bloggtrollet

Idag har det faktiskt känts riktigt bra.
Inte jättebra, men allt är ju relativt :-)

Bestämde mig för att gå till jobbet, gå hem tidigare och åka dit i helgen för att städa av mitt skrivbord så att det känns bättre när jag kommer dit på måndag.
Och när jag stod där och tänkte, att på måndag när jag kommer hit så ser man skrivbordet, ja då kändes det riktigt bra.
Visserligen ligger det ju lite jobb emellan, men ändå :-)

Nu har jag varit förbi bibblan och lånat tre ljudböcker.
Ska strax byta till lite lättare sommarkläder och sen ska jag ut och vattna min gräsmatteplantering, sola, kanske dra i nåt ogräs...får se :-)

Kör med alla kurer jag bara hittar...spikmatta och minusjon-armband än så länge. Får se om jag kommer på nåt mer. Allt för att släppa stressen och ändå inte känna mig som en sengångare. Det måste få vara lite fart ändå :-)

Tjoflöjt! Ha det alldeles lysande härligt!

Hej bara vad det går upp och ner...
Bättre än på länge ena dagen och sämre än nånsin nästa...
Livet leker verkligen...med mig...som en dans på rosor...taggig och eländig...

Men det är lustigt, eller nåt, för när det är som värst brukar jag fundera över vad det egentligen är som driver folk till att ta livet av sig.
För det har jag verkligen ingen lust med.
Vad som än händer är ju alltid lusten att leva starkare än alla bekymmer.
Jag kan inte förstå vad det är som gör att man inte vill uppleva morgondagen.
För den bär alltid med sig nåt nytt.
Och hur illa det än är, så kommer det ju en ny dag efter den som kan bli bättre...
Eller sämre...men dagen efter den då? Kanske blir bättre...

Vet inte var jag ska dra gränsen för vad jag orkar med utan att det brister helt.
När är jag så slutkörd att jag inte klarar mer?...utan att för den skull hamna där...
Som att droppa vatten på en 50-öring.
Vattenspänningen håller ihop vattnet i en stor kupol över myntet...tills den sista "för-mycket-droppen" kommer och får allt att rinna av. Men vilken är den sista droppen? Går det med en borde det gå med två. Går det med två borde det gå med tre...
Det är som gambling...hur mycket vågar jag satsa och när ska jag dra mig ur och slicka mina sår...

Vi stack till stranden ikväll, sonen och jag.
Lekte jagad bland bryggorna och dök och for omkring.
Satt och värmde oss på filten och käkade bullar.
Mådde gott medan solen började gå ner och det blev lite svalare.
Hade kunnat sitta kvar där länge till, men det kommer ju en dag imorgon också.
Och vi behövde förbi affären för att handla.
Men det var en välbehövlig njuta-stund.

Tack mina kära vänner för att ni finns där!
Det är värt otroligt mycket!
Och det ska till mycket när jag inte orkar protestera när någon ställer sig och diskar hemma hos mig :-)
Guld värt!
Och spikmattan är också härlig!
Stickig, men skön...
:-)

Nu är det natten, alldeles för sent.
Men jag orkar liksom inte ta mig i säng.
Jag har kunnat bruka skoja om att jag har varit för trött för att gå och lägga mig, men nu är det verkligen så...

Tidelipom, govänner out there!
Imorgon är en ny dag!

Mår gott.
Satt igår kväll och tittade i böcker om Gotland innan jag somnade.
Vi ska dit i höst.
Sätter upp cyklarna på taket på bilen och drar iväg.
Ska bli kul.
Gjorde detsamma för två år sen, och det blev riktigt lyckat.
Då gjorde vi södra ön, nu blir det norra, plus Fårö, har jag tänkt.
Hittar ställen som kommer att passa både mig och sonen, och det ska bli jätte kul.
Har tänkt tillbaka till glasblåseriet också, för att fixa några fler glasbubblor.
Kul att kunna dekorera med hemma sen, och ännu roligare när man har gjort det själv :-)

Tyckte synd om sonen idag.
Han cyklade iväg till en kompis.
När han gick ut sken solen.
Två minuter senare dånade regnet på altantaket så att jag nästan blev lomhörd.
Och sen blev det ännu värre...
Några minuter senare ringde sonen från kompisen.
Han lär nog inte torka än på några dar...

Nu ska jag dra ut träningscykeln i källaruppfarten och riva loss i en dryg timme.
Sen ska jag se vad jag kan få ihop för käk åt oss.
Om jag får hem honom nån gång :-)

Det kom några skurar på kvällen, men annars blev det en riktigt fin midsommar!

