bloggtrollet

Snacka om att jag har piggnat till!
Det behöver inte ens bli nåt.
Det behöver nästan inte ens vara på riktigt.
Det kanske bara är ett stort skämt...
Men det är så himla kul!

Hon, den där rekryteringskonsulten har ringt igen.
Hon skickade ett mail igår med info om tjänsten på A:s arbetsplats för att jag skulle kolla igenom och svara på om jag trodde att det kunde vara nåt för mig.

Visst, tänkte jag när jag läste, det verkar himla intressant, men varför skulle de välja mig?
JANTE-PANTE!

Så idag ringde hon igen, när jag satt på jobbet, och undrade vad jag hade tyckt och menade på att hon ville ha ett svar lite snabbt för att kunna återkoppla till sin uppdragsgivare vilka kandidater som kunde vara tänkbara. Dessutom tyckte hon att det var kul att jag är tjej, eftersom det tydligen mest är karlar på arbetsplatsen sen förut.

När vi hade pratat en stund frågade hon lite försynt att, visserligen var det ju väldigt tidigt i processen, men kunde det finnas nån form av hinder vad gällde lönen?
Då sa jag att här är vi så underbetalda att det är nog inga problem. Allt över 25 är bra.
Tystnaden som följde då var helt obetalbar, och sen menade hon på att jag får allt ställa mina krav lite högre än så.
Jag skriver att lönen inte är något hinder, sa hon.

Skratt!

Så nu funderar jag på vart jag ska åka och handla lite kläder.
Snyggt men ledigt, tänkte jag.
Kontor, men inte kostym.
Några nya BH med extra-push, kanske... :-)

Det behöver inte bli nåt jobb.
Inte ens en anställningsintervju.
Men det känns ändå som att P håller på att titta fram bakom motivationslöshetsgardinen...