Upp o ner...
Hej bara vad det går upp och ner...
Bättre än på länge ena dagen och sämre än nånsin nästa...
Livet leker verkligen...med mig...som en dans på rosor...taggig och eländig...
Men det är lustigt, eller nåt, för när det är som värst brukar jag fundera över vad det egentligen är som driver folk till att ta livet av sig.
För det har jag verkligen ingen lust med.
Vad som än händer är ju alltid lusten att leva starkare än alla bekymmer.
Jag kan inte förstå vad det är som gör att man inte vill uppleva morgondagen.
För den bär alltid med sig nåt nytt.
Och hur illa det än är, så kommer det ju en ny dag efter den som kan bli bättre...
Eller sämre...men dagen efter den då? Kanske blir bättre...
Vet inte var jag ska dra gränsen för vad jag orkar med utan att det brister helt.
När är jag så slutkörd att jag inte klarar mer?...utan att för den skull hamna där...
Som att droppa vatten på en 50-öring.
Vattenspänningen håller ihop vattnet i en stor kupol över myntet...tills den sista "för-mycket-droppen" kommer och får allt att rinna av. Men vilken är den sista droppen? Går det med en borde det gå med två. Går det med två borde det gå med tre...
Det är som gambling...hur mycket vågar jag satsa och när ska jag dra mig ur och slicka mina sår...
Vi stack till stranden ikväll, sonen och jag.
Lekte jagad bland bryggorna och dök och for omkring.
Satt och värmde oss på filten och käkade bullar.
Mådde gott medan solen började gå ner och det blev lite svalare.
Hade kunnat sitta kvar där länge till, men det kommer ju en dag imorgon också.
Och vi behövde förbi affären för att handla.
Men det var en välbehövlig njuta-stund.
Tack mina kära vänner för att ni finns där!
Det är värt otroligt mycket!
Och det ska till mycket när jag inte orkar protestera när någon ställer sig och diskar hemma hos mig :-)
Guld värt!
Och spikmattan är också härlig!
Stickig, men skön...
:-)
Nu är det natten, alldeles för sent.
Men jag orkar liksom inte ta mig i säng.
Jag har kunnat bruka skoja om att jag har varit för trött för att gå och lägga mig, men nu är det verkligen så...
Tidelipom, govänner out there!
Imorgon är en ny dag!
Bättre än på länge ena dagen och sämre än nånsin nästa...
Livet leker verkligen...med mig...som en dans på rosor...taggig och eländig...
Men det är lustigt, eller nåt, för när det är som värst brukar jag fundera över vad det egentligen är som driver folk till att ta livet av sig.
För det har jag verkligen ingen lust med.
Vad som än händer är ju alltid lusten att leva starkare än alla bekymmer.
Jag kan inte förstå vad det är som gör att man inte vill uppleva morgondagen.
För den bär alltid med sig nåt nytt.
Och hur illa det än är, så kommer det ju en ny dag efter den som kan bli bättre...
Eller sämre...men dagen efter den då? Kanske blir bättre...
Vet inte var jag ska dra gränsen för vad jag orkar med utan att det brister helt.
När är jag så slutkörd att jag inte klarar mer?...utan att för den skull hamna där...
Som att droppa vatten på en 50-öring.
Vattenspänningen håller ihop vattnet i en stor kupol över myntet...tills den sista "för-mycket-droppen" kommer och får allt att rinna av. Men vilken är den sista droppen? Går det med en borde det gå med två. Går det med två borde det gå med tre...
Det är som gambling...hur mycket vågar jag satsa och när ska jag dra mig ur och slicka mina sår...
Vi stack till stranden ikväll, sonen och jag.
Lekte jagad bland bryggorna och dök och for omkring.
Satt och värmde oss på filten och käkade bullar.
Mådde gott medan solen började gå ner och det blev lite svalare.
Hade kunnat sitta kvar där länge till, men det kommer ju en dag imorgon också.
Och vi behövde förbi affären för att handla.
Men det var en välbehövlig njuta-stund.
Tack mina kära vänner för att ni finns där!
Det är värt otroligt mycket!
Och det ska till mycket när jag inte orkar protestera när någon ställer sig och diskar hemma hos mig :-)
Guld värt!
Och spikmattan är också härlig!
Stickig, men skön...
:-)
Nu är det natten, alldeles för sent.
Men jag orkar liksom inte ta mig i säng.
Jag har kunnat bruka skoja om att jag har varit för trött för att gå och lägga mig, men nu är det verkligen så...
Tidelipom, govänner out there!
Imorgon är en ny dag!
Kommentarer
Trackback