Vi firade dubbelt i år!
Först ute hos pappa med tjocka (!) släkten.
Riktigt trevligt faktiskt.
Och sonen var så gullig med sin lilla tremänning.
De gick runt och plockade blommor till stången tillsammans.
Sen gick de in en stund, och när de skulle ut igen hjälpte han henne med skorna...det var så himla gulligt :-)

Sen for vi hem och därifrån cyklade vi, under protester från sonen, ut till kompisars kompisar nästan vid Picasso.
Efter lite möda med att hitta fram, kom vi till ett jättehärligt gäng som precis hade börjat grilla.
Mat och prat och bus och lek...och några ynkliga försök att gå ner i brygga...
Med andra ord en riktigt härligt kväll.

Och när vi cyklade hem åkte vi genvägen genom skogen...
Kan ju säga att sonen är ENORMT mörkrädd.
Lika rädd som jag har varit.
Han babblade på om björnar och älgar och spöken och skrek till lite då och då...

Han hade en önskan också.
Att vi skulle åka förbi en affär på hemvägen och köpa en dajmtårta, så att vi skulle ha ätit tre tårtor på samma dag...
Så vid ett på natten stod vi inne på Statoil...
En kvart senare satt vi i soffan och smaskade...
Mums!!!
:-)

Nu ska jag försöka peta i honom lite mat, för han ska tydligen iväg till en kompis, men vi har liksom inte ätit mat än, så han lär ju få i sig nåt innan han stupar...jo, frukost har vi ju ätit, men det börjar ju va ett tag sen...

Har gjort av med en tusenlapp av min skatteåterbäring idag!
Beställde en spikmatta till mig och ett wii-spel till sonen.
Han vet inte än att det är beställt, och jag kanske lyckas hålla mig från att berätta tills vi åker upp till mormor på semestern. Får se :-)

Om det bara är hälften så bra med den där spikmattan som jag har hört så kommer det att vara värt varenda liten slant den kostade!!!


Ha en underbar helg, alla!
Tidelipom och på snart återseende!!!

Följde med sonen och en av hans kompisar till badhuset igår.

(I BRIST PÅ SOL OCH VÄRME OCH UTOMHUSBAD - LYSSNA OCH GÖR NÅGOT ÅT SAKEN DÄRUPPE BLAND MOLNEN!!!)

Och det var superhärligt.
Det var nästan helt tomt i bassängerna.
Jag och en annan kvinna hade varsin bana på motionssimmet tills hon gav upp.
Då hade jag hela för mig själv.
Var bara några som tränade i två banor.
Leksidan var helt tom, förutom när sonen och kompisen var där.
Det var så lugnt och fridfullt.
Jag simmade drygt en timme och tog det lugnt ibland och simmade fort ibland.
Flöt runt på rygg och bara njöt och lät all stress bara rinna av.

Det hjälper också att jag hade bestämt mig för att vara ledig nu på förmiddagen för att vara med på sonens skolavslutning.
Jobbar bara eftermiddag idag.
Sköööönt!

Nu ska vi göra oss lite frukost och vakna till.

Ha en underbar dag!

"Lugn Paula, det vet du väl att man blir starkare med åren. Från 55 och uppåt..."

"Typiskt,  jag som bara är 39..."

Jag satt under äppelträdet och grät och min granne stod på andra sidan staketet och tittade bekymrat på mig.
Det var bara småsaker som fick mig att bryta ihop.
Först var det gräsklipparen, den nya fina jag fick med bergvärmen ifjol, som har börjat hacka och stanna efter några minuter. Sen var det sonen och hans kompis som stod i vägen för mig när jag äntligen fick igång gräsklipparen igen, och de ville att jag skulle skjutsa ut dem till pappa...jaja, men inte förrän jag är klar med gräset. Och till sist, när gräsklipparen stannade igen och jag gick in för att säga att vi åker på en gång, och ser att de är i full fräs med att mixa ihop gräs, gräslök, kryddor (och säkert nåt annat också) i min mortel. Det ligger gräs på köksbordet och på golvet...och jag morrar till sonen att det där städar de upp! och det hade de ju tänkt "för du har ju så mycket att göra ändå"..."Tack! Bra!" fick jag ur mig, på väg ut...tog en lov runt trädgården och hamnade till slut under ett äppelträd, där jag sjönk ihop och blundade, med huvudet i händerna.

Då kom tårarna.
Och där satt jag.
Gråtande och förbannande mitt jävla jobb som gör mig till en sån jävla stril... (hmmm, skulle ha passat på att vattna några av blommorna :-) fast saltvatten är väl inte så bra, kanske...)

