringer och fixar mig en tid för "utvidgad gynekologisk undersökning" (hur äckligt låter inte det!...)
2 - att det ska bli onsdag kl 10 och inga andra som ringer så att det är upptaget till 11:30, utan att jag kommer fram direkt och kan ställa lite frågor om vad det hela innebär och vad jag själv kan göra.

För det är det som är värst.
I vanliga fall kan jag fixa det mesta själv!

Nä!
Nu ska här drickas te och spelas knackpoker!
Varje ögonblick räknas :-)

Nej, nu ska ni inte tro att jag går med nån sorts dödsskräck och är helt lamslagen och livrädd.
Jag tycker att det är otäckt, ja!
Men det känns inte bättre av att älta något som jag inte vet mer om ändå.
När jag vet mer, då kan jag börja älta!
Eller låta bli, om jag känner för det :-)

Ha en härlig kväll, mina godaste vänner och ta hand om er!
Puss!

Hade kvar både smet och deg till mazariner som jag har gjort upp för att det inte ska bli förstört.
Degen räckte till några hallongrottor också...
Så nu doftar det så gott i mitt lilla kök!

Igår kväll tog jag en motionspaus, men i morse var jag igång igen.
Hade nån idé om att det skulle gå att gå på löpbandet med stavarna istället för ute i regnet...
Men, tro mig, det blir liksom åt fel håll...
I alla fall när man som jag har ett löpband som inte rullar av sig själv.
När jag tog i med fötter och stavar samtidigt flög jag nästan in i panelen...
Så jag ställde om stavarna så de blev riktigt långa och höll dem framför bandet och drog dem fram och tillbaka när jag gick, ungefär som på A:s "gå-maskin" med långa handtag som man kan dra i.
Tur att det är riktigt små fönster ner till min källare :-)

Hackade bort det sista av byggblocken och murbruket i hörnet bakom badkaret också i morse.
Sen tog jag en såg och gick lös på rören som går från golv till tak i samma hörn.
Röret jag började med var det vatten i, så jag lät det rinna ut och sen kunde jag linda eltejp runt så att det inte läckte.
Trodde först att röret inte hade nån kontakt med resten av systemet utan bara är nåt som blivit över från det gamla expansionskärlet, men när jag skruvade på kranen vid handfatet så rann det ut mer vatten ur röret... Så det var ju bäst att täta.

Det andra röret var tomt.
Så jag tog sticksågen och drog av det på några ställen bara för att...
För att jag kan...
För att jag vill göra så mycket jag kan innan entreprenören börjar...
För att jag är less på att inget händer...

Annars tycker jag nog att det är riktigt mysigt väder.
Ikväll tänder vi nog några ljus och spelar knackpoker eller nåt.
Ska bli mysigt!

Imorgon ska det bli kul att leta kläder!
Vi ska göra innerstan i stora stan i väst imorgon, K och jag.
Tror grabben får vara ute hos pappa under tiden och titta på bålgetingarna han har fått in där...
Det är faktiskt inget straff :-) han älskar allt som har med kryp och sånt att göra, och båda är så försiktiga så jag kan inte tänka mig att nån av dem blir stuckna...

Nu ska det bli mat.
Såna här dagar rinner liksom bara iväg...
Vi åkte aldrig till badhuset.
Gangstern var liksom inte på hugget.
Och jag är lite dålig på att hålla på mattiderna när dagen bara försvinner...
Så nu är vi båda hungriga.
Har fått hotelser om maten inte är färdig snart, så det är nog dags att börja...

Känner för att dansa ikväll.
Riktigt så där disco-skaka-loss så svetten rinner!
Men det får nog bli i köket i så fall medan den andra i huset tittar på Alvin o gänget...

Ha det bäst nu, govänner!