bloggtrollet

Kändes lite sorgligt att släppa av henne vid busshållplatsen i morse.
Faktiskt.

Att bli bjuden på fika hos släktingarna vet jag nu gör så man går upp över ett halvt kilo!
Herreguuud vad jag åt...och ändå tog jag bara lite av varje...
Men man måste ju ta om av NÅN sort för att slippa det värsta trugandet...
Och med smörgåstårta, 4 sorters kakor, maffiga wienerbullar, sockerkaka med chokladströssel och smörkräm och till sist hembakad dajmtårta med ett tjockt lager grädde och smörkräm... (kan ha missat nåt...) så hjälper det inte hur lite man äter. Det blir liksom fullt ändå! Och nu är jag van att inte äta så mycket så jag blev så mätt att jag nästan fick magknip...

Men nu är det gjort för några år framåt!
Sa det till sonen också, som plågade sig igenom konversationer om gammelmanssjukdomar, fågelläten, rännkrokar, vindkraftverks vara eller inte vara, döende tanter, störande musik i alla TV-program... att nu slipper vi det här i några år, bara vi står ut ett tag till :-)

Nu ska jag ta en liten promenad för att få lite frisk luft.

Tidelipom!

...några små skutt hit och dit, lite upp och lite ner, men genomgående ner...
...och igår och idag har vågen stått på 64,0!!!
Jag har med andra ord nått mitt första mål!
Visserligen 3-4 veckor efter tidsplan, men who cares!
12 kilo är väck!

Nu ska den trimmas!
Kroppen, alltså...
:-)

I lördags var det orientering.
Först sprang jag en bana med sonen på ca 2km.
Sen hade jag en å en halv km till min egen start.
Sen skulle jag springa en bana som enligt kartan var 2,9km.
Misstänker att jag sprang närmare 4...
Missade allt jag kunde missa.
Sprang jag på kompass så drog jag mig hela tiden åt höger så mycket att jag kom helt vill och fick springa runt och försöka läsa in mig...det kändes helt hopplöst ibland, men till slut kom jag runt, närmare en timme efter att jag startat.
Men på nåt rubbat sätt tycker jag ändå att det är himla kul med orientering! :-)

När vi hade kommit hem och fått lite god mat i magen satte jag igång och tapetserade klart i vardagsrummet.
Det känns så himla bra att alla tapeterna är på plats!!!
Måste ju fortfarande fixa golvlister och måla kring fönster och dörrar, plus fixa elementet som står utvridet mitt i rummet, men det måste inte hända just idag! Inte imorgon heller! Fast kanske till helgen... :-)

Söndag förmiddag satt vi i en idrottshall och glodde på en fyrkantig matta i grönt och rött.
Det var sonen som tävlade i judo.
Pokaljakt.
Nu är han i klassen PU13 (pojkar under 13). Eftersom han fyller 11 i år är han inte längre med i pojkar under 11...hm!
Och det betyder att vi måste vänta tills alla pojkar och flickor i U11 blir klara innan han ens får börja...och det är tråkigt att bara sitta och vänta...
Sen fick han det kämpigt, stackaren, men han kämpade på och gjorde det jättebra ändå!
Bland annat fick han in ett superbensvep så att motståndaren föll som en fura. En riktig ippon! Och den kommer han att leva på länge :-)

Efter hemkomst och mat lastade vi upp lastbilen och körde ut till pappa med en massa gammalt virke och bråte som blivit över när jag rev ut i köket, ett par döda småträd och lite annat jox.
Sonen och en kompis till honom eldade tillsammans med mormor och morfar, och jag stack ut och sprang.
Det gick rätt tungt, eftersom benen var tunga efter att ha virrat omkring på gungflymyrar dagen innan, men det var riktigt skönt! Hittade fina skogsstigar att springa på där jag kunde "susa" fram :-)

Imorgon bitti åker mamma hem.
Det har varit riktigt härligt att ha henne här den här gången.
Bara några gånger har vi börjat hamna i dom vanliga dispyterna, och då har jag nu valt att bara backa undan.
Vet inte vad annat jag skulle kunna göra när hon säger att min ugn inte fungerar som den ska, för kakan blev för mörk och ändå inte klar (öh...byta läge i ugnen kanske...), eller att vaniljsockret jag använder inte är bra för det smakar inte samma som det hon har och det är alldeles för svagt! (tja...)
Vid såna tillfällen är jag alltid nära att säga nåt giftigt, men som sagt, nu har jag bara släppt det, för vad ska man säga?...