Jag sket i gräsklipparen.
Tvättade bara av mig i ansiktet och försökte känna mig någorlunda normal, när jag till slut kom på fötter.
Vi åkte ut till pappa och han och jag gick omkring och tittade på blommor och träd medan killarna lekte och gosade med katterna.
När vi kom hem rullade jag in gräsklipparen i garaget och var inte längre arg på den.
Och när sonen låg till sängs pratade vi om det som hade hänt och han förstår ju hur jag har det och menar på att jag är världens bästa mamma ändå, fast jag är grinig...

Idag glömde jag väcka honom i tid.
Han skulle vara tidigare än vanligt på skolan, och han hann precis, men var ju inte direkt glad på mig...

Sen tog jag upp läget med platschefen.
Sa till honom att jag håller på att bryta ihop och att jag bröt ihop hemma igår.
Och han tog det på allvar.
Allt går inte att lösa direkt idag, men till en början slipper jag i alla fall telefonen.
Jag pratade med tjejen i växeln också, så att hon förstår vad som händer. Och platschefen hade också pratat med henne.

Så, nu får vi se hur det går.
Jag verkar förmodligen helt knäpp, för de som tjuvkikar på mig, för jag kör skratterapi så fort jag bara kommer åt :-)
Eller tja, le- och fniss-terapi :-)
Än är jag inte så galen att jag skrattar rakt ut inne på kontoret, det väntar jag med till bilen på väg hem :-)
Fast å andra sidan, jag skulle kanske prova...avdramatisera det hela lite :-)

Jaja.
Så länge jag inte tappar mitt goda humör har jag i alla fall en liten bit kvar till väggen.
Och som chefen sa, det gäller ju att stanna en meter innan man kommer fram till den...
Jag har nog bara några decimeter kvar, i och för sig, men gör allt jag kan för att backa.
Och med lite hjälp så ska nog det här också lösa sig.
Bara semestern kunde vara några månader längre...suck!

Jag tänker i alla fall göra vad jag kan för att få en riktigt härlig onsdag, och önskar er det samma!

Sköt om er, vännerna!

(usch, nu har jag skrämt er...men ni behöver inte vara rädda för min skull. Det kommer att fixa sig. Och jag lovar att om det blir bara det minsta värre så sjukskriver jag mig!
puss på er!)

Så himla less!

Bara ta mig härifrån, nån!

...mer intelligent än så känner jag mig inte just nu...
Helt blåsst i huuvett efter den här veckans jobb.

Kvar på jobbet helt frivilligt fram till fyra idag för att försöka röja av några lager papper från skrivbordet...
För vi skulle tydligen sluta två, egentligen...

Men jag kände att det inte gick.
Så jag stannade.
Och det var faktiskt rätt skönt.
Blev av med lite papper.
Önskar bara att det inte var fler lager på skrivbordet som kunde hoppa upp och slänga sig över mig när jag kommer tillbaka på måndag...

...jo, jag kom i så småningom.
Vi åkte ner till stranden jag och sonen.
Helst hade han velat ha en kompis med sig, men kompisarna var borta så han fick nöja sig med en gammal frusen morsa...

Tog inte på mig linserna.
Och när jag kom till stranden och tog av mig glasögonen var allt (till och med jag) så himla vackert och luddigt :-)
Gick i en liten bit i vattnet när sonen långsamt tog sig i...för att sen börja dyka och simma med cyklop och simfenor...
Burr!!!...

Sen dök plötsligt A upp, när jag låg där och värmde mig i solen.
Hon var på väg hem med de sina, och hade resonerat som jag när hon åkte dit, att det kom så plötsligt på att det inte var nån idé att slänga iväg ett sms...
Typiskt!
Men det får bli nästa gång istället :-)

Innan vi for hem så var jag faktiskt i.
Doppade inte huvudet, för det var nog kallt ändå...
Men jag simmade i alla fall!
Så nu har jag badat första gången i år!
:-)

Annars har jag mest grävt i mitt potatisland i helgen.
Har gått över i stort sett hela nu och rensat bort en massa rötter.
Har bara kvar hörnet med gräslöken, som jag ska flytta på.
Men det är inte klart dit de ska, så de får vänta ett tag.
Måste köpa mer jord också, för att fylla ut och göra det plant för gräset.
Och så ska ölandstoken bort.

Har varit jätteskönt att stå där och jobba, för det har varit lite skugga från syrenträden, och jorden har varit så sval kring fötterna...riktigt härligt i sommarvärmen!

Nu sitter jag här igen.
På hatastället...
Känner för att bara sluta bry mig, men jag kan inte.
Måste bry mig.
Jag bara är sån...
Suck...
Jaja, det är väl positivt på sätt och vis...

Ha en bästast måndag, världen.