bloggtrollet

Igår trodde min son att jag hade glömt bort honom.
Han hade konsert med musikskolan på kvällen, och jag bytte om och vi fixade oss i ordning (visserligen medan han hade en kompis kvar som lite förvirringsmoment...) och så satte vi oss i bilen och åkte iväg. Hans jacka fick han ta med sig i bilen så han skulle ha den på väg hem.
Det var fullt med bilar utanför teatern, så jag släppte av honom på vägen utanför och sen for jag iväg och parkerade och gick tillbaka och betalade in mig.

Han satt på en av raderna lite snett framför mig innan det var hans orkesters tur att spela, och jag funderade på om jag skulle ropa hans namn och vinka för att han skulle se var jag satt, men han hade så trevligt och pratade med stolsgrannarna, så jag ville inte störa.

När hans orkester hade spelat väntade jag på att han skulle komma tillbaka in i lokalen som de andra gjorde för att sätta sig och titta på resten. Men jag såg honom inte, fast jag trodde väl att han hade satt sig i bakre delen av lokalen...

Konserten tog slut och jag började leta...och leta...inne i lokalen, framför, runtomkring, gick in på baksidan och började fråga musiklärarna om de hade sett honom...samtidigt känner jag att mobilen börjar skaka...då är det sonen som ringer hemifrån! Han har gått hem! Han fattade inte att jag skulle sitta och lyssna på konserten! Så han gick ut och väntade på mig när han hade spelat klart, och när inte jag dök upp började han gå...i kortärmat...
Påstod själv att han inte hade frusit, men...tja...

Visst blev jag glad att han kom till rätta, men hallå! Lite får man väl ändå använda den där knoppen man har längst upp på kroppen till att tänka, eller!?!
Jag sa till honom att han måste förstå att jag aldrig kommer att lämna honom i sticket!
Och så är det det där med att tänka innan man gör saker...

Nåja kvällen slutade lyckligt i alla fall.
Vi satt och myste i soffan och kollade på programmet om Malena Ernman, och jag måste säga att jag tycker att hon verkar helhärlig! En riktig spjuver!
Och sen gick hon vidare till finalen...HEJA SVERIGE och HEJA MALENA!!! :-)

Vikten håller sig än så länge ganska konstant.
64,5 tre dar i rad nu. Tjolahopp! :-)
Känns inte så himla noga att det inte är fullt 12 kg back eftersom det känns bra ändå :-) men snart kommer ett till ryck. Och inatt drömde jag att jag såg helt annorlunda ut. Herreguuud, det var som en flodhäst, och jag kunde lätt ha gått ner 30 kg till... Fast i verkligheten nöjer jag mig med 2 :-) eller 1 och mer muskler :-)

Satt och målade på elementet i vardagsrummet igår medan vi tittade på melodifestivalen, och det känns lite snurrigt i huvudet idag...det är inte klart än, men snart kan jag i alla fall vrida tillbaka det mot väggen. Bara en omgång till på det som jag inte kommer åt sen så sätter jag tillbaka det. Men det har varit så kallt ute senaste tiden och då är elementen varma, och då går det inte så bra att måla, så jag måste passa på när det är varmare ute...och då vill jag vara ute...suck! :-) Jaja, det blir allt väl så småningom!

Nu väntar jag med spänning att höra från sonen när han kommer fram till teatern.
De har konserter för skolorna idag och imorgon, och imorgon kunde S vara så jättesnäll och ställa upp och skjutsa honom, men idag cyklar han, och han ringde alldeles för sent hemifrån med nåt problem han hade med fiolfodralet, så han lär komma för sent...men jag hoppas han kommer ihåg att ringa i alla fall...och låset till cykeln har han förmodligen i skolväskan, så cykeln lär stå olåst mitt inne i stan idag...håll tummarna för att den är kvar när han ska hem!
Nu ringde han, bara 5 minuter för sen...
Då kan jag slappna av igen :-)

Ha en härlig onsdag alla!
Tjoflöjt!