Just ja, i fredags var vi till stora staden i väster och handlade kläder till mig på KappAhl och skor till sonen. hittade några riktigt fina överdelar och ett par byxor. Bra med rea! :-)

Nu får ni ha en härlig fortsatt måndag!
Jag ska nog försöka ha så många ärenden som helst ut i friska luften, men det blir nog mest att sitta här, tyvärr...
Och ikväll ska vi på fika hos släktingar i stan. (suck!)

Tidelipom, världen!
:-)

Det är inte varje dag som SJ håller vad de lovar, men nu har jag på två dagar åkt med sammanlagt 4 tåg och inget av dem var försenat! Jo, förresten, ett blev 3-4 minuter sent...men ändå! :-)

Har varit i Sävsjö hos systerföretaget och det är alltid spännande att komma dit och se hur saker och ting fungerar...
Och hur vår VD fungerar...
Vet inte om han vet att det var jag som skickade brevet om honom till huvudkontoret eller om han bara försöker fiska lite...På lite sidvindar menade han i alla fall att när jag och en kollega gnäller här på jobbet så hörs det minsann ända ner till Malmö... och sen lämnade han det ämnet, men budskapet var, inte ordagrant men innebörden: att om man inte sköter sitt eget jobb fläckfritt har man ingen rätt att klaga på någon annan!
Suck!
Tur att man inte lyssnar så mycket på honom...
Han säger så mycket, och det är aldrig värt att ta upp en egen diskussion med honom, för det blir ingen diskussion. Det blir bara som han har bestämt sig för, och opponerar man sig blir han bara arg och hoppar på en med en massa dumt prat så att man inser att det är lika bra att inget säga utan bara göra saker utan att han vet om det och får han reda på det så kan det också kvitta...
Underbart bra chef!
Not!

Men jag har en underbar son, och en underbar mamma!
De har tagit hand om varandra medan jag var borta.
Och i bilen på väg från Sävsjö till Nässjö fick jag ett telefonsamtal från sonens lärare.
I höstas nämnde han för mig att han ville undersöka om sonen eventuellt blir illa behandlad av skolkamrater.
Han och jag skulle hålla korpgluggarna öppna och jag skulle höra med sonen hur han har haft det på skolan och hur han har det med kompisar.
Det har inte varit nåt särskilt och läraren har inte heller sett något utöver det vanliga.
Men nu på våren har han tydligen hört/sett vissa saker och tillsammans med rektorn kommit fram till hur de skulle gå till väga.
Som första steg skulle han prata med de 3 grabbarna det gäller om att det inte är ok att säga/göra så som de gjort mot sonen, att de skulle ta det till sig och berätta för sina föräldrar så de skulle ringa tillbaka till läraren på kvällen samma dag (igår). Han ville också att det här gjordes utan att jag eller sonen blev inblandad för att göra så lite av det som möjligt, så att det skulle blåsa över på en gång men att grabbarna skulle ha lärt sig nåt av det och förhoppningsvis inte göra så igen.

Anledningen till att läraren nu ringde mig var två saker.
Dels hade ganska omgående en pappa ringt till läraren och varit upprörd för att läraren hade anklagat hans son för att mobba min son. Läraren hade förklarat för pappan att det inte var så det var, utan att han ville stävja det innan det kommer så långt.
Dels hade tydligen en av de här grabbarna gått till min son och frågat honom vad han hade sagt/skvallrat till läraren om nåt som tydligen hade hänt... och då var det ju bra att sonen inget visste så att han sanningsenligt kunde säga det till den här grabben.

Så långt var det ju lungt.

Men när jag pratade med min son när jag kom hem svor han på hedersord att det inte hade hänt att nån av grabbarna på skolan hade pratat med honom om nåt sånt igår.

