bloggtrollet

Det är inte varje dag som SJ håller vad de lovar, men nu har jag på två dagar åkt med sammanlagt 4 tåg och inget av dem var försenat! Jo, förresten, ett blev 3-4 minuter sent...men ändå! :-)

Har varit i Sävsjö hos systerföretaget och det är alltid spännande att komma dit och se hur saker och ting fungerar...
Och hur vår VD fungerar...
Vet inte om han vet att det var jag som skickade brevet om honom till huvudkontoret eller om han bara försöker fiska lite...På lite sidvindar menade han i alla fall att när jag och en kollega gnäller här på jobbet så hörs det minsann ända ner till Malmö... och sen lämnade han det ämnet, men budskapet var, inte ordagrant men innebörden: att om man inte sköter sitt eget jobb fläckfritt har man ingen rätt att klaga på någon annan!
Suck!
Tur att man inte lyssnar så mycket på honom...
Han säger så mycket, och det är aldrig värt att ta upp en egen diskussion med honom, för det blir ingen diskussion. Det blir bara som han har bestämt sig för, och opponerar man sig blir han bara arg och hoppar på en med en massa dumt prat så att man inser att det är lika bra att inget säga utan bara göra saker utan att han vet om det och får han reda på det så kan det också kvitta...
Underbart bra chef!
Not!

Men jag har en underbar son, och en underbar mamma!
De har tagit hand om varandra medan jag var borta.
Och i bilen på väg från Sävsjö till Nässjö fick jag ett telefonsamtal från sonens lärare.
I höstas nämnde han för mig att han ville undersöka om sonen eventuellt blir illa behandlad av skolkamrater.
Han och jag skulle hålla korpgluggarna öppna och jag skulle höra med sonen hur han har haft det på skolan och hur han har det med kompisar.
Det har inte varit nåt särskilt och läraren har inte heller sett något utöver det vanliga.
Men nu på våren har han tydligen hört/sett vissa saker och tillsammans med rektorn kommit fram till hur de skulle gå till väga.
Som första steg skulle han prata med de 3 grabbarna det gäller om att det inte är ok att säga/göra så som de gjort mot sonen, att de skulle ta det till sig och berätta för sina föräldrar så de skulle ringa tillbaka till läraren på kvällen samma dag (igår). Han ville också att det här gjordes utan att jag eller sonen blev inblandad för att göra så lite av det som möjligt, så att det skulle blåsa över på en gång men att grabbarna skulle ha lärt sig nåt av det och förhoppningsvis inte göra så igen.

Anledningen till att läraren nu ringde mig var två saker.
Dels hade ganska omgående en pappa ringt till läraren och varit upprörd för att läraren hade anklagat hans son för att mobba min son. Läraren hade förklarat för pappan att det inte var så det var, utan att han ville stävja det innan det kommer så långt.
Dels hade tydligen en av de här grabbarna gått till min son och frågat honom vad han hade sagt/skvallrat till läraren om nåt som tydligen hade hänt... och då var det ju bra att sonen inget visste så att han sanningsenligt kunde säga det till den här grabben.

Så långt var det ju lungt.

Men när jag pratade med min son när jag kom hem svor han på hedersord att det inte hade hänt att nån av grabbarna på skolan hade pratat med honom om nåt sånt igår.

Och det är väl skönt om det är så, men varför säger då läraren det till mig?!?
Misstänker att det är nån form av missförstånd, men jag vill ju ändå reda ut det...
Suck, alltid blir det MER att göra, aldrig mindre...
Men huvudsaken är att jag har en son som inte är rädd för att gå till skolan! Och det är han inte. Han höll till och med på att säga att han älskar att gå till skolan, men där ångrade han sig och vi skrattade gott båda två :-)

Söker jobb igen, och funderar över vad jag skulle kunna för eget företag om jag startade ett.
Jag SKULLE VILJA lära mig smida och ha en liten minismedja nere i källaren kombinerat med lite andra plåt- och träjobb. Plus att jag skulle kunna göra en massa annat kreativt. Och så funderar jag på om man kan gå några enstaka kurser för att få elbehörighet och bli snickare... Men jag måste ju se till att det finns en marknad för det jag vill göra också.

Känner bara att jag håller på att ruttna här bakom datorn...
Inte för att jag egentligen mår dåligt, men det skulle kunna vara betydligt roligare och trevligare det här livet...

Snart lunch och dags för en promenad i det härliga vädret!
Imorgon blir det orientering och på söndag judotävling för sonen.
Ska hinna tapetsera färdigt också.
Nästan klart nu!
Fixar nog det sista ikväll, tror jag :-)

Puss världen! och ta hand om dig!
Det är aldrig för sent att börja tro på tandfén!