Och det är väl skönt om det är så, men varför säger då läraren det till mig?!?
Misstänker att det är nån form av missförstånd, men jag vill ju ändå reda ut det...
Suck, alltid blir det MER att göra, aldrig mindre...
Men huvudsaken är att jag har en son som inte är rädd för att gå till skolan! Och det är han inte. Han höll till och med på att säga att han älskar att gå till skolan, men där ångrade han sig och vi skrattade gott båda två :-)

Söker jobb igen, och funderar över vad jag skulle kunna för eget företag om jag startade ett.
Jag SKULLE VILJA lära mig smida och ha en liten minismedja nere i källaren kombinerat med lite andra plåt- och träjobb. Plus att jag skulle kunna göra en massa annat kreativt. Och så funderar jag på om man kan gå några enstaka kurser för att få elbehörighet och bli snickare... Men jag måste ju se till att det finns en marknad för det jag vill göra också.

Känner bara att jag håller på att ruttna här bakom datorn...
Inte för att jag egentligen mår dåligt, men det skulle kunna vara betydligt roligare och trevligare det här livet...

Snart lunch och dags för en promenad i det härliga vädret!
Imorgon blir det orientering och på söndag judotävling för sonen.
Ska hinna tapetsera färdigt också.
Nästan klart nu!
Fixar nog det sista ikväll, tror jag :-)

Puss världen! och ta hand om dig!
Det är aldrig för sent att börja tro på tandfén!

...mitt på parkeringen på Maxi somnade han in.
Ja, i mp3-spelaren på mobilen, alltså...
Och jag visste att det skulle hända, men var ändå inte förberedd, så när den stunden kom var det tur att jag inte var kvar inne i affären utan på väg ut till bilen, för det kom några tårar...

Sen har jag ett bra tips också!
För alla er som tapetserar om hemma:
Om ni ska lyssna på något i hörlurar i mobilen under tiden ni tapetserar...se till att mobilen är ordentligt fastspänd eller nerstoppad så att den inte, när ni reser er upp lite snabbt, lossnar och försvinner ner i tapetklistret!

Jag har också några tips om hur man torkar av och dammsuger en mobiltelefon som varit dränkt i tapetklister.

Om det har hänt mig?
Hurså?

Jajjajja, det har väl det då...men den klarade sig fint. Märks inte ens. Tackålov!!!
:-)

Mamma är hemma nu med pojken som har påsklov.
Vet inte hur länge hon stannar.
Det vet hon nog inte själv heller.
Men det är riktigt trevligt, faktiskt.
Tja, inte HELA tiden, men för det mesta :-)
Hon flyttar fortfarande på mina saker utan att fråga...
Men hon är för söt ändå.

Nästan klar i vardagsrummet.
Stötte bara på lite patrull när jag upptäckte att murstocken gick där jag tänkte dra kabel...
Men som tur är används inte murstocken längre, och skulle nån i framtiden komma på att göra det så blir det ändå inte varmt för kabeln, för det är helt isolerat inne i röret, och det var bara i putsen runt själva muren som jag högg in ett spår. Så det blir nog jättebra det också :-)

Ha nu en bäst tisdag, vänner!
Tidelipom!

Idag är jag äntligen hemma från jobbet.
Det kanske inte är idag jag är som sjukast, men det behövdes verkligen.
Idag håller grabbarna på jobbet på och räknar allt.
Imorgon och på fredag ska jag orka sammanställa eländet och få det färdigt till kvartalsrapporten.
Och jag tyckte det var bättre att jag försöker bli frisk tills dess än att jag plågar mig idag också.

Men det är ju så härligt väder!!!
Jag ska kolla hur det känns på altanen och eventuellt bädda ner mig där istället för inne i sängen.
Helst hade jag velat sätta mig med ansiktet mot solen och bara njuta, men man sover så dåligt då :-)
Får se vad som händer och vad jag orkar med.

Igår var det förresten som jag ursprungligen skulle ha nått mitt mål på 64 kilo.
Nu visade vågen 65, så jag får hålla på någon vecka till, men jag är ändå himla stolt över vad jag lyckats med!
11 kilo på 12 veckor! (ungefär)

Så nu ska jag bara bli frisk så att jag kan komma i mål och kanske sätta några nya :